Hmm
Klockan är 01.32. Jag är aptrött men vill klämma ur de sista sekunderna som jag orkar vara vaken medan det är hel tyst i huset. Har passat på att klicka hem tre stycken fodrade regnset från Didriksons. Jag har ärvt så himla många regnset så hittills har jag inte behövt köpa Alhamdulillah. Inte så många fodrade dock och de har jag upptäckt är superbra just nu när det är kallt. Speciellt för en sex-åring som vägrar ha tjocktröja på sig. Då blir det lite kallt med ofodrad regnjacka. Nä nu ramlar ögonlocken ner. Jag får nog se mig själv besegrad för ikväll. Imorgon blir det till att vara hemma, Amira har haft feber och riktigt jobbig hösta idag.
3 månader
Idag är det tre månader sedan min pappa dog. Tre månader utan honom i livet. Imorgon fyller jag 31 år. Det blir mitt livs första födelsedag utan min pappa. Det känns riktigt jobbigt ärligt talat. Tänker åka hem med barnen till min mamma o bara ta det lugnt. Har verkligen inte lust att fira någonting alls.
Vet inte vad jag mer ska skriva. Jag läste nåt bra på en blogg för ett tag sen. Kommer inte ihåg vad det stod exakt men det gick iaf ut på att man kan låta en känsla lamslå en och bryta ner en för en stund, men man ska alltid minnas att ingen känsla varar för evigt. Panik behöver man därför inte få, det går över, den där allra värsta känslan. Nu talar jag nog inte främst om min pappa för den känslan kommer ofta, men överhuvudtaget, om man till exempel är riktigt arg eller besviken på någon, om man känner rädsla för nånting etc.
