När man är uttråkad
Jag skulle inte byta mitt liv mot något annat liv alls, om jag så fick allt i världen. Hur skulle jag, efter att jag lärt känna mina barn, kunna lämna dem? Dock, skulle jag verkligen ljuga, om jag sa att jag aldrig någonsin fantiserar mig bort till ett annat liv. Det finns en tjej på Instagram som jag följer men inte alls känner. Hon är halvarab precis som jag och hon verkar leva exakt det liv som jag fantiserar mig bort till de där allra mest långtråkiga stunderna. Hon bor ensam men verkar vara väldigt ofta hos sina föräldrar. Jobbar lite som hon vill inom vården och går ut med kompisar på kvällarna. De verkar gå till restauranger typ varenda dag eller åtminstone varenda helg och där äter de och dricker drinkar, a la halal såklart. Ibland skriver hon om att hon legat i sängen HELA söndagen och bara kollat på Vänner och ätit pizza och godis. Någon annan dag sitter hon och röker vattenpipa kl 3 på natten som om det inte fanns någon morgondag. Framförallt verkar hon så himla spontan och rolig. Det är något jag verkligen gillar hos människor, spontanitet. Att man inte måste ha planerat allting minst tre dagar i förväg. Har man barn så behöver man ju oftast göra det men nu när jag är mammaledig så bjuder livet på en öppning till en gnutta mer spontanitet. Det är härligt tycker jag.
Hursomhelst, jag måste arbeta på att få lite mer spänning i livet överhuvudtaget, aktiviteter som inte är för barnen utan för mig. Min mamma är spontan, det gillar jag. Jag kan ringa henne och ba "jamen hej mamma, ska vi ses om en timme där eller där". Oftast svara hon ja. Min pappa var också spontan, Allah yerhamo. Min pappa var roligheten själv Mashallah, han kunde få en att skratta så man grät. Det är också en egenskap jag gillar hos människor, humor. Livet blir tråkigt om man ska ta allting allt för allvarligt hela tiden.
Jaja, nog för idag. Behövde få ut mig lite känslor efter en kväll där Amira kastade tvålpumpen över hela badrummet och hela huset ser ut som hej-kom-o-hjälp-mig.
