jagochmohammed

Efter förra veckans späckade schema såg jag fram emot en lite lugnare vecka. Men det blir ganska fullt den hör veckan med. Idag var det teckenkurs, imorgon föräldragrupp, på onsdag influensavaccin till Hammody, torsdag hembesök av logoped och fredag sjukgymnast på habiliteringen. Alla dessa grejer ser jag dock fram emot,förutom kanske vaccineringen. Så det blir nog en kul vecka ändå. Det här med min oro och ångest för Mohammeds hjärtfel och hur framtiden ska bli, går upp och ner. Det går ju självklart inte en dag utan att jag tänker på den väldigt många gånger. Men en del dagar, de bra dagarna, så tänker jag på det mer som ett konstaterande och tänker inte så mycket runt det. Andra dagar, de dåliga dagarna, så fattar jag inte hur jag ska kunna leva med den oro och ovisshet som det innebär att ha ett sjukt barn. Då kan jag sitta o gråta och tycka att allting är orättvist. När de där dagarna kommer så brukar jag tänka att jag nog håller på att bli deprimerad. Men nu har jag börjat tänka att det kanske är så här livet kommer vara. Ibland mår man bättre, ibland mår man sämre. Tur är väl det, för det skulle va väldigt jobbigt att må dåligt varje dag. Och att alltid må bra skulle väl i för sig vara kul, men kanske lite onaturligt i denna situation.