Gör alltid om det ändå
Nästa varje gång jag går ut i affärer med barnen så lovar jag mig själv efteråt att jag inte ska göra om det, utan att om jag ska kolla i affärer så ska jag ha barnvakt åt åtminstone Aida och Issam, eller vänta till deras pappa kommit hem och sedan gå ut. Ändå gör jag om det igen, gång efter gång. Men idag var det iaf tillsammans med min svägerska o då blir det lite enklare, man kan underhålla barnen tillsammans. Först var barnen hos henne för att jag och Mohammed skulle till hörseltest på Karolinska. Det gick inte så bra dock eftersom han har sond och dessutom kraftiga andningsljud som störde. Så vi ska komma tillbaks i september och får då göra ett lite mer avancerat test med elektroder och sådant. Jag är inte så orolig eftersom jag märker att han reagerar på ljud, men iaf.
Barnen hade haft jättekul hos svägerskan, de hade ritat på ballonger och gått till lekplatsen. När vi kom hem till henne så åt vi lite och sen var det dags för Issam att sova en stund. Då passade vi på att prata lite i lugn och ro för hennes son är ganska lugn Mashallah och det är ju Aida och Mohammed med. Sen åkte vi till Skärholmen. Där köpte jag lite scrapbooking-grejer på rean, vill göra ett litet album till Mohammed. Har gjort ett till Aida men inget till Issam så jag köpte till honom också. Nu efteråt ångrar jag att jag inte köpte lite mer grejer för det blev så himla billigt när det var 70% rabatt.
Nu är vi typ helt klara med omgörningen av sovrummet. Blev väldigt väldigt fint faktiskt. Och det bästa av allt är ju att jag fått dreamboxen i sovrummet=)Underhållning på hög nivå hehe.
När vi kom hem idag så kom det en parabolinstallatör som fixade nån maskin till Ayman i vardagsrummet. Sen åt vi lite pasta med lax-sås och Ayman åt Mashi bitindjan eller hur det nu stavas.
Sen har jag o barnen fixat o donat, sorterat lite i nya fina lådor från IKEA på fyndet, arrangerat lite dekorationer i sovrummet o sånt. Sen kom Ayman och hjälpte till lite med dekorationerna. Nu är det bara jag som är vaken, sitter och sondar Mohammed och sen ska jag nog dona lite mer här hemme. Min egentid får numera vara från klockan 00 till 03. Om jag orkar. Men jag tänker inte gnälla, för jag har valt det själv och jag kan inte ens uttrycka hur tacksam jag är som fått tre (här brukar man säga friska men det kan inte jag) barn som jag älskar över allt annat. Även om Mohammed har ett svårt hjärtfel så finns det de som har det värre, tyvärr. Det finns människor som mister sina barn. Jag ber till Gud varje dag att jag inte ska bli en av dem. Jag kan inte förstå hur det känns att förlora ett barn, och jag vill inte förstå heller. Jag vill inte bli medlem i den klubben, jag vill inte ens komma nära den. Jag ser den på avstånd nu för tiden och den finns alltid i min närvaro. Men jag vill absolut inte bli en av dem. Dessa mammor (och pappor med såklart) som har förlorat ett barn..jag jag tycker det är så otroligt sorgligt. Oavsett vad orsaken är, oavsett var mamman kommer ifrån, ja oavsett någonting. de här kvinnorna är så starka, då är tvungna att vara så starka så jag är övertygad om att de skulle kunna bära hela världen. Så starka är de. Nej jag orkar inte skriva mer om det, skulle nog kunna skriva tio sidor men då kommer jag bara bli ledsen och det vill jag inte just nu. Så jag trycker undan de känslorna och rädslan tills det svämmar över. Men jag försöker fokusera på att Mohammed ska klara sig, att allt kommer gå bra. Jag kan inte tänka på annat sätt för då skulle jag nog bli galen.
Nej uää nu vill jag upp o fixa här hemma o få tankarna på annat. Jag ska inte förlora ett barn Inshallah, så är det bara. För det klarar jag inte.
Barnen hade haft jättekul hos svägerskan, de hade ritat på ballonger och gått till lekplatsen. När vi kom hem till henne så åt vi lite och sen var det dags för Issam att sova en stund. Då passade vi på att prata lite i lugn och ro för hennes son är ganska lugn Mashallah och det är ju Aida och Mohammed med. Sen åkte vi till Skärholmen. Där köpte jag lite scrapbooking-grejer på rean, vill göra ett litet album till Mohammed. Har gjort ett till Aida men inget till Issam så jag köpte till honom också. Nu efteråt ångrar jag att jag inte köpte lite mer grejer för det blev så himla billigt när det var 70% rabatt.
Nu är vi typ helt klara med omgörningen av sovrummet. Blev väldigt väldigt fint faktiskt. Och det bästa av allt är ju att jag fått dreamboxen i sovrummet=)Underhållning på hög nivå hehe.
När vi kom hem idag så kom det en parabolinstallatör som fixade nån maskin till Ayman i vardagsrummet. Sen åt vi lite pasta med lax-sås och Ayman åt Mashi bitindjan eller hur det nu stavas.
Sen har jag o barnen fixat o donat, sorterat lite i nya fina lådor från IKEA på fyndet, arrangerat lite dekorationer i sovrummet o sånt. Sen kom Ayman och hjälpte till lite med dekorationerna. Nu är det bara jag som är vaken, sitter och sondar Mohammed och sen ska jag nog dona lite mer här hemme. Min egentid får numera vara från klockan 00 till 03. Om jag orkar. Men jag tänker inte gnälla, för jag har valt det själv och jag kan inte ens uttrycka hur tacksam jag är som fått tre (här brukar man säga friska men det kan inte jag) barn som jag älskar över allt annat. Även om Mohammed har ett svårt hjärtfel så finns det de som har det värre, tyvärr. Det finns människor som mister sina barn. Jag ber till Gud varje dag att jag inte ska bli en av dem. Jag kan inte förstå hur det känns att förlora ett barn, och jag vill inte förstå heller. Jag vill inte bli medlem i den klubben, jag vill inte ens komma nära den. Jag ser den på avstånd nu för tiden och den finns alltid i min närvaro. Men jag vill absolut inte bli en av dem. Dessa mammor (och pappor med såklart) som har förlorat ett barn..jag jag tycker det är så otroligt sorgligt. Oavsett vad orsaken är, oavsett var mamman kommer ifrån, ja oavsett någonting. de här kvinnorna är så starka, då är tvungna att vara så starka så jag är övertygad om att de skulle kunna bära hela världen. Så starka är de. Nej jag orkar inte skriva mer om det, skulle nog kunna skriva tio sidor men då kommer jag bara bli ledsen och det vill jag inte just nu. Så jag trycker undan de känslorna och rädslan tills det svämmar över. Men jag försöker fokusera på att Mohammed ska klara sig, att allt kommer gå bra. Jag kan inte tänka på annat sätt för då skulle jag nog bli galen.
Nej uää nu vill jag upp o fixa här hemma o få tankarna på annat. Jag ska inte förlora ett barn Inshallah, så är det bara. För det klarar jag inte.
Kommentarer
Trackback
