jagochmohammed

Kl. 8.20 imorse lämnade vi Mohammed till operation. Han hade fått lugnande så han var ganska trött och slapp. Den här gången fick jag följa med in till sövning. Det var väldigt jobbigt och jag började såklart tjuta. Fast det gjorde jag redan när vi kom till första slussen o det stod ett helt narkosteam och väntade på oss. Då insåg man att nu är det ingen återvändo, fast det ville vi ju heller inte att det skulle vara. Nu sitter jag och Aida och Issam på varsin sacko-säck framför teven och kollar på Meckar-Micke. Jag har plockat undan lite skräp på rummet o det har gått ganska bra hittills, den här väntan. När vi åt frukost träffade jag ett par vars dotter ligger på intensiven pga HLHS, alltså det som Mohammed har fast på vänster kammare. Det som Mohammed har heter istället HRHS, Hypoplastic right heart syndrome. Morgonen var nästan värre än den här väntan tycker jag. När jag skulle sätta Emla- kräm på Mohammeds händer så blev det helt utsmetat o så fattade jag inte hur plåstret funkade. Det slutade med att jag började gråta hysteriskt. Det hade jag nog inte gjort i vanliga fall men då var jag verkligen helt förtvivlad kändes det som. Mohammed var så söt där han låg och tittade på mig i sina gula små mjukisbyxor som det stod Region Lund på. Då var det svårt att tänka sig att han snart skulle ligga o få bröstkorgen öppnad. Nej nu känns det inte bra när jag tänker på att just nu kanske Mohammeds hjärta är avstängt för en stund. Nej nu blir det åter till Bolibompa annars får jag väl panik eller nåt.