jagochmohammed

ja idag var det föräldra- fika på förskolan. Det hade jag helt glömt bort. På förmiddagen eller rättare sagt tidig eftermiddag var jag med mamma först på City Gross och sedan på IKEA. Först åt vi lunch där, jag åt kyckling med potatis och gräddsås och mamma åt Wallenbergare emd potatismos. Vad Wallenbergare är vet jag fortfarande inte, mamma sa att det kunde vara kyckling, kött eller kalv haha. Sen skulle vi gå till byten och återköp men då åkte jag fast i kassan, eftersom jag osmart hade tagit med mig min påse med gardiner som jag skulle lämna tillbaks. Smart liksom att ha med sig en IKEA- kasse som ser helt ny ut och i den liggandes fyra gardinpar och sedan försöka gå raskt genom kassan. Jag fick visa kvitto och fick sedan en liten föreläsning om att inte gå igenom varuhuset med grejer, fast han var väldigt trevlig. Det var ju ganska klantigt måste jag medge. Sen åkte jag till förskolan och där var det som sagt förldrafikä. Barnen hade ritat självporträtt som de hade plastat in och satt upp på väggen. Men det stod inga namn på så man skulle gissa vilket ens barn hade gjort. Jag fick klura en ganska lång stund med en Aida som stod och hoppade bredvid av förtjusning. Till slut såg jag att det var en tjej på en av teckningarna som hade bara ett örhänge, och det är det bara Aida som har. Och det var rätt! Så fiffig var jag. Aida tyckte det var festligt att få leka med mig och Issam på sin avdelning. Vi lekte i lek- köket och så pusslade vi och lekte lite med dockor. Vid 16.30 begav vi oss hemåt där jag däckade i Issams säng med de lekte med Ayman i vardagsrummet. Jag var verkligen jätte-trött så jag sov i en och en halv timme, det var riktigt skönt. Just det nu har jag glömt det viktigaste. När vi kom hem så låg Ayman och Mohammed och gosade i soffan. Jag tyckte att Mohammed såg lite ovanlig ut och efter en mycket kort stund kom jag till min stora förskräckelse fram till att sonden var borta. Då berättade Ayman att han hade dragit ut den och hädanefter ska Mohammed vara utan sond hade han bestämt. Lycka till sa jag. Men det har faktiskt gått bra, han har skött matningarna och fått i Hammody allting. Medicinen gick också bra. Så jag hoppas att det fortsätter så, skulle va skönt att slippa den där himla sonden. På kvällen fick jag en liten attack på barnen och blev riktigt arg på dem eftersom de vägrade att lägga sig, till slut somnade de vid 22.30. Imorgon är jag målmedvetet inställd på att de ska väckas kl 06.00. Jag brukar försöka uppmärksamma fredagar lite extra eftersom det är muslimernas helgdag, så de brukar få ha lite extra fina kläder på sig och så får de dricka varm choklad på morgonen, i muggar som de målat själva. På kvällen får de fredags-godis. Och Issam går ju alltid till skogen på fredagar och då ska han ha en liten matsäck med sig. Har ni några ord som ni tycker är extra gulliga och söta? Ett av mina är matsäck, speciellt om man uttalar det så att t:et hörs. För övrigt: Hammody börjar bli lite stadigare. Sakta men säkert. Han är så himla gullig Mashallah. Idag tittade Ayman på honom länge och så sa han att tänk vad konstigt att folk dödar de här barnen. Jag tyckte det lät lite väl bryskt med när jag tänker efter så stämmer det ju. Inte alla, men de flesta. Jag vill skriva en bok om mitt liv med Hammody och hur det var när allting började. Jag hoppas att det kan få någon som ska komma i min situation att finna lite hopp. Idag när jag kollade på "Drömmen om ett barn" på tv3 så kände jag mig verkligen tacksam för att jag fått barn. Jag kan inte tänka mig hur det kan kännas att inte få några barn. Jag kommer ihåg att jag fick ett missfall månaden innan jag blev gravid med Aida, jag ringde till min mamma och grät att jag aldrig skulle få några barn. Det känns ju avlägset nu, men just då var jag faktiskt övertygad om att det skulle bli så. Ibland kan jag minnas den där känslan. Sen gick jag på ett tidigt ultrljud med Aida och då såg hon ingenting, hon som undersökte. Så hon sa att jag skulle få ett till missfall. Då var jag helt förstörd alltså. Jag gick hem och la mig och kollade på teve och kände mig allmänt helt förstörd och nu var jag definitivt övertygad om att det inte skulle bli några barn. Efter en vecka framför olika serier på teven tog jag mig samman och började äta vitamin-piller och försökte leva nyttigt för att jag kanske skulle bli gravid nån gång iaf. Veckan därpå gick jag tillbaks på ett uppföljnings-ultraljud för att se vad som hade hänt och då såg hon plötsligt ett liteet foster med hjärta och allt. Jag blev överlycklig såklart med efteråt tänkte jag också att det var väldigt onödigt av henne att säga att jag skulle få missfall, när det egentligen var så att det hade varit för tidigt att se första gången. jag nu fick ni en historia va, oavsett ni ville eller inte=)