Tror det går framåt

Jag har inte haft min mobil på snart två dygn på grund av borttappad laddare men nu är den återfunnen. Så nu ska jag försöka uppdatera vad som hänt. Igår på förmiddagen blev vi flyttade från intensiven ner till avdelning 67, vilket självklart kändes fantastiskt. Men det var ändå ingen härlig dag igår för gullet var inte alls sig själv, det var faktiskt otäckt. Man fick knappt så mycket kontakt med honom och saturationen gick upp och ner. På kvällen kände jag mig riktigt deppig för jag kände verkligen att jag har ett sjukt barn. Det har jag ju alltid vetat om men Hammody har ändå varit som ett ganska friskt barn, efter förra operationen återhämtade han sig mycket fort och var i princip sig själv redan på BIVA. Men denna operation är ju mycket större så det är verkligen inte konstigt att det tar längre tid att återhämta sig. Iaf, idag har det varit mycket bättre. Redan tidigt på morgonen så log Hammody mot mig inte bara en gång utan många gånger om. Det var fantastiskt och helt underbart. Sen har han varit sig själv (nästan) under hela dagen. Men helt fit for fight är han ju såklart inte. Jag hoppas att han ska må ännu bättre imorgon Inshallah. Kirurgen var också och hälsade på oss på BIVA. Alltså jag har sån respekt för den mannen att varje gång han visar sig så får jag lust att stå givakt och skjuta salut. Han är en lång, smal mycket sympatisk man som verkligen tog sig tid att svara på våra många frågor. Idag har Aida och Issam varit med Ayman i ett köpcentrum och Aida fick ett par skor som hon är omåttligt stolt för. Hon visade de för sköterskan och berättade att hon fått de av sin pappa. Så himla gulligt. Mashallah. Nej nu ska jag ge Mohammed en inhalation och sen ska vi gosa och äta choklad. Trots Hammodys hjärtfel känner jag mig verkligen välsignad med tre fantastiska, unika och speciella barn Mashallah. Självklart skulle jag gärna slippa Hammodys hjärtfel men det kan jag ju inte. Men jag kan hoppas och be att han ska kunna leva så friskt som möjligt trots sitt annorlunda hjärta. Vår vackra, fantastiska, underbara och speciella lilla prins, jag är så lycklig att du kom till just oss<3 Du som jag trodde skulle bli en börda blev istället precis som dina syskon, min största glädje och stolthet här i livet:-*

Kommentarer
Postat av: amelie

Det är ju helt otroligt! Mitt i denna jobbiga vecka med operation av vår lille Hammody, så flabbar jag hysteriskt av vissa av dina inlägg, du kan verkligen se ljuset i allt. När kirurgen kommer och pratar med er tänker man att man kanske vill krama han av tacksamhet, men "SKJUTA SALUT O STÅ GIVAKT"..alltså det finns bara en människa på jorden som kan komma på det!! Underbara DU!!

2011-11-05 @ 22:05:14
Postat av: amelie

Det är ju helt otroligt! Mitt i denna jobbiga vecka med operation av vår lille Hammody, så flabbar jag hysteriskt av vissa av dina inlägg, du kan verkligen se ljuset i allt. När kirurgen kommer och pratar med er tänker man att man kanske vill krama han av tacksamhet, men "SKJUTA SALUT O STÅ GIVAKT"..alltså det finns bara en människa på jorden som kan komma på det!! Underbara DU!!

2011-11-05 @ 22:05:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0