jagochmohammed

Igår var jag på utvecklingssamtal för Aida och idag för Issam. Det gick väldigt bra på båda som tur var. Issams pedagoger är väldigt imponerade av att Issams språk utvecklas så snabbt. Idag berättade en av fröknarna två söta saker som han hade gjort. Först vid matbordet när flera barn hade pratat i mun på varandra, hade Issam satt sin hand på frökens axel och tittat henne i ögonen och sagt "lyssna på mig nu fröken". Sen ute på gården hade han lekt med en liten pojke som är mycket yngre än honom. SÅ fröken menade at than nog hade känt sig lite stor, för plötsligt hade han satt sin hand på pojkens axel och frågade "e de kul tycker du?". Haha mammas sötnos. Imorgon ska Ayman och Mohammed på njurundersökning på Huddinge sjukhus som tydligen tar fem timmar. Jag ska med Aida till BVC men det tar nog bara en liten stund och efter det ska hon till förskolan. I helgen har jag lovat dem att vi ska baka pepparkakor. På fredag ska jag och Mohammed till sjukgymnasten på habiliteringen och jag hoppas att vi då får några nya mer avancerade övningar som jag kan göra med honom så att han blir ännu starkare Inshallah. Igår var jag förresten på föräldragruppen och det var lika trevligt som vanligt. Nu har det blivit åtta barn med föräldrar som brukar komma så igår var det riktigt fullt på samlingsmattan. Det är verkligen skönt att gå dit, man vet att alla förstår en och ibland behöver men inte ens avsluta sina meningar innan alla nickar instämmande. En grej som jag tog upp är att jag är så himla trött på att alla alltid ska säga att alla med ds alltid är så himla glada och härliga. Ungefär som att man kan dra alla över en kam och att alla med ds är några sorts mysgubbar i mjukisoveraller som bara går omkring som clowner och skrattar hela tiden. Jag vet att folk säkert säger det för att va snälla dock så jag tar det inte så hårt. I söndags såg jag en dokumentär om Rwanda. Då tänkte jag att ingen i detta land har någonting att gnälla på. Det var otroligt hemskt. Jag har tänkt på det i flera dagar nu. För man fick se bilder som jag inte sett tidigare, och kvinnan som var med i programmet och som nu bor i Sverige, hade gömt sig i en hög med lik för att inte bli mördad. Alltså inga ord finner jag.