jagochmohammed

Idag har jag fortfarande känt mig rätt däckad men jag har iaf ätit lite. Barnen har varit ute o lekt, hoppas att de inte blir smittade. Nu på kvällen hade vi lite mys med chips och popcorn och så tittade vi på Sunes sommar som Aydah verkligen gillade. Haha sen började hon plötsligt gråta förtvivlat på kvällen och när jag frågade sa hon att hon var ledsen för att "den där pojken bara fick ringar" Haha ni vet när Sune vill ha de där örhängena ur automaten för att ge till tjejen han gillar, men ut kommer bara dödskalleringar. Det gjorde tydligen stort intryck på Aydah:-DSenare på kvällen när Isaam o Mohammed hade somnat så kollade vi på Gilbert Grape o då var det väldigt många funderingar hon hade kring den tjocka (eller snarare sjukligt feta) mamman. Hon frågades flera gånger hur mamman hade blivit då tjock och så frågade hon om det är sådär tjock jag måste bli för att bebisen ska komma ut. Haha jag försäkrade henne om att sådär tjock behövde jag inte bli och det behövde hon inte vara orolig för. Sen frågade hon ställa cirka fem frågor i minuten tills hon till slut somnade. Men istället för att gå och lägga mig nu ska jag underhålla en liten Mohammed som plötsligt kl. 2 på natten vaknat och vill leka. S åå nu har jag tagit honom till vår säng så får han ligga i mitten o leka o snacka bäst han vill för jag tänker iaf sova. Nog för att föräldraskapet är ett 24- timmarsyrke men någon måtta får det vara:-D

Det blev fortsatta kräkningar under dagen och jag har känt mig otroligt däckad. Att sitta på balkongen i kvällssol och äta inbakad oxfilé med potatisgratäng känns ganska långt borta just nu. Jag har i princip bara legat i sängen idag och mot kvällen började jag må liiiite bättre men fortfarande däckad. Fick i mig några gifflar på kvällen iaf men middag orkade jag bara två gafflar. Jaja nog med självömkan:-o

Jag trodde att det var slut med infektioner för i år men tydligen inte för imorse vaknade jag o kände mig som en riktig rugguggla. Jag hade ont i hela kroppen, ont i huvudet och ont i halsen. O nu har jag dessutom kräkts, en av mina hat- aktiviteter. Skönt är iaf att barnen är på förskolan så man får vila. Och till råga på allt får jag inte gosa med Hammody nu för o kanske iaf ha en chans att han inte ska bli smittad. För vid mag- eller kräksjuka så blir han DEFINITIVT inlagd. Nej nu ska jag gå och lägga mig och invänta nästa kräk- attack. Men jag hoppas på ett mirakel och att det inte blir nåt mer kräkande.

Jag är med i en grupp på Facebook för föräldrar som har barn med DS. Det är väldigt skönt att gå in där och läsa om olika erfarenheter och känslor, ofta känner jag igen mig. Men ibland känner jag mig också utanför. Det händer ibland att någon uttrycker lättnad över att deras barn inte har hjärtfel och då kan jag känna mig rentutav avundsjuk. Det verkar precis som att likt barn med DS är skräcken för gravida mammor så är hjärtfel skräcken för DS- föräldrar. Jag vill också planera att bygga staket när Mohammed blir fyra år, eller om vi ska välja vanlig klass eller särklass. Jag vågar inte tänka på allt det där innan Mohammed genomgått sin operation. Igår var vi på barnkalas hos min syster och då frågade min systerdotter mig vad min högsta dröm är, förutom nåt med barnen. Jag kom på sedan när jag tänkte på frågan hemma att det återstår inte några högsta drömmar för mig, jag är väldigt nöjd med livet. Den allra största drömmen jag har är att Hammodys operation ska gå bra och att vi ska få leva lyckliga utan ett ständigt svart moln över oss. Den känslan fantiserar jag om varje dag, ibland lite och ibland mycket.

Ja ni jag har inte många kommentarer. Hade tänkt att gå med barnen till Kristall- parken idag men det blir ingenting med det. Annars händer inte mycket. Mohammeds knapp- operation blev uppskjuten till den 3 maj, narkospersonalen vågade inte riktigt söva honom när han varit förkyld så nyligen. Och det kanske är lika bra, bättre att ta det säkra före det osäkra. Nästa vecka ska han få sista dosen RS- vaccin och dessutom måste vi byta ut sonden, för den har han haft i över en månad nu.

Ja jag har en förmåga att trivas som bäst med att somna med ett jädra liv utanför fönstret. Därför passar det mig ypperligt att jag och Hamody fått ett rum riktigt nära helikopterplattan, med helikoptrar som avgår och ankommer stup i kvarten. KB

Nu har jag bestämt mig för att lägga bort min smartphone på obestämt tid. Den gör mer skada än nytta. Man inser inte hur mycket tid man faktiskt lägger på : INGENTING. Att kolla facebook fast man redan kollat den fem gånger samma dag. Att gå in på en blogg som man redan tröttnat på. Massa skit helt enkelt, ursäkta uttrycket. Eller, det kan vara roligt och intressant om man gör det någon gång om dagen. Men inte så fort man får en "ledig" stund. För under den lediga stunden kunde man fått ett leende av sitt barn, pratat med en kompis i telefon o fått.höra dennes röst, man kunde göra massa saker som är en större upplevelse än o bara stirra in i en dum telefon. Jag vill försöka göra mer saker. Allting handlar så mycket om teknik nu för tiden. På gott och ont. Det är jag trött på.