jagochmohammed

Förut brukade jag alltid tycka det var så mysigt när man var inomhus och det var mörkt och kallt och blåsigt ute. När man hörde vinden vina genom träden eller regnet smattra mot fönstret. Nu för tiden tycker jag inte att det är mysigt längre utan bara hemskt och lite ångestframkallande. Jag börjar tänka på döden och hur omysigt det skulle kännas att ligga i en grav. Precis så där är det just nu. Jag hoppas att den känslan ska gå över efter Hammodis operation. Fast, jag tycker fortfarande att det kan vara mysigt, ibland. Men då ska det åtminstone vara ljust ute. I vilket fall som helst så ska jag till psykologen på fredag och det kommer vara bra för mig. Jag ska försöka gå tillbaka till själva grunden av varför min BVC-sköterska skickade mig dit, nämligen mina många och dagligen förekommande tankar och funderingar kring döden. Jag hade så även efter att jag fick Isaam men nu är det mycket mer intensivt. Ofta börjar vi prata om både det ena och det andra men på fredag tror jag att jag vill prata om just detta. Och så blir det väl en hel del snack inför Hamdos operation.