jagochmohammed

och snyggingen heter Isaam:-D Eller det var rättare så att Ayman ringde hemifrån och var halvt hysterisk för att Isaam inte fick behålla någon mat eller dricka och att han var så medtagen att han inte ens orkade svara på tilltal. Då gav jag honom stränga order om att åka in med honom till akuten. Läkaren sa sedan att det var ett gränsfall, egentligen hade man kanske kunnat fortsätta få i honom vätska hemma tills han blev bättre men hon menade att eftersom vi ändå har ett rum här och de båda ju har samma sjuka.. Idag har jag fått i Isaam två smörgåsar och en pannkaka och har han börjat få tillbaks sitt gamla humör. Likaså Mohammed startade dagen med ett stort leende till min stora lycka.