Min älskade Mohammed
Min supersöta gullunge Mohammed har snart charmat hela sjukhuset. Man får hela tiden höra att han är så glad och rolig och charmig. Och det är han utan tvekan. Nu e vi iaf tillbaks på BIMA. Idag hat jag och barnen varit och handlat lite på CityGross här rätt nära sjukhuset. Vi köpte bland annat en påse med färdig blandning indisk Tikka Masala- kyckling. Det gick ssuperlätt att slänga ihop, stekte bara i stekpannan o sen gjorde jag en sallad med italiensk salladsdressing till. Hela middagen tog slut på ett nafs. Ayman och jag har turats om att sitta hos Hammody o sen har vi varit med barnen på lekterapin också. Förresten visade det sig att min hat-doktor inte alls var så oempatisk och opedagogisk som jag trodde. Idag hade vi en lång pratstund om hur det är att ha ett barn med handikapp och dessutom hjärtfel och trakiomalasi (stavning?) och sen visade det sig dessutom att han jobbat som volontär i Gaza med att operera barn med ortopediska fel. Så jag har lärt mig att man inte ska döma folk efter första mötet. Igår missade jag återigen Tittut vilket börjar kännas riktigt riktigt tråkigt. Både för mig och för Mohammed, för han e så pass mycket större nu så jag tror att han verkligen skulle ha utbyte av att träffa de andra barnen och vara med på samlingen. Nu ger jag mig fasiken på att vi ska dit till nästa gång men det har jag ju gjort flera gånger nu och se hur det gått:-( Annat som vi missat på grund av inläggning är sömnregistrering, njurundersökning, RS- vaccination, sjukgymnast, logoped, matstolsutprovning och lungröntgen. Men Tittut är ju utan tvekan det roligaste så det är ju det som är mest tråkigt att missa. Men som sagt, nästa.gång SKA vi vara där!
Kommentarer
Trackback