jagochmohammed

2011 går till historien som mitt värsta, mest ledsna och chockerande år någonsin. Men även som ett av mina gladaste och mest välsignade år. 2011 inleddes med en riktig brakskräll, bara några dagar in på året så fick vi veta att vårt barn hade hjärtfel, några dagar senare att han även hade DS. Har aldrig haft en så psykiskt tuff tid. Så därav det negativa. Men trots allt, fick vi en liten kille som vi älskar över allt annat, lika mycket som de andra barnen. Och vi har blivit otroligt välsignade eftersom hjärtfelet iaf utvecklade sig mer positivt än vad de trodde, under resten av graviditeten. Och sen klarade han båda operationerna AlHamdulillah. Så nu ser vi fram emot ett 2012 som ska bjuda på bara testikel- och eventuellt en knappoperation, men inga hjärtoperationer!. Eftersom jag ska på rutinultraljud på tisdag hoppas jag också att året inte ska inledas på samma sätt som 2011, dvs med information om att vårt barn är svårt sjukt. Förra året hade vi ultraljud på måndagen, alltså i övermorgon. Och först fick vi faktiskt tid för ultraljud nu på måndag men då sa jag att det pallar jag inte med alltså, det känns för likt hur det var förra året. Så vi fick på tisdag istället. Lite bättre, istället för ett år senare så blev det ett år och en dag. Jag hoppas självklart att det ska vara ett friskt barn och att jag ska få behålla alla mina barn hos mig Inshallah, så länge jag lever.