jagochmohammed

Har tusen saker jag vill skriva om för på en infektionsavdelning har man nämligen mycket tid att tänka eftersom man inte får gå ut. Jag kollade på ett program om kvinnor i Afghanistan. Då kände jag bara att hur kan det komma sig att vi här i Sverige inte är lyckliga hela tiden? Vi har allt man kan önska sig och då syftar jag INTE främst på pengar utan nog mest på frihet. Vi kan gå ut när vi vill och vi behöver inte vara rädda. Ändå sitter folk o gnäller. Inklusive jag själv. Men det är klart att man kan vara olycklig ändå, bara för att man bor i Sverige så är man inte automatiskt lycklig. Ka det där fick ni ut mycket av va:-D Personligen känner jag mig väldigt lycklig just nu. Jag har allt man kan önska sig och speciellt när allting lugnat ner sig lite på hemmaplan o både jag o Ayman är lite gladare just nu känns det som. Mashallah. Ja iaf nu ska jag sova, Mohammed har somnat för länge sen. Imorgon ska Aydah gå med sin moster o kusin på gympa, sia bli extremt spännande att få.höra hur det har gått. Jag hoppas att Aydah kommer "älska det" som barnen brukar säga. Det verkar liksom inte finnas nåt mellanting för dem, det är alltid typ "älskar du att gå ut med soporna mamma", "älskar du smörgåsar mamma", "mamma jag älskar inte den här filmen". Haha de.säger andra roliga saker också. Häromdagen frågade Aydah hur man gör när man ska skjutsa nån i bilen. Ehh, ja man sätter personen på sätet och kör den dit den ska förklarade jag. Visste inte vad annars jag skulle svara. Häromdagen när de båda var på väg ut genom dörren tillsammans med sin pappa för att gå till förskolan så pekade Isaam på några grejer som låg på hallgolvet, tittade uppmanande på mig och sa "ska inte du städa här i hallen mamma?". Haha ja här går det fantastiskt bra med könsrollerna förstår ni.