jagochmohammed

Häromdagen frågade Aydah mig om jag är rädd för att hon ska dö. Nej svarade jag, hon är ju alhamdulillah inte sjuk så jag är inte rädd för att hon ska dö. Det var väl en halvlögn i för sig, eftersom jag ALLTID är orolig för barnen. Sen fortsatte hon" mamma är du rädd för att Hammody ska dö?" Då var jag nära o börja lipa men jag höll mig och svarade " ja, eftersom Hammody är lite sjuk i hjärtat så är jag orolig för det ibland". Då svarade Aydah att det behöver jag inte va orolig för, för små bebisar kan inte dö. Tänk om det vore så enkelt! I vilket fall som helst så tycker jag det är bra att såna här tankar kommer upp för då får man chans att ventilera allt detta med henne. För jag är övertygad om att hon förstår en hel del. Så förhoppningsvis kommer hon också förstå den lättnad vi kommer känna när Hammody INSHALLAH klarat sin tredje operation. Hon är fantastisk min lilla Aydah Mashallah. Häromdagen stod jag och tjuvlyssnade utanför deras rum. Det pågick en väldigt inlevelsefull mama-pappa- barnlek. Aydah förklarade för Isaam att det ska finnas en mamma, pappa och en bebis som ska ha mediciner på kvällen:-D Den flickan kommer va formad av sin uppväxt.Jag minns fortfarande när min kompis var här o hälsade på o satt och ammade sitt barn. Aydah ställde sig och stirrade på henne o ba "varför pumpar inte du?" Haha jag o kompisen fick oss varsitt gott skratt. Jaja nu vankas det sovning. Ska bli skönt efter en läggning som går till historien som världens mest utdragna. Cirka tre timmar tog det och sen vaknade de ändå efter ca 15 min. God natt!