jagochmohammed

För första gången på drygt en vecka ser det äntligen ut som att jag kanske får tid att skriva en förlossningsberättelse, klockan 21 somnade nämligen Aida, den sista i raden av dem att vara vaken. Iaf, det var fredag den åttonde juni 2012 och vi skulle infinna oss för igångsättning kl. 14.00 på Huddinge sjukhus. Några minuter försent ringde vi på klockan och det kom en mycket trevlig kvinna och öppnade. Hon meddelade oss att det för tillfället inte fanns något rum ledigt men att ett antal kvinnor var nyförlösta och att det därför skulle bli flera rum lediga snart. Vi blev hänvisade att sitta ner och vänta i väntrummet. Väl där började jag bli riktigt nervös, det var som att jag mindes hur ont det gör när jag väl kom dit. Jag vandrade runt lite i korridorerna utanför ett tag. Men det slutade jag direkt med när det kördes förbi en kropp under en filt på en säng. Jag blev såklart helt förskräckt och tittade på han som körde sängen, han tittade tillbaks på mig med en lite vemodig blick. Kl 16 ungefär så kom min barnmorska och presenterade sig, hon hette Lisa Isman och var en av mina favoriter i serien Barnmorskorna. Och hon var lika underbar som i serien. Efter en stund fick vi komma in på rummet och jag fick byta om till en skjorta. Sen fick jag en infart och Lisa kopplade ctg och så som man brukar. Jag var öppen två centimeter och Lisa gick för att diskuterade vilken induktionsmetod som passade bäst. När hon kom tillbaks berättade hon att läkaren tyckte att man skulle sätta igång mig med en ballongkateter, samma sätt som när jag blev igångsatt med Aida. Ballongen var som vanligt inte så härlig att få men det går ju ganska fort iaf. Jag vandrade runt lite på rummet och till slut ramlade den ut. Då tog vi hål på hinnorna och det kändes som att kissa på sig, om man inte hade varit på toaletten på typ tre dygn=) Jag tänkte att nu jäklar blir det liv i luckan, bäst att förbereda sig på skrik och krystande inom den närmaste timmen. Men tji fick jag- det hände inte speciellt mycket. Vi fick tillåtelse att gå runt i korridorerna iaf. Jag åt lite först, skaldjurspaj. Det var ingen risk att jag skulle bli hungrig i alla fall för Ayman hade varit i Flemingsbergs centrum och köpt typ en halv Ica. Iaf, vi vandrade runt lite i korridorerna och tittade bland annat på tavlan med rosa och blå häftstift. Det var mysigt. Sen tittade vi in lite i ett litet teve- rum. Där satt det en somalisk kvinna som Ayman började prata med, hon hade lärt sig arabiska när hon var liten och bodde i Somalia. Jag fattade inte så mycket så jag vandrade vidare i korridorerna och sen gick jag och satte mig i teve- rummet igen. Precis då kom Lisa och jag försäkrade henne om att jag faktiskt hade vandrat omkring hela tiden och precis nu hade satt mig. Hon skrattade och sa att jag inte måste gå runt om jag inte vill. Vi gick tillbaks till rummet och konstaterade efter undersökning att inte mycket hade hänt. Så nu var det nog dags för värkstimulerande dropp. I och med detta fick jag också en tryckmätare som skulle mäta att värkarna inte blev alltför intensiva med tanke på mitt tidigare kejsarsnitt. Vi insåg iaf att barnet inte skulle komma under Lisas pass, vilket kändes lite tråkigt tyckte jag. Vid 21.30 kom Lisa in med min nya barnmorska och undersköterska. Barnmorskan var en bestämd dam i kanske 55- årsåldern och undersköterskan var en mjukare mysig tant med kanske ett par fler år på nacken. Vi sa hej då till Lisa och hon tippade att barnet att barnet skulle komma mellan 23 och 02.. något som ju senare skulle komma visa sig att stämma!! fortsättning följer imorgon.

På Amiras nästan DN-debatt veckodag så har vi mys med fotboll, popcorn o bullar. Tänk att vid den här tiden för en vecka sen så kom min nya barnmorska och undersköterska in och hälsade och min gamla, Lisa, lämnade oss för att gå hem. Cirka en timme skulle jag komma att vara mig själv med den nya personalen, innan jag gick in i min ganska konstanta lustgas- koma. För att inte tala om krystningen som skulle komma, det absolut värsta jag varit med om. Imorgon ska jag försöka skriva en förlossnings- berättelse.

Fy jag vaknade precis av den hemska drömmen att jag försov mig och glömde ringa till förlossningen för att få en tid att komma in. När jag väl fick komma in så var jag öppen 0 cm! Detta var alltså en mardröm. Jag är nämligen övertygad om att jag är öppen minst 4 cm eftersom jag faktiskt haft rätt jobbiga förvärkar under flera veckor. Nu ska jag försöka somna om men det kommer nog inte gå bra trots att jag känner mig helt utmattad.

Nej nu måste jag bli bättre på detta. Anledningen till att jag började blogga var ju att jag tänkte att jag när jag blir gammal vill minnas vad jag gjorde hela dagarna. Och sen ett sätt att få skriva av mig om allt som händer med Hammody. Så nu får jag allt ta och skärpa till mig. Här har hänt en hel del sen sist, bland annat: *Isaam har fyllt tre år. * Mohammed har fyllt ett åt. *Mohammed har fått sin första tand, riktigt vass är den. *Mohammed har fått en knapp som äntligen läkte efter två veckors sjukhusvistelse. * Jag har som vanligt gått över tiden och ska bli igångsatt imorgon. * Aydah har blivit bjuden på barnkalas hos en tjej på förskolan. Detta kommer jag missa eftersom jag har igångsättning imorgon. * Vi har varit på Ullared, det var en upplevelse. * Vi har fotograferats på Tittut, längtar tills bilderna kommer hem. Ja detta var alltså en enkel liten lista på vad som hänt sen sist. Just ikväll är det ju föga förvånande min igångsättning imorgon som upptar tankarna. Jag är inte speciellt nervös för att det kommer göra ont, som tur var glömmer man ju smärtan efter ett tag så jag minns inte riktigt vad jag har att vänta mig men jag minns dock att jag aldrig ville göra om det igen. Jag är mest nervös för att mitt kejsarsnitt ska spricka och både jag och barnet ska dö. Men vi får hoppas att det inte blir så Inshallah. Ikväll har jag packat lite bebiskläder som vi ska ha med oss. Som första kläder ska hon ha en namn-body precis som de andra haft. Till detta ett par rosa prickiga tights och en liten rosa bolero som jag fick av mina systerdöttrar när Aydah föddes. Tightsen är kanske lite stora men helt otroligt söta och de behöver ju inte sitta tight. Sen har jag packat ner två pyjamasar, en ny som jag köpt själv och en som jag fått ärva av mina systerdöttrar. Efter att jag använt den flitigt till Aydah så har den helt tappat formen, armarna är typ 5 cm långa och jättebreda, men jag tycker den är så himla charmig. Sen har jag packat ner lite strumpor samt två små dräkter som jag också inhandlat till henne. För övrigt har jag köpt nästan ingenting vilket känns bra. Allt annat är också fixat, jag har bäddat sängen och tagit ner babysittern från vinden och fixat liggdelen till vagnen. Idag var jag med mamma på City Gross och då köpte jag två paket blöjor som jag sorterat in i skötbordet. Egentligen borde jag väl gå och lägga mig nu men jag har lite svårt att somna tror jag. En sak är säker, det ska bli skönt att bli av med mina graviditetshormoner. De senaste månaderna har jag ganska ofta haft lust att ge folk i min närhet både en och annan smäll. Mest Ayman, ibland har det varit helt obefogat och ibland har det faktiskt varit motiverat. Fast några smällar har det inte blivit, varken till honom eller någon annan. Jag hoppas bara att dessa hormoner inte ersätts av någon Baby Blues, som jag fick med både Aydah och Isaam men inte med Mohammed. För det är verkligen inte kul, man sitter ju bara och gråter hela tiden, speciellt när man ska amma. Jag kommer ihåg att jag tog på Aydah en riktigt mini liten röd- vitrutig klänning när hon var nyfödd, och det var så gulligt så jag började gråta i en halvtimme ungefär. Hon såg så liten och sårbar ut i den där lilla klänningen. Åh Aydah nej nu blir jag alldeles gråtmild igen, men jag ska försöka skärpa till mig. Ska nog gå och äta mackor eller nåt. Nu kvittrar fåglarna. Imorgon blir jag Inshallah fyrabarns- mamma.