jagochmohammed

För första gången på drygt en vecka ser det äntligen ut som att jag kanske får tid att skriva en förlossningsberättelse, klockan 21 somnade nämligen Aida, den sista i raden av dem att vara vaken. Iaf, det var fredag den åttonde juni 2012 och vi skulle infinna oss för igångsättning kl. 14.00 på Huddinge sjukhus. Några minuter försent ringde vi på klockan och det kom en mycket trevlig kvinna och öppnade. Hon meddelade oss att det för tillfället inte fanns något rum ledigt men att ett antal kvinnor var nyförlösta och att det därför skulle bli flera rum lediga snart. Vi blev hänvisade att sitta ner och vänta i väntrummet. Väl där började jag bli riktigt nervös, det var som att jag mindes hur ont det gör när jag väl kom dit. Jag vandrade runt lite i korridorerna utanför ett tag. Men det slutade jag direkt med när det kördes förbi en kropp under en filt på en säng. Jag blev såklart helt förskräckt och tittade på han som körde sängen, han tittade tillbaks på mig med en lite vemodig blick. Kl 16 ungefär så kom min barnmorska och presenterade sig, hon hette Lisa Isman och var en av mina favoriter i serien Barnmorskorna. Och hon var lika underbar som i serien. Efter en stund fick vi komma in på rummet och jag fick byta om till en skjorta. Sen fick jag en infart och Lisa kopplade ctg och så som man brukar. Jag var öppen två centimeter och Lisa gick för att diskuterade vilken induktionsmetod som passade bäst. När hon kom tillbaks berättade hon att läkaren tyckte att man skulle sätta igång mig med en ballongkateter, samma sätt som när jag blev igångsatt med Aida. Ballongen var som vanligt inte så härlig att få men det går ju ganska fort iaf. Jag vandrade runt lite på rummet och till slut ramlade den ut. Då tog vi hål på hinnorna och det kändes som att kissa på sig, om man inte hade varit på toaletten på typ tre dygn=) Jag tänkte att nu jäklar blir det liv i luckan, bäst att förbereda sig på skrik och krystande inom den närmaste timmen. Men tji fick jag- det hände inte speciellt mycket. Vi fick tillåtelse att gå runt i korridorerna iaf. Jag åt lite först, skaldjurspaj. Det var ingen risk att jag skulle bli hungrig i alla fall för Ayman hade varit i Flemingsbergs centrum och köpt typ en halv Ica. Iaf, vi vandrade runt lite i korridorerna och tittade bland annat på tavlan med rosa och blå häftstift. Det var mysigt. Sen tittade vi in lite i ett litet teve- rum. Där satt det en somalisk kvinna som Ayman började prata med, hon hade lärt sig arabiska när hon var liten och bodde i Somalia. Jag fattade inte så mycket så jag vandrade vidare i korridorerna och sen gick jag och satte mig i teve- rummet igen. Precis då kom Lisa och jag försäkrade henne om att jag faktiskt hade vandrat omkring hela tiden och precis nu hade satt mig. Hon skrattade och sa att jag inte måste gå runt om jag inte vill. Vi gick tillbaks till rummet och konstaterade efter undersökning att inte mycket hade hänt. Så nu var det nog dags för värkstimulerande dropp. I och med detta fick jag också en tryckmätare som skulle mäta att värkarna inte blev alltför intensiva med tanke på mitt tidigare kejsarsnitt. Vi insåg iaf att barnet inte skulle komma under Lisas pass, vilket kändes lite tråkigt tyckte jag. Vid 21.30 kom Lisa in med min nya barnmorska och undersköterska. Barnmorskan var en bestämd dam i kanske 55- årsåldern och undersköterskan var en mjukare mysig tant med kanske ett par fler år på nacken. Vi sa hej då till Lisa och hon tippade att barnet att barnet skulle komma mellan 23 och 02.. något som ju senare skulle komma visa sig att stämma!! fortsättning följer imorgon.