jagochmohammed

Just nu händer det inte så mycket i mitt liv. Det är jag, utan att ljuga, faktiskt riktigt nöjd med. Om det inte händer något så är allting som det brukar vara, vilket automatiskt innebär att det inte händer något hemskt. Alla mår bra och jag känner mig tacksam för allting i mitt liv. Det kan dock inträffa, just speciellt under dessa dagar då mitt liv består av i princip Specialagent Oso, kladdiga fingrar och brottningsmatcher mot fem-åringar, att jag blir lite lätt uttråkad. I de stunderna brukar jag längta efter kvällen. Jag har börjat med att varje morgon väcka barnen kl. 5.30, vilket gör att de lägger sig 18.30, helt underbart! De här kvällarna brukar jag spendera på olika sätt. Ibland utför jag någon hushållssyssla, vilket jag tycker är rätt kul och rogivande. Men oftast kollar jag o Ayman på teve eller film. Mitt problem är dock att jag tycker inte att det är supermysigt precis, att kolla på film utan någotmgott att äta. Med gott menar jag INTE typ fruktsallad eller nötter, utan godis eller glass. Jag har för länge sedan insett att jag är en sockermissbrukare men jag vet också av erfarenhet att jag kan bli av med suget på några veckor, det har jag nämligen gjort förut. Men idag har jag kommit till insikten att NU, inte är rätt tidpunkt att bli av med mitt sockersug. Jag tänkte nämligen ha börjat sluta med socker idag. Men när tristessen kommer så kommer även socker-suget. Likt en påtänd blodhund rusar jag genom huset för att få nos på någon hemlig godis-gömma (fast någon sådan måste jag faktiskt till mitt försvar säga att jag inte har), när jag inser att det inte finns något gott överhuvudtaget att äta så hittar jag en tub Ohoj- sås i kylen som jag börjar smutta på. Efter en sekund inser jag att det faktiskt inte är gott att ära BARA Ohoj- sås varpå jag lägger tillbaka den och lunkar tillbaka till soffan. Barnen är ovetandes om vad som försiggår och plötsligt studsar Isaam lyckligt upp från mattan och visar mig en gelé- colaflaska som han raskt stoppar i munnen. Han hade alltså hittat den någonstans långt ner i rya- mattan. Snabbt som attan hoppar jag ner på mattan och börjar dra händerna genom dem, men det verkar inte vara något större utbud på fler godiset i mattan. Till barnen sa jag dock att jag försökte kamma luggen på mattan så att den skulle se prydlig ut. Det köpte de, eftersom vi igår kollade på ett avsnitt av "How clean is your house" och de gjorde precis så. Men det retar mig, att Isaam, som inte ens var ute efter någon godis, bara på måfå hittade godsaker, endast genom att ligga på mattan. I vilket fall som helst, om jag inte har de där kvällarna att se fram emot, när jag ligger där under fyra barn som brottar ner mig (haha Amira brottas mest av alla) så blir det lite för mycket på en gång. Man kan faktiskt inte kräva av mig att jag ska vänja mig av vid socker, människor och utevistelse på samma gång. Och ingen behöver oroa sig för mig, jag KAN som sagt bli av med mitt socker-sug och det brukar gå ganska fort. Och barnen blir inte matade med socker eftersom de går och lägger sig så tidigt. En win-win situation!