jagochmohammed

Idag är det Inshallah precis tre veckor kvar tills vi åker till Lund. Tidigare tänkte jag att det skulle vara så jobbigt, de här veckorna när barnen ska vara hemma från förskolan. Och även om det var en hel del dispyter idag, främst mellan Aydah och Isaam, så har jag känt mig riktigt tillfreds. Jag har alla barnen hos mig, vi har ett hem som vi trivs i och en man/pappa som kommer hem på eftermiddagen. Tror ärligt talat att de här tre veckorna kommer flyga förbi. Vet inte vad jag tycker om det. Kan ju inte veta förrän jag vet hur det går med operationen. Huvudpersonen för det sistnämnda är som vanligt en riktig liten charmis. Man märker att han förstår mer och mer och han har till och med börjat intressera för att äta. Mannafrutti är den stora favoriten och likaså mango/bananpure. Motoriken utvecklas också,mycket sakta med säkert. Behöver jag säga att jag uppskattar att Amira utvecklas utan att man gör något alls? Men det gör inte Mohammed, han behöver mycket träning och stimulans, och det försöker jag ge till honom. Framförallt stimulans får han också en rejäl dos av av de andra barnen, och de ser det ju inte som någon träning men det blir det på ett sätt. Fast när jag tränar med honom så blir det kanske lite mer medvetet. Teckenspråk har jag fortfarande lite dåligt samvete, vi använder oss ett kanske ett tiotal tecken. Och fastän jag inte tycker att man ska jämföra sig med folk så tröstar jag mig lite i hemlighet med att flera som jag känner eller läser om, också verkar ta det rätt lugnt på den fronten än så länge. Men snart, väldigt snart, måste vi utan tvekan utveckla oss kraftigt när det gäller just tecken. Nog om oss, nu ska jag äta lite ris med kyckling i currysås, haha det är definitivt min favoritmat. Eller allt som innehåller curry gillar jag. Jag ska njuta av lugnet nu när alla utom jag själv ligger och sover. Imorgon väntar ens tur till förskolan för utdelning av fina skålar med godis inpackade i sådant där genomskinligt presentpapper. Iden fick jag av min syster som gav en sådan till sitt barns fröken. Dessa är rejält mycket mindre än hennes var men ändå rätt lyxiga tycker jag. Efter det kanske vi går till parken, det beror på vädret. På onsdag väntar både läkarkontroll i Liljeholmen för Mohammed och sedan öronkontroll i Solna. Och under dessa dagar finns konstant en viss spänning (den härliga sorten) underliggandes, eftersom en mycket nära väninna ska få barn när som helst Inshallah. Spännande!!