jagochmohammed

Mohammeds operation börjar närma sIg. Den 27 november är det ju dags Inshallah. Det är en bitterljuv känsla som tränger sig på när jag snuddar vid tanken på att lämna Mohammed hos kirurgerna. Vilken härlig känsla att få lägga en lyckad operation bakom sig, lämna Lund för sista gången och aldrig återvända. Bara åka hem och fortsätta leva men med en hel bergskedja mindre på våra axlar. För det är så det måste bli Inshallah. Mohammed bara måste klara sig, och även om jag vet att det aldrig finns några garantier för något i livet, så försöker jag skjuta undan tankarna på att det i vissa fall inte går som man tänkt. Men operationen måste ju göras och både läkare och kirurger verkar hoppfulla så det är väl det man får luta sig mot. Men om man säger så här: jag kunde inte vara gladare över att jag har börjat gå hos en psykolog. Imorgon ska jag dit igen och jag hoppas att det blir lika befriande som sist. Och om jag börjar gråta den här gången så ska jag inte skämmas lika mycket för det som jag gjorde sist. Det är ju faktiskt den här kvinnans jobb att få folk att börja gråta. Nej nu ska jag ta och njuta av den här soliga förmiddagen. Med en promenad i solen kanske? Icke sa Nicke, jag ska tillbringa förmiddagen i min ljuvliga säng, med Mohammed sovandes bredvid mig och Amirah sovandes i sängen bredvid. Glo på Desperate Housewifes och smaska på choklad. För imorgon ska jag nämligen börja mitt nya nyttiga liv. Jag tog nämligen nyss ett kort på mig och Mohammed, ni vet ett sånt där foto som man själv tar genom att hålla upp mobilen. Jag såg fram emot en mysig mamma- son bild. Och en gullig liten son var precis vad jag fick, men vem var det som satt bredvid? Någon som påminde mig om den feta mamman i Gilbert Grapefrukt. Och även om jag minns att jag tyckte hon var rätt gullig så är det inte min avsikt att komma upp i hennes kropps- volym eller vad man ska säga. Nu kanske ni tycker att det verkar dumt att sitta och trycka i sig en chokladkaka. Men ALLA mina viktnedgångar, dvs en efter Aydah och en efter Isaam, har startat med en svullarkväll. Så, nu har jag avhandlat ett seriöst ämne och ett mindre seriöst (men ganska viktigt ändå). Skönt att få lätta sitt hjärta.