jagochmohammed

Det är sällan man träffar människor som man inte känner så väl men som verkligen når ens hjärta. Två sådana personer har jag träffat den här veckan. Först i måndags när jag var hemma hos en kompis mamma, som också har ett barn med funktionshinder. Det samtalet bjöd på mycket känslor och hög igenkänningsfaktor för mig. Och i torsdags var jag hos psykologen, som verkligen visste vilka knappar hon skulle trycka på för att få mig att visa mina känslor. Det är inte riktigt likt mig, men kändes väldigt befriande. Jag mådde riktigt bra när jag gick därifrån. Annars har det inte hänt så mycket. Mohammed står nu officiellt på väntelista för operation. Men det blir nog tidigast i slutet av november trodde de. Psykologen satte som tur var upp ett antal tider så jag ska försöka hålla min oro i schack och inte låta alltför mycket tankar gå till operationer, utan njuta av livet som det är just nu. Imorgon blir det en dag hemma. Nästa vecka bjuder på sjukgymnastik för Mohammed, besök hos härlig väninna, Tittut och permanenta lösögonfransar. Hehe! Det ska bli spännande.

Mitt inlägg var ju inte klart. Vid tvåtiden kom mina systerdöttrar och Aydah vilket var väldigt mysigt. Aydah hade haft det jätteroligt och innan hon åkte hem hade de haft picknick i parken, vilket Aydah lyriskt berättade om. Lite sensenare kom mina föräldrar o vi åt tillsammans, Ayman lagade Ros Ghidra, det är ris blandat med vitlök och kikärtor med kött till. En lång och rolig dag helt enkelt, som avslutas med titt på en serie på TLC om mammor sm handlar med rabattkuponger och på detta sätt får typ allting gratis (!). De måste ha något annat system med kuponger i Usa för här skulle det ju aldrig kunna bli så billigt. God natt allihopa, imorgon är en ny dag.

Det hände just nåt helt fantastiskt som får mig att känna mig såå nöjd med mig själv. Vår torktumlare har betett sig väldigt konstigt på senaste tiden, den torkar en liten stund men sen slutar den och lampan som indikerar att kondensbehållaren är full, börjar blinka. Detta trots att behållaren är helt tom. Iaf, jag o Ayman rengjorde på alla möjliga vrår o hörn, bort med allt ludd osv. Men inget hände. Då gick jag in på Internet o läste om många andra som hade haft samarbete problem och det var en som tipsade om en hemlig lucka i botten på utrymmet för kondensbehållaren. Tataa!! Vi hittade luckan och fick upp den efter mycket om och men, och jag säger bara, dvardet snuskigt!! En redig sörja. När vi hade rengjort ordentligt så skruvade vi tillbaks allt o nu funkar den perfekt. Det kändes så bra, vi hade nästan gett upp o tänkte ringa en reparatör men det är ju inte gratis precis. Det är sällan jag verkligen försöker fixa nånting men det kändes så bra så jag tror jag ska fortsätta försöka fixa o laga grejer. Det var ju i för sig Ayman som gjorde allt praktiskt men det var jag som inte gav upp och hittade svaret på hur man skulle göra. Hehe nog om det. Dagen i övrigt har också varit trevlig. det snuskigt!! En

Ja trot eller ej men jag lever trots att det inte märks här på bloggen. Eller man kanske skulle säga tvärtom, ju mer jag lever desto mindre är jag på bloggen. Tråkigt nog, men det är svårt att hitta tiden. Hur som helst, det har hänt en hel del sen sist. Viktigast av allt är att Hammody genomgått sin kateterisering med gott resultat så nu väntar den tredje operationen som blir av någon gång under hösten/vintern Inshallah. Ska skriva mer om det senare. Just nu ligger Amira bredvid mig och sover, Isaam ligger i Amiras säng och Hammody i sin egen. Aydah sover över hos sina kusiner o idag har hon haft myskväll med den äldsta kusinen, mysigt för Aydah att få lite tid ensam med henne. De har haft jättemysigt, gjort pärlhalsband, bakat chokladbollar, tittat på film o ätit godis. Tur för Aydah att hon har en sån snäll kusin, blev alldeles rörd när jag hörde vilka mysiga planer min systerdotter kokat ihop för kvällen.