jagochmohammed

Det är sällan man träffar människor som man inte känner så väl men som verkligen når ens hjärta. Två sådana personer har jag träffat den här veckan. Först i måndags när jag var hemma hos en kompis mamma, som också har ett barn med funktionshinder. Det samtalet bjöd på mycket känslor och hög igenkänningsfaktor för mig. Och i torsdags var jag hos psykologen, som verkligen visste vilka knappar hon skulle trycka på för att få mig att visa mina känslor. Det är inte riktigt likt mig, men kändes väldigt befriande. Jag mådde riktigt bra när jag gick därifrån. Annars har det inte hänt så mycket. Mohammed står nu officiellt på väntelista för operation. Men det blir nog tidigast i slutet av november trodde de. Psykologen satte som tur var upp ett antal tider så jag ska försöka hålla min oro i schack och inte låta alltför mycket tankar gå till operationer, utan njuta av livet som det är just nu. Imorgon blir det en dag hemma. Nästa vecka bjuder på sjukgymnastik för Mohammed, besök hos härlig väninna, Tittut och permanenta lösögonfransar. Hehe! Det ska bli spännande.