Vuxna människor
Här ligger jag bredvid min lilla snöripa och lyssnar till hans små andetag. Han vaknade just och började gnälla så då fick han komma till vår säng. Jag tittar på hans sovande lilla ansikte och undrar hur måna oförskämda människor han ska behöva möta. Häromdagen blev jag, Aydah och Hammody under hela vår kvällsmiddag på Burger King, ackompanjerade av vuxna (!) människor som tisslade och tasslade. Till och med Aydah uppmärksammade efteråt att de tittade mycket på oss. Hur ska man göra i framtiden? Ska man sägs ifrån eller försöka undvika konflikter? Hur ska det bli när Mohammed själv förstår att det är honom som folk tittar på. Om dessa oförskämda människor läste detta så skulle jag vilja säga: snälla ni, sluta stirra på oss. Har ni aldrig sett en person med Downs Syndrom förut? Vi är inte kändisar och vi vill heller inte bli, vi vill bara äta vår middag ifred. Om ni är så extremt intresserade av hur ett barn med Downs Syndrom ser ut så googla! Det finns massa bilder på Internet.
Tack och hej för mig. Dagen har trot eller ej varit roligt. Det var bara precis nu när jag tittade på Mohammeds oskyldiga lilla ansikte som jag kom att tänka på detta.
