Äta innan fasta
Jag kan lika gärna skriva om idag för jag ska vara vaken till 01 då jag ska mata Hamdo, från 02 ska han fasta. Hur har det gått idag då? Jo Mohammed tog det förvånande nog riktigt lugnt. Både ultraljud och blodprov (kappilärt) gick utan nästan ett knyst. Det som var allra livligast var badet på kvällen då han skulle tvättas i två omgångar med en speciell antibakterie-tvål. Röntgen som var det första på morgonen var också lite knorrigt men det gick så fort. Vid lunchtid fick vi lämna sjukhuset för två timmars paus, vi gick tillbaks till Ronald. Ayman åkte till Coop och handlade lite mat, en riktigt smarrig lax med svamp på, potatissallad och någon räk-röra. Medan har var där så träffade jag på en tjej och hennes familj, deras son har gjort samma operation som Hamdo ska göra. Vi fann varandra direkt kändes det som. Hon är otroligt duktig på att fotografera och frågade om hon fick ta lite bilder på barnen, vilket hon såklart mer än gärna fick. Bilderna blev riktigt bra Mashallah! Iaf, efter maten var det dags att åter bege sig till sjukhuset. Vi bestämde att jag och Hamdo skulle gå själva och de andra stanna kvar på Ronald. Annars hade det bara blivit att varken jag eller Ayman kunde koncentrera oss på vad kirurg och narkos sa. Ovanligt nog så kom kirurgen Jens nästan direkt efter att jag kommit till sjukhuset, man brukar kunna få vänta ett tag på dem, upptagna som de är såklart. Kirurgen Jens är en oerhört sympatisk och pedagogisk man som man får väldigt stor respekt för såklart, han lagar ju små barnhjärtan Mashallah. Han förklarade vad operationen går ut på och hur den går till. Vilka risker som finns osv. Han sa att Mohammeds utgångsläge är bra men att man såklart aldrig kan komma ifrån att det är en riktigt stor operation. Efter prat med kirurg så väntade vi rätt lång stund och sedan kom en av mina favorit- sköterskor och visade och berättade hur jag skulle tvätta och sedan Emla. Jag sa att förra gången så bröt jag ihop när jag skulle sätta på plåstret över Emlan eftersom allt bara kladdade ihop. Då gick hon och hämtade en docka, när hon kom tillbaks skrattade hon och sa att dessa brukar vi egentligen använda när vi ska förklara för barn, men jag vill ju inte att du ska behöva bryta ihop imorgon. Sen fick jag så pedagogiskt Emla dockan och sätta dit plåstret. Det gick strålande såklart men något säger man att det imorgon återigen kommer vara det som får mig att börja tjuta. Inte för plåstret egentligen såklart, men det är det som blir den utlösande faktorn.Sist men inte minst pratade vi med narkos-läkaren, en respektingivande dam med någon europeisk brytning. Hon visade och ritade på Hamdo där jag ska Emla. Hon sa också att jag kunde fundera på tills imorgon, om vi vill att hon ska ringa vid 12 och berätta hur det går. Det behövde jag ju överhuvudtaget inte fundera på utan jag tackade genast ja till erbjudandet. Eftersom operationen antagligen kommer pågå från 8.30 till 15 ungefär (en del av den tiden är ju sövning och öppning av bröstbenet) så är det såklart skönt att få en rapport i mitten ungefär. Jag har sagt till Ayman att jag inte vill sitta på Ronald hela dagen, det gjorde vi förra gången på min begäran, men det var så jobbigt att bara sitta, även om jag sov en del. Vi tänkte åka till Malmö och kolla lite och Ayman har hittat nån spännande butik i Rosengård. Nu ska jag kolla på teve tills Hamdo ska matas. Aydah o jag gosade lite i vardagsrummet nu på kvällen, hon var förvånade pigg med tanke på att vi vaknade tidigt och hon har hållit igång rejält idag, hon o Isaam hittade en kompis som de lekt mycket med. De har det verkligen kul här, skönt att slippa få dåligt samvete över att de skulle ha det tråkigt iaf. Jaja God Natt allihopa. Jag vill också säga att jag uppskattar kommentarerna MYCKET, men det går inte att svara på dem i min app.
Kommentarer
Trackback
