Bubblor i magen
Åh jag gick nyss in på Fruängens särskolas hemsida pch kollade lite, på framsidan var det bild på en flicka med Downs Syndrom som stod i skogen och kollade på något med en lupp. Oj vilka lyckokänslor jag fick, min dröm är att en dag få ta Hammody till sin allra första dag i skolan Inshallah. Jag kommer vara den stoltaste mamman i hela skolan. Jag gick också in på Kämpetorpsskolans hemsida och gluttade lite, det verkar mysigt och så men det gav mig snarare lite ångest än lyckokänslor. När det gäller Aydahs skolgång så känns det inte likadant som inför Hammodys. Att Aydah ska börja skolan känns så självklart på nåt sätt (fast man ska inte ta saker för givet) så i hennes fall blir det mer lite vemodigt, att man lilla flicka börjar bli stor och att hon då ska lämnas till något nytt som jag faktiskt tycker känns lite otäckt och skrämmande. Fast att jag känner så visar jag ju självklart inte för henne. Samtidigt ska det bli kul, att få gå och handla skolkläder med henne, en ryggsäck och fina pennor och pennfodral. Men det kommer antagligen bli som med min pappa, att jag sitter däruppe i bergen och spanar ner. Min lilla flicka, i skolan, utan mamma och pappa. Det ska nog gå bra Inshallah, får bara se till att lugna ner mig lite till dess. Sen när hon blir äldre kommer andra problem, rädsla för mobbing och andra grejer. Tonårstjejer kan vara SÅ elaka mot varandra, det är något speciellt med den "folkgruppen". Jag hoppas bara att hon ska ha kompisar, om hon e cool eller inte spelar ingen roll. När jag gick i sexan och sjuan räknades jag nog som töntig men sen i åttan blev jag kompis med Elin, vi började lyssna på hiphop och jag klädde mig plötsligt annorlunda. Över en natt blev jag istället en av de coola (nästan haha) och jag och Elin tyckte vi var häftigast i hela skolan haha. Men om Aydah någonsin kommer hem och säger att hon inte känner sig cool ska jag hålla henne varmt och kärleksfullt och säga att det spelar ingen roll!! Det spelar verkligen ingen roll om man är lite töntig och inte hänger med coola gänget. Det har liksom ingen betydelse för framtiden, som jag ser det iaf. Det som är viktigast är att man har någon att vara med, som man tycker om, och att man fokuserar på studierna. Dessutom kommer Aydah ändå inte få vara ute och ränna på nätterna som alla coolingar gjorde när jag gick i högstadiet. Inte Isaam heller, de ska ha samma regler båda två. Jag gillar inte när tjejer och killar har olika regler under ungdomstiden, ska en vara hemma en speciell tid så ska den andra också det. Men det är en heeeelt annan historia.
Kommentarer
Trackback
