jagochmohammed -

Fullt upp

Det blir inte mycket skrivande när Mohammed ligger på Intensiven, men det blir bättre med det när han kommer ner på vanlig vårdavdelning. Idag kom kirurgen på förmiddagen och jag frågade honom om det fortfarande var fråga om livsfara för Mohammed eller om det nu bara handlar om tid. Han sa att det är inte längre någon fråga för Hamdos liv!! Det är ju inte kirurgen som bestämmer vem som lever eller dör men det lugnar ju iaf. Jag blev SÅÅÅ lycklig!! Han berättade också något som jag verkligen sett stämmer och det är att barnen efter denna op blir lite deppiga och ofta förebrår föräldrarna för att de är i denna jobbiga situation, det kan hålla i sig i några dagar. Det stämmer verkligen på Hamdo, så fort han är vaken skriker eller gnäller han och även om jag märker att han blir lugn när jag är där så river han och fäktar mig i ansiktet och vänder bort blicken mot något annat ofta när jag tittar på honom. Han blir inte nöjd vad jag än gör helt enkelt. I dränen rinner det på som väntat men inte mer än det brukar göra, för detta får han något som heter Albumin och även plasma får han, blod där man tagit bort de röda blodkropparna. Det grejas och fixas hela tiden. Ja just det, igår fick Hamdo nåt typ av olje-lavemang och om man säger så här. Jag tror att Hamdos bajs- mängder sällan kommer glömmas av personalen på Biva. Ikväll har han känts lite varm och hans infektions-prov har stigit lite men inget alarmerande ännu. Känner mig dock något lite orolig för detta men det ska man inte vara sa de. Här på Ronald är det full rulle men aktiviteterna här beskrivs nog bättre i bilder tror jag.