Snabba kast
Den här dagen blev verkligen inte som jag tänkt mig. Kl nio skulle vi infinns oss på sjukhuset, Aydah o Isaam ville gärna följa med och det fick de eftersom jag trodde att vi skulle gå hem efter en stund. Efter ett tag kom röntgen, annars kollade vi på Barnkanalen, ritade lite och hade det allmänt mysigt. Senare kom ronden och berättade att röntgen såg bra ut, ja det mesta såg bra ut förutom att de var förbryllade över att Mohammed hade feber. Han fick därför ta blodprov och detta visade som sagt förhöjt CRP. Antibiotika har satts in och för detta ville man ha en ny infart. Det kom en väldigt trevlig och rolig narkos-doktor och kollade kärl och Emlade. Han började sin entré med att skoja med Aydah och ge henne sin operations-mössa. Aydah blev störtförtjust i honom såklart och smilade upp sig. Hon kunde knappt tro att hon fick den på riktigt, vilket doktorn tyckte var väldigt kul. En stund efter det kom Ayman med mat som han och Amira hade lagat. De två har för övrigt blivit riktiga bundisar nu när det varit nästan bara Ayman som tagit hand om henne eftersom jag är på sjukhuset nästan hela tiden. De hade haft en riktigt mysig och lugn förmiddag sa Ayman. Iaf så åt vi och sen gick de hem för Aydah ville hinna till pyssel-stunden. Senare på kvällskvisten gick det inte alls bra att sätta infart. Både sköterskan och läkaren från Narkos försökte men ingen lyckades. Läkaren var dock SÅ söt. När han hade försökt färdigt och sköterskorna hade gått ut så kom han fram och sa att han tyckte att jag är en riktigt bra mamma och att jag hanterade Mohammed väldigt bra under tiden som de försökte sticka och han var helt hysterisk. Jag blev glad och sa tack såklart och sa sen att jag inte hade sett några andra sätt än mina egna så jag visste inte om att jag var duktig. Då skrattade han och sa att han hade sett mååånga olika sätt på vilka man kan hantera sitt barn i en sådan situation och mitt sätt och lugn var bland de bästa. Jag blev SÅ glad!! Även om jag faktiskt känner mig rätt duktig (haha) som hanterar hela den här situationen så är det ju alltid kul att höra det från någon annan och speciellt en narkos-läkare som träffar många föräldrar. Det blev aldrig någon infart så någon odling har inte kunnat tas. En annan läkare ska försöka igen nu vid 01. Jag känner mig lite nervös för den här infektionen men hoppas på det bästa såklart. Någon hemgång imorgon som planerat blir det dock inte. Pyttelite irriterande är det eftersom allt annat sett bra ut så hade det inte varit för infektionen så hade vi nog styrt kosan hemåt imorgon.
Kommentarer
Trackback
