Verkar gå bättre
Under dagen har jag enligt läkares ordination försökt få Hamdo att dricka mycket saft/vatten utöver den "mat" han fått i knappen. Det har gått riktigt bra, Mohammed kan ju varken suga på nappflaska eller dricka från glas, men jag droppar vatten från sond- sprutorna och Mohammed kan få i sig 60 ml på fem minuter ungefär. Detta ska då jämföras med förut, då man fick truga i honom ynka 5 ml och det kunde ta 10 minuter. Vi fick skippa mat i munnen idag dock eftersom läkaren ansåg att han verkligen behövde vätska. Två timmar efter att det första provet togs så fick han lämna blod igen. Detta var inte bättre dock och det var då jag fick order om att försöka få honom att dricka. Typ fem minuter efter att jag fått reda på det så kom sköterskan in och frågade hur mycket jag hunnit ge honom och verkade ifrågasättande när jag sa att jag inte gett någonting alls än eftersom han för första gången på typ en vecka verkade sova gott. Det verkade godkänt men när hon hade gått så väckte jag Hamdo ändå och gav honom 120 ml att dricka, började bli lite stressad när jag såg att sköterskorna faktiskt verkade lite stressade över att han inte drack.Nu börjar det kännas lite drygt detta, inte att vara kvar i Lund, men att sitta i isolering och inte ens få gå utanför rummet. Jag hade ju sett fram emot permission på Ronald då vi skulle ha mysigt hela familjen, ungefär som en liten semester utan någon operation att oroa sig för. Jag hoppas att det inte dröjer så länge. Pinsamt nog kom jag på kvällen på efter prat med min mamma om dagens datum att det ju är Aymans födelsedag. Och de som var här idag men jag körde ut dem efter 10 min eftersom jag inte ville att någon skulle bli smittad. Jag vet inte varför men jag hade planerat att den 18:nde var på lördagen. Hade tänkt att köpa en liten tårta och presenter men det har det inte blivit något av. När jag för en gångs skull hade massa alternativ till presenter. Han har nämligen önskat sig parfym, stort badlakan, pyjamas och en iPhone 5 (!) haha, här är vi inte blygsamma inte. Jag kan ju lugnt säga att alla önskningar på listan blir nog inte uppfyllda tyvärr, fast det har han definitivt inte väntat sig, det sista var nog lite av ett skämt/önsketänkande. Så fort vi kommer ut härifrån ska vi ha ett litet mini-kalas i vårt rum på Ronald. När jag kommer hem skulle jag vilja ha ett mega-bauta-kalas för Hamdo men inser att jag nog får ha lite små-bjudningar istället. Någon tid/energi/ekonomi för något jätteparty kommer nog inte infinna sig precis när vi kommer hem.Ärligt talat vill jag bara chilla och ta det lugnt den första tiden när vi kommit hem. Hälsa på alla i Trångsund såklart och kanske gå till Farsta och hänga med mina systerdöttrar (ja ni hörde rätt gott folk, vi ska gå IN i butikerna), laga hemmagjord god mat, baka, titta på film med Ayman och barnen, moppa, leka med barnen i deras rum, utan ångest titta på Hamdo när han sover, gå runt med Amira på golven där jag själv en gång i tiden lärde mig att gå, tända alla mina ljus i vardagsrummet, försöka göra en tårta med sugarpaste.. ja massa saker!! Framförallt ska jag börja med en grej som känns lite ovant men ack så trevligt, nämligen att bjuda IN folk när de kommer på besök:-D Nu är det slut med fem-minutersträffar i hallen/utanför ytterdörren. Dock kommer vi nog vara försiktiga februari ut för Mohammed kan ju fortfarande bli sjuk. Men förhoppningsvis behöver vi inte isolera oss helt utan bara från personer som vet att de är sjuka.
Kommentarer
Trackback
