jagochmohammed

Hur som helst, när mamma och Aydah hade kommit så åkte vi strax iväg. Jag hade packat lite kläder och hygienartiklar i min handväska. I en liten presentpåse hade jag packat en liten pyjamas som jag fått av min syster, en body och ett par byxor som jag fått av min mamma, samt en liten dräkt och tossor som jag själv hade köpt kvällen innan. När vi kom fram till förlossningen insåg jag dock att jag glömt påsen och det var nog lika bra det. Iaf, när vi kom in till rummet på förlossningsavdelningen så greps jag av en väldig nervositet. Dels för att jag inte trivdes att vara på sjukhus, efter den senaste tidens upplevelser, dels för att jag insåg vilken otrolig smärta jag skulle komma att känna i just detta rum. När sköterskan kollade mitt blodtryck så var det alldeles för högt så hon försökte lugna mig lite och sen fick jag ligga med en ctg-kurva i en halvtimme ungefär. Barnmorskan som undersökte mig ansåg att det skulle bli svårt att sätta igång mig genom att ta hål på vattnet eftersom tappen var lång och huvudet var ruckbart. Jaja, orkar inte dra alla vändor men efter ett antal timmar kom doktorn iaf och satte sig på en pall framför mig och typ...tittade lite medlidsamt på mig. Hon förklarade på ett pedagogiskt sätt, för att göra en lång historia kort, att det var bättre att avvakta med igångsättning. Om huvudet var ruckbart så kan navelsträngen råka ramla emellan när man tar hål på hinnorna, då är det akut sövning och kejsarsnitt som gäller. Något jag inte vill uppleva. Vi kom fram till att det bästa var att avvakta så jag har nu en ny tid på söndag. De har bokat mig för igångsättning då men man får helt enkelt se hur det ser ut. 

När vi kom hem igen så var alla utom mamma i parken men de kom hem ganska snart. Min kusin och hans familj var också med och jag måste medge att jag kände mig lite misslyckad framför alla, att vara hemma utan någon bebis. Sen såg jag att det låg en jätteballong på hatthyllan, precis en sån ballong som ser ut som en stor ljusblå fot och sen står det "It's a boy" på. Min syster hade köpt den åt mig. Först gjorde den synen mig ännu mer besviken på att det inte blivit nån igångsättning, hade ju varit så mysigt att komma hem till den ballongen. Sen kom jag på att det ju blir jättekul att få kolla på ballongen ända fram till förlossningen, när det nu blir. Nu svävar den här bredvid baby-sängen så fint och jag är verkligen glad för den. Jag vet inte vad det är med mig och heliumballonger med baby-motiv alltså, jag älskar det verkligen. Så himla fint är det med ballongen bredvid en baby-säng.