jagochmohammed

Iaf ringde jag imorse och fick en tid kl 14. Nu är jag här och de har kopplat CTG- kurva, eller rättare sagt så har jag legat med den ett bra tag nu. Blir det nån igångsättning eller inte har jag inte fått veta än eftersom de inte undersökt. Nu ska jag iaf få skaldjurspaj så nåt kul har dagen i vilket fall som helst bjudit på.

Jag satt nyss och tänkte på hur det var för min farmor när hon skulle föda pappa. Det fanns ju definitivt ingen bedövning att få och antagligen vara det hemma, antar jag. Undrar vad pappa vägde och hur lång han var? 

I vilket fall som helst så föddes han och ett långt, spännande liv väntade honom Mashallah. Även om jag önskar så innerligt att det kunde ha blivit längre. Min syster sa nåt smart när jag träffade henne sist och det var, att om man som dödssjuk får beskedet att man bara har ett år kvar att leva, eller kanske ännu mindre, så skulle det kännas så otroligt kort. Men om vi nu skulle få beskedet att vi får tillbaks pappa i ett år, skulle det kännas så underbart långt. Jag tror att jag skulle sälja allt jag hade (alltså saker, inte hus) och försöka låna pengar av nån och sen ta med pappa och mamma och helst systrarna och familjerna och försöka resa till någon underbar ljuvlig strand på typ Maldiverna eller nåt. Där skulle vi bo hela året och ha det underbart. Om pappa själv fick välja så skulle han nog ha bott kvar hemma dock. 

Egentligen är det inget bra att fantisera om såna här saker för jag blir så besviken när mina tankar och fantasier kommer tillbaka till verkligheten.  

Igår var jag hemma hos min faster eftersom min kusin fyllde år. Vi åt mansaf och sen knafa till efterrätt. Det var helt fantastiskt gott Mashallah och såklart tänkte jag på hur mycket pappa hade njutit av den middagen om han hade varit med. Det var nog flera som tänkte så. Jag fick förresten gosa med min kusins nya barn och det gjorde ju inte precis att längtan efter en igångsättning avtog. Deras bebis var ju dock mindre än vad våra brukar vara redan när de föds så jag hoppas på en lite mindre baby denna gång. Tänker att det kanske finns hopp för det eftersom jag ju bara gått upp cirka 10 kg, att jämföra med typ 35, de andra gångerna. Det tänker jag ju dock inte säga till barnmorskorna för då kanske de inte sätter igång mig.

Nu blev det en liten paus för barnmorskan kom in och undersökte. Det lät på henne som att det blir en igångsättning för huvudet verkade ligga bra. Dock hade inget annat förändrats så så mycket för de lite faktiskt onda värkarna jag hade igår kväll. 

Jaja vi får se, hon skulle diskutera med doktorn. Bäst jag äter upp min smörgås som jag fick till pajen.