jagochmohammed

Iaf så började dagen med att Ayman, Aydah och Isaam gick till moskén.  Sen hade de åkt till Toysrus och fått välja varsin present och varsin till Mohammed och Amira. Aydah valde en Doctor McStuffins-docka och Isaam en Batman-dräkt. Till Amira valde de en My Little Pony-utklädningsklänning och till Mohammed en prinsess-sparkbil. Den sistnämnda presenten blev nog populärast bland småbarnen, det har varit vilda slagsmål om den både under förmiddagen och nu under kvällen. Iaf så fick Ayman och Isaam åka och lämna tillbaks Batman-dräkten eftersom den var alldeles för liten. Någon större fanns tydligen inte så Isaam hade fått en 79 cm hög Darth Vader istället. När de kom hem igen så pratade vi med Aymans familj i Gaza, man kunde se dem på bild och de kunde se oss. Jag var inte i mitt esse precis men jag fick fram några hälsningsfraser iaf och det var väldigt kul att se dem. 

Vi åkte sen till Heron City och där träffade vi min mamma och mina systerdöttrar. Vi åt på Pizza Hut och sen åkte vi till Hågelbyparken där vi träffade Aymans bror, min svägerska, hennes syster och mamma plus deras familjer. När vi kom satt de där vid några bord i parken och hade dukat upp med dricka och bakelser. Det hela blev faktiskt en väldigt trevlig stund och i korta stunder tänkte jag inte alls på att pappa inte var med. Vi tjejer satt dessutom ganska länge utan männen och så hade det nog varit annars också. Att han inte var med blev inte lika påtagligt då även om det alltid fanns där någonstans i tankarna. Barnen lekte och hade jätteroligt Alhamdulillah. Sen ville Aydah och Isaam följa med mormor och systerdöttrarna hem, vilket de fick. Där hade de fått fler presenter och under tiden Isaam byggde med sin present hade han sagt, "tack för presenten mormor", berättade min systerdotter på sms. Jag smsade då tillbaks att hon skulle säga att presenterna var från morfar också. Sen smsade hon att när hon hade sagt det så hade Isaam sagt "tack för presenten morfar". Det sprängde på något sätt mitt hjärta i tusen bitar men samtidigt kändes det bra. Morfar blir inte bortglömd❤ Nu är vi här hemma och Ayman håller på fixar någon kyckling i ugn. Eid blev definitivt inte som jag tänkt mig vid Ramadans början, aldrig kunde jag föreställa mig att min pappa inte skulle vara hos oss. Ändå blev dagen ganska mysig och jag tror att pappa skulle vara glad att vi som var hemma var tillsammans och att vi ändå kände någon sorts glädje. Även om glädjen aldrig blir det som den var.