jagochmohammed

Det kommer tankar om pappa hela hela tiden men nåt som alltid får mig att sakna honom lika mycket är när jag tänker på hans kinder. Jag tyckte de var så lena när jag var liten och även på senare dagar så tyckte jag det var mysigt att pussa honom på kinderna när vi sågs och när vi skiljdes åt. 

Annars har dagen gått ganska bra, för varje gång jag åker till graven så känns det lite, lite lättare att vara där. Idag när jag satt i bilen och tittade ut så tänkte jag att, här kommer jag nog kunna trivas en dag. Visst kommer det alltid vara med sorg jag åker dit men förhoppningsvis kommer jag inte känna lika stor olust inför att åka dit som jag hittills gjort. Idag mötte jag en bosnisk kvinna, hon var där för att besöka sin mamma som dog 2013, 90 år gammal. Vi diskuterade att det spelar ingen roll hur gammal ens mamma eller pappa blir, det är en stor förlust i vilket fall som helst. Hon sa, precis som jag känner, att det är efter att man förlorar en förälder som man inser vad mycket mer man kunde ha gjort för den, framförallt sagt. Just det där med att vi inte kollade i fotoalbum, retar mig så mycket. Imorgon ska jag försöka hinna börja skriva på olika minnen som jag har med min pappa, innan jag glömmer. En del glömmer man förhoppningsvis aldrig men jag vill ha så mycket som möjligt sparat.