Ofattbart
Jag sitter här och längtar tillbaka till mitt gamla liv. Nu är livet någonting annat, något som jag inte alls tycker om och inte finns det något som jag tycker är roligt att göra. Jag hoppas att det blir bättre med tiden men det känns inte så. Jag önskar att jag kunde få bara 10 minuter med min pappa. Då skulle jag ligga på hans arm, som jag gjorde när jag var liten, och berätta för honom allt som jag aldrig hann säga. Ayman säger att han redan visste allt det och jag försöker att trösta mig med det.
Jag förstår inte hur man någonsin ska kunna vara glad efter något sådant här. Jag fattar inte att jag aldrig mer i detta liv ska krama eller prata med min pappa. Hur ska det bli när jag åker hem till mamma, hur kommer det att kännas? Vem ska skrika "HEJHEJ" när jag pratar med mamma i telefon? Vem ska spara pannkakstårta åt mig? Vem ska plantera växter med mina barn? Jag vet inte.
Kommentarer
Postat av: -
<3<3<3
Trackback
