jagochmohammed

Jag vaknade i soffan kl 3.30, kunde inte somna om. Jag och storbarnen hade haft mys och uppenbarligen somnat där allihopa. Efter en stund gick jag upp och gjorde några mackor, Hamdo lyckades vakna så sen har jag och han suttit i soffan och myst och ätit mackor. Nu har jag haft två ganska korta värkar som givetvis inte kommer leda nånstans, det är liksom story of my life, eller vad man nu brukar säga. Det är ändå dock det närmaste jag kommit att få värkar hemma, som andra normala kvinnor. Jag började fantisera om att det bara blev värre och värre och till slut fick jag ringa min mamma och säga att hon skulle beställa en taxi, nu var det på gång!! På morgonen skulle barnen vakna och fråga var mamma var och då skulle mormor svara att hon och baba har minsann åkt till förlossningen. Det kändes ganska odramatiskt när jag fantiserade om det, kanske är det inte så himla otroligt att ha förlossningar som startar av sig själv? Känner mig bara så okvinnlig och misslyckad när jag inte ens lyckas med nåt som kvinnor lyckats med i alla tider- att föda barn? Alltså jag lyckas ju med det men aldrig utan hjälp på traven. Jag känner INGEN som likt jag, alltid blir igångsatt. Det verkar vara väldigt ovanligt. Jag varken känner eller har hört talas om, förutom några på Familjeliv. Nu har ju jag fortfarande inte gått över tiden men det spelar liksom ingen roll, hade jag suttit här i typ 41+3 nu, så hade det fortfarande inte satt igång. Strunt samma- skulle bara vara spännande att uppleva. Men men, nu ska jag försöka somna om. Värkarna avtog lika snabbt som de kom. Det var spännande i de cirka fem minuterandes varade iaf haha.