Gör alltid om det ändå
Nästa varje gång jag går ut i affärer med barnen så lovar jag mig själv efteråt att jag inte ska göra om det, utan att om jag ska kolla i affärer så ska jag ha barnvakt åt åtminstone Aida och Issam, eller vänta till deras pappa kommit hem och sedan gå ut. Ändå gör jag om det igen, gång efter gång. Men idag var det iaf tillsammans med min svägerska o då blir det lite enklare, man kan underhålla barnen tillsammans. Först var barnen hos henne för att jag och Mohammed skulle till hörseltest på Karolinska. Det gick inte så bra dock eftersom han har sond och dessutom kraftiga andningsljud som störde. Så vi ska komma tillbaks i september och får då göra ett lite mer avancerat test med elektroder och sådant. Jag är inte så orolig eftersom jag märker att han reagerar på ljud, men iaf.
Barnen hade haft jättekul hos svägerskan, de hade ritat på ballonger och gått till lekplatsen. När vi kom hem till henne så åt vi lite och sen var det dags för Issam att sova en stund. Då passade vi på att prata lite i lugn och ro för hennes son är ganska lugn Mashallah och det är ju Aida och Mohammed med. Sen åkte vi till Skärholmen. Där köpte jag lite scrapbooking-grejer på rean, vill göra ett litet album till Mohammed. Har gjort ett till Aida men inget till Issam så jag köpte till honom också. Nu efteråt ångrar jag att jag inte köpte lite mer grejer för det blev så himla billigt när det var 70% rabatt.
Nu är vi typ helt klara med omgörningen av sovrummet. Blev väldigt väldigt fint faktiskt. Och det bästa av allt är ju att jag fått dreamboxen i sovrummet=)Underhållning på hög nivå hehe.
När vi kom hem idag så kom det en parabolinstallatör som fixade nån maskin till Ayman i vardagsrummet. Sen åt vi lite pasta med lax-sås och Ayman åt Mashi bitindjan eller hur det nu stavas.
Sen har jag o barnen fixat o donat, sorterat lite i nya fina lådor från IKEA på fyndet, arrangerat lite dekorationer i sovrummet o sånt. Sen kom Ayman och hjälpte till lite med dekorationerna. Nu är det bara jag som är vaken, sitter och sondar Mohammed och sen ska jag nog dona lite mer här hemme. Min egentid får numera vara från klockan 00 till 03. Om jag orkar. Men jag tänker inte gnälla, för jag har valt det själv och jag kan inte ens uttrycka hur tacksam jag är som fått tre (här brukar man säga friska men det kan inte jag) barn som jag älskar över allt annat. Även om Mohammed har ett svårt hjärtfel så finns det de som har det värre, tyvärr. Det finns människor som mister sina barn. Jag ber till Gud varje dag att jag inte ska bli en av dem. Jag kan inte förstå hur det känns att förlora ett barn, och jag vill inte förstå heller. Jag vill inte bli medlem i den klubben, jag vill inte ens komma nära den. Jag ser den på avstånd nu för tiden och den finns alltid i min närvaro. Men jag vill absolut inte bli en av dem. Dessa mammor (och pappor med såklart) som har förlorat ett barn..jag jag tycker det är så otroligt sorgligt. Oavsett vad orsaken är, oavsett var mamman kommer ifrån, ja oavsett någonting. de här kvinnorna är så starka, då är tvungna att vara så starka så jag är övertygad om att de skulle kunna bära hela världen. Så starka är de. Nej jag orkar inte skriva mer om det, skulle nog kunna skriva tio sidor men då kommer jag bara bli ledsen och det vill jag inte just nu. Så jag trycker undan de känslorna och rädslan tills det svämmar över. Men jag försöker fokusera på att Mohammed ska klara sig, att allt kommer gå bra. Jag kan inte tänka på annat sätt för då skulle jag nog bli galen.
Nej uää nu vill jag upp o fixa här hemma o få tankarna på annat. Jag ska inte förlora ett barn Inshallah, så är det bara. För det klarar jag inte.
Barnen hade haft jättekul hos svägerskan, de hade ritat på ballonger och gått till lekplatsen. När vi kom hem till henne så åt vi lite och sen var det dags för Issam att sova en stund. Då passade vi på att prata lite i lugn och ro för hennes son är ganska lugn Mashallah och det är ju Aida och Mohammed med. Sen åkte vi till Skärholmen. Där köpte jag lite scrapbooking-grejer på rean, vill göra ett litet album till Mohammed. Har gjort ett till Aida men inget till Issam så jag köpte till honom också. Nu efteråt ångrar jag att jag inte köpte lite mer grejer för det blev så himla billigt när det var 70% rabatt.
Nu är vi typ helt klara med omgörningen av sovrummet. Blev väldigt väldigt fint faktiskt. Och det bästa av allt är ju att jag fått dreamboxen i sovrummet=)Underhållning på hög nivå hehe.
När vi kom hem idag så kom det en parabolinstallatör som fixade nån maskin till Ayman i vardagsrummet. Sen åt vi lite pasta med lax-sås och Ayman åt Mashi bitindjan eller hur det nu stavas.
Sen har jag o barnen fixat o donat, sorterat lite i nya fina lådor från IKEA på fyndet, arrangerat lite dekorationer i sovrummet o sånt. Sen kom Ayman och hjälpte till lite med dekorationerna. Nu är det bara jag som är vaken, sitter och sondar Mohammed och sen ska jag nog dona lite mer här hemme. Min egentid får numera vara från klockan 00 till 03. Om jag orkar. Men jag tänker inte gnälla, för jag har valt det själv och jag kan inte ens uttrycka hur tacksam jag är som fått tre (här brukar man säga friska men det kan inte jag) barn som jag älskar över allt annat. Även om Mohammed har ett svårt hjärtfel så finns det de som har det värre, tyvärr. Det finns människor som mister sina barn. Jag ber till Gud varje dag att jag inte ska bli en av dem. Jag kan inte förstå hur det känns att förlora ett barn, och jag vill inte förstå heller. Jag vill inte bli medlem i den klubben, jag vill inte ens komma nära den. Jag ser den på avstånd nu för tiden och den finns alltid i min närvaro. Men jag vill absolut inte bli en av dem. Dessa mammor (och pappor med såklart) som har förlorat ett barn..jag jag tycker det är så otroligt sorgligt. Oavsett vad orsaken är, oavsett var mamman kommer ifrån, ja oavsett någonting. de här kvinnorna är så starka, då är tvungna att vara så starka så jag är övertygad om att de skulle kunna bära hela världen. Så starka är de. Nej jag orkar inte skriva mer om det, skulle nog kunna skriva tio sidor men då kommer jag bara bli ledsen och det vill jag inte just nu. Så jag trycker undan de känslorna och rädslan tills det svämmar över. Men jag försöker fokusera på att Mohammed ska klara sig, att allt kommer gå bra. Jag kan inte tänka på annat sätt för då skulle jag nog bli galen.
Nej uää nu vill jag upp o fixa här hemma o få tankarna på annat. Jag ska inte förlora ett barn Inshallah, så är det bara. För det klarar jag inte.
Produktiv dag
Idag har jag fått mycket gjort. Har piskat mattor och moppat golv, storstädat i badrummet och sorterat i garderoberna och tvättat typ fem maskiner samt vikt tvätt. Jag hann laga mat också och hade det inte varit för att jag i sista stund upptäckte att jag inte hade tillräckligt med margarin så hade jag slängt ihop en morotskakka också=)Men det får bli imorgon istället.
Mohammed sov väldigt mycket idag så det var därför jag hann göra en hel del. Aida och Issam lekte med varandra men hängde så klart mig i kjolen en hel del också och Issam och jag lyckades få till vårt första stora bråk. Han vägrade att plocka upp Duplo som han kastat över hela köket vilket resulterade i att jag skrek att han inte skulle få någon mat innan han hade plockat upp. Det bara slank ur mig och så fort jag hörde vad jag så så ångrade jag mig. För det ska mycket till för att en mamma ska klara att sitta och äta och se sitt barn stå och titta på. Dessutom är jag inte alls nåt fan av en massa bestraffningar hela tiden. Men nu hade jag ju sagt så jag var ju tvungen att stå fast vid det. Men det blev ingen trevlig lunch för någon av oss.
Mohammed växer så det knakar Mashallah. Han börjar bli en redig bit att hålla i. En tjock och krafitg bebis, det är helt i min smak. Tjock är dock verkligen att ta i, för han är fortfarande tanig. Men om man jämför med när han föddes så har han iaf fettat till sig lite.
Jag har sedan länge börjat få moderskänslor för i princip alla personer jag ser med Downs Syndrom, oavsett vilken ålder de är i. Ibaldn undrar jag om jag tar för lätt på att min son har DS. Jag läst en annan mammas blogg där hon skrev att hon självklart älskar sitt barn mest av allt och så, men att barnet har ds är hennes största sorg. Jag vet inte om jag riktigt insett vad det innebär att ha ett barn med speciella behov, men jag känne inte alls att det är min största sorg att Mohammed har ds. Jag kan känna att specifika saker är riktigt jobbiga, som det faktum att han aldrig kommer bli pappa till exempel. Men jag tror också att ds för oss blir ställt i proportion till hans hjärtfel. DS blir inte så hemskt för oss eftersom det finns något ännu värre. Om Mohammed klarar operationerna INSHALLAH och vi får ha honom kvar, så kommer ds aldrig vara något hemskt för oss tror jag. För vi kommer alltid vara tacksamma att han är kvar hos oss. Jag vågar inte ens fantisera om den dag han klarar sin sista operation Inshallah. Ibaldn sitter jag och dagdrömmer om att Mohammed klarat sin tedje och sista operation och vi blir utskrivna från sjukhuset. Läkaren säger åt oss att nu är det klart med operationer, nu är det bara att leva. Åh jag får rysningar bara jag tänker på det. Den lyckan jag skulle känna då kan jag inte beskriva. Tror inte att det går att förstå. Jag längtar och hoppas verkligen att den dagen kommer. Efter det kan vi fokusera på ds och att ge vår son de bästa möjligheterna att utvecklas så mycket som möjligt. Han kommer aldrig bli som andra, det vet vi.
han kommer aldrig bli statsminister, fotbollsproffs eller astronaut. Han kommer heller antagligen inte bli polis eller civilingenjör. Men han kommer utan tvekan bli en av livets största glädjekällor för mig och för sin pappa och antagligen för ett par stycken andra också. För vi vet att Mohammeds närvaro hos oss har aldrig varit självklar och kommer aldrig vara något som vi kan ta för givet. Man kan inte ta något för givet men Mohammeds liv är extra skört. Och därför kommer vi att uppskatta varje dag med honom.
Imrogon ska det banne mig bli morotskaka. Och så har jag bestämt att barnen ska gå och lägga sig klockan 19 så att jag och Ayman kan ha filmkväll. Det betyder dock att de ska väckas kl. 6, annars somnar de inte på kvällen.
Nej nu är det nog dags att sussa nana. Har snart sondat klart Mohammed. ska nog ta över honom till mig i sängen. Han luktar nämligen som en sommaräng. Och vem vill inte somna till den doften?
Mohammed sov väldigt mycket idag så det var därför jag hann göra en hel del. Aida och Issam lekte med varandra men hängde så klart mig i kjolen en hel del också och Issam och jag lyckades få till vårt första stora bråk. Han vägrade att plocka upp Duplo som han kastat över hela köket vilket resulterade i att jag skrek att han inte skulle få någon mat innan han hade plockat upp. Det bara slank ur mig och så fort jag hörde vad jag så så ångrade jag mig. För det ska mycket till för att en mamma ska klara att sitta och äta och se sitt barn stå och titta på. Dessutom är jag inte alls nåt fan av en massa bestraffningar hela tiden. Men nu hade jag ju sagt så jag var ju tvungen att stå fast vid det. Men det blev ingen trevlig lunch för någon av oss.
Mohammed växer så det knakar Mashallah. Han börjar bli en redig bit att hålla i. En tjock och krafitg bebis, det är helt i min smak. Tjock är dock verkligen att ta i, för han är fortfarande tanig. Men om man jämför med när han föddes så har han iaf fettat till sig lite.
Jag har sedan länge börjat få moderskänslor för i princip alla personer jag ser med Downs Syndrom, oavsett vilken ålder de är i. Ibaldn undrar jag om jag tar för lätt på att min son har DS. Jag läst en annan mammas blogg där hon skrev att hon självklart älskar sitt barn mest av allt och så, men att barnet har ds är hennes största sorg. Jag vet inte om jag riktigt insett vad det innebär att ha ett barn med speciella behov, men jag känne inte alls att det är min största sorg att Mohammed har ds. Jag kan känna att specifika saker är riktigt jobbiga, som det faktum att han aldrig kommer bli pappa till exempel. Men jag tror också att ds för oss blir ställt i proportion till hans hjärtfel. DS blir inte så hemskt för oss eftersom det finns något ännu värre. Om Mohammed klarar operationerna INSHALLAH och vi får ha honom kvar, så kommer ds aldrig vara något hemskt för oss tror jag. För vi kommer alltid vara tacksamma att han är kvar hos oss. Jag vågar inte ens fantisera om den dag han klarar sin sista operation Inshallah. Ibaldn sitter jag och dagdrömmer om att Mohammed klarat sin tedje och sista operation och vi blir utskrivna från sjukhuset. Läkaren säger åt oss att nu är det klart med operationer, nu är det bara att leva. Åh jag får rysningar bara jag tänker på det. Den lyckan jag skulle känna då kan jag inte beskriva. Tror inte att det går att förstå. Jag längtar och hoppas verkligen att den dagen kommer. Efter det kan vi fokusera på ds och att ge vår son de bästa möjligheterna att utvecklas så mycket som möjligt. Han kommer aldrig bli som andra, det vet vi.
han kommer aldrig bli statsminister, fotbollsproffs eller astronaut. Han kommer heller antagligen inte bli polis eller civilingenjör. Men han kommer utan tvekan bli en av livets största glädjekällor för mig och för sin pappa och antagligen för ett par stycken andra också. För vi vet att Mohammeds närvaro hos oss har aldrig varit självklar och kommer aldrig vara något som vi kan ta för givet. Man kan inte ta något för givet men Mohammeds liv är extra skört. Och därför kommer vi att uppskatta varje dag med honom.
Imrogon ska det banne mig bli morotskaka. Och så har jag bestämt att barnen ska gå och lägga sig klockan 19 så att jag och Ayman kan ha filmkväll. Det betyder dock att de ska väckas kl. 6, annars somnar de inte på kvällen.
Nej nu är det nog dags att sussa nana. Har snart sondat klart Mohammed. ska nog ta över honom till mig i sängen. Han luktar nämligen som en sommaräng. Och vem vill inte somna till den doften?
Varför blir man alltid så stressad
Idag vaknade vi vid tjugo över nio. Tjugo minuter försent med andra ord eftersom Mohammed ska ha sin medicin klockan nio. Men det är ingen större fara. Vad som däremot blir jobbigt om vi vaknar så sent, är att barnen också vill vara vakna längre på kvällen. Och det betyder att jag går miste om de där kvällarna då barnen lägger sig klockan sju och jag därför har åtskilliga timmar på mig att bara njuta. För det är något speciellt med de där kvällarna. Jag älskar mina barn över allt annat och skulle inte byta mitt liv med dem mot någonting, men att få en stund för sig själv är guld värt. Och det blir ännu härligare när man då och då kan gå och titta in på barnen där de ligger i sina sängar och sover lugnt.
Då här kvällarna kan lätt bli hysteriska eftersom det är så mycket man vill göra men man hinner inte göra allt. Jag brukar börja med att plocka undan här hemma och sen brukar jag och Ayman kolla på film eller prata eller så sitter vi bara tillsammans i vardagsrummet och jag kollar på teve och Ayman på datorn. På senaste tiden är favoriten Criminal Minds. Har aldrig gillat CSI. De lugna kvällarna är så underbara att man drar sig för att krypa till kojs. Och det gör det desto jobbigare att vakna på morgonen.
Hur som helst, idag har en väninna varit här med sin son och jag hade såklart som vanligt inte hunnit bli klar med maten innan hon kom. Det är liksom så mycket som ska göras hela tiden. Det ska städas och matas barn och pumpas och diskas och badas och torkas och underhållas och lekas och pratas och skrattas och skrikas och myyyycket mer. Men vi lagade klart matenmedan hon var här. Det resulterade i en faktiskt helt okej spaghetti med köttfärssås. Ett säkert kort hos barnen. Ett lika säkert kort hos mig. Ett med säkerhet osäkert kort hos Ayman som inte gillar spaghetti överhuvudtaget. Som tur var hade han redan ätit Kozi när han kom hem, men annars fanns det dolmar i kylen också.
När väninnan hade gått så chillade jag och barnen, de fick vara ute och leka på tomten själva eftersom jag såg dem från köket. Detta är annars något som jag inte är förtjust i, är så rädd att det ska hoppa förbi nån pedofil eller nåt. Men jag hörde dem ju hela tiden. På tomtem blev det också ett litet dopp i den lilla "poolen". de frågade först mig om de fick bada och jag sa nej. Det ville de inte lyssna på så de tog varsitt litet glas och sprang fram och tillbaks till toaletten och fyllde sina glas och sedan tillbaks ut igen för att hälla i det i poolen. Det var så himla gulligt att se att de verkligen trodde att de skulle lyckas fylla poolen på detta sätt. Det skulle ju ta typ ett dygn att fylla den så. Så till slut tyckte jag synd om dem och fyllde den med vattenslangen. Barnen ställde rutschkanan så att de åkte ner rakt i vattnet. Det såg så kul ut så granntjejerna hoppade över staketet och var med och badade. Riktigt mysigt att se.
Nu ligger jag här i sängen och tittar på Ayman som har hamrat upp halva väggen framför mig haha. Han blev så exalterad över de nya byråerna igår så han började med ett projekt ikväll att flytta eluttagen upp bakom teven så kablarna inte syns, för de bygger han in i väggen. Och så äntligen ska han koppla in dreamboxen här i sovrummet så jag får alla kanaler här. Så bye bye Boxer, eller det har i för sig redan blivit bye bye till dem. Jag trodde att det var någon liten grej han skulle göra men han har verkligen grävt upp en liten del av väggen. Men den ska han tapetsera om sen.
Det som jag gillar med Ayman är att han verkligen är nogrann när han gör något.
Nej nu ska jag fortsätta kolla när han bygger. Och sen ska jag kika lite på barnen när de sover=) Imorgon blir det Aquaria med barnen och min systers barn.
Då här kvällarna kan lätt bli hysteriska eftersom det är så mycket man vill göra men man hinner inte göra allt. Jag brukar börja med att plocka undan här hemma och sen brukar jag och Ayman kolla på film eller prata eller så sitter vi bara tillsammans i vardagsrummet och jag kollar på teve och Ayman på datorn. På senaste tiden är favoriten Criminal Minds. Har aldrig gillat CSI. De lugna kvällarna är så underbara att man drar sig för att krypa till kojs. Och det gör det desto jobbigare att vakna på morgonen.
Hur som helst, idag har en väninna varit här med sin son och jag hade såklart som vanligt inte hunnit bli klar med maten innan hon kom. Det är liksom så mycket som ska göras hela tiden. Det ska städas och matas barn och pumpas och diskas och badas och torkas och underhållas och lekas och pratas och skrattas och skrikas och myyyycket mer. Men vi lagade klart matenmedan hon var här. Det resulterade i en faktiskt helt okej spaghetti med köttfärssås. Ett säkert kort hos barnen. Ett lika säkert kort hos mig. Ett med säkerhet osäkert kort hos Ayman som inte gillar spaghetti överhuvudtaget. Som tur var hade han redan ätit Kozi när han kom hem, men annars fanns det dolmar i kylen också.
När väninnan hade gått så chillade jag och barnen, de fick vara ute och leka på tomten själva eftersom jag såg dem från köket. Detta är annars något som jag inte är förtjust i, är så rädd att det ska hoppa förbi nån pedofil eller nåt. Men jag hörde dem ju hela tiden. På tomtem blev det också ett litet dopp i den lilla "poolen". de frågade först mig om de fick bada och jag sa nej. Det ville de inte lyssna på så de tog varsitt litet glas och sprang fram och tillbaks till toaletten och fyllde sina glas och sedan tillbaks ut igen för att hälla i det i poolen. Det var så himla gulligt att se att de verkligen trodde att de skulle lyckas fylla poolen på detta sätt. Det skulle ju ta typ ett dygn att fylla den så. Så till slut tyckte jag synd om dem och fyllde den med vattenslangen. Barnen ställde rutschkanan så att de åkte ner rakt i vattnet. Det såg så kul ut så granntjejerna hoppade över staketet och var med och badade. Riktigt mysigt att se.
Nu ligger jag här i sängen och tittar på Ayman som har hamrat upp halva väggen framför mig haha. Han blev så exalterad över de nya byråerna igår så han började med ett projekt ikväll att flytta eluttagen upp bakom teven så kablarna inte syns, för de bygger han in i väggen. Och så äntligen ska han koppla in dreamboxen här i sovrummet så jag får alla kanaler här. Så bye bye Boxer, eller det har i för sig redan blivit bye bye till dem. Jag trodde att det var någon liten grej han skulle göra men han har verkligen grävt upp en liten del av väggen. Men den ska han tapetsera om sen.
Det som jag gillar med Ayman är att han verkligen är nogrann när han gör något.
Nej nu ska jag fortsätta kolla när han bygger. Och sen ska jag kika lite på barnen när de sover=) Imorgon blir det Aquaria med barnen och min systers barn.
En härlig dag
Klockan är typ vid midnatt men det märks inte här hemma hos oss. Förutom barnen som ligger och sover såklart. Ayman håller på att montera en av två byråer som jag köpte på IKEA igår som ska stå längs en vägg i sovrummet. Vi har redan ställt dit en av dem och det blir verkligen fint. Dessutom är vi i stort behov av mer förvaringsutrymme.
Annars har jag idag varit med barnen hos mina föräldrar och där träffade vi min syster och hennes barn. De är på besök från Vetlanda och åker hem på måndag. Så på lördag blir det troligtvis Tom Tits med alla barnen vilket jag tror kommer vara väldigt uppskattat. Fast Hammoudi får stanna hemma med sin mormor och morfar för jag vill inte ta med honom in i massa folkmassor.
Idag bakade jag chokladbollar med min systers tre barn och Aida och Issam. Det gick över förväntan med tanke på att det kan gå ganska vilt till med de här barnen hehe.
Precis när chokladbollarna var klara så såg min syster en annons i tidningen om att Onoff hade halva priset på hela sitt sortiment. men hjälp jag blev helt hystersisk och såg framför mig hur jag skulle fynda en platt-teve, gps, Iphone och massagestol. Jag var mest sugen på en Iphone som jag ville överraska Ayman med eftersom han gärna vill ha en sån. Själv tycker jag inte att den verkar vara mycket att hurra för men det är en annan historia. Så jag sa åt min syster att passa Issam och Mohammed och så tog jag med Aida och fick verkligen hålla mig för att inte tokköra till Onoff i Länna. På halva vägen fick jag dock av min mamma veta att det knappt fanns nånting alls kvar så vi styrde om och begav oss till Onoff i Kungens Kurva istället. Där fick vi stå en liten stund i kö utanför butiken men när vi väl kom in fanns det verkligen absolut ingenting kul kvar. Det fanns iförsig en gps men det var inte den jag ville ha och några Iphone var verkligen inte att tala om, det fanns inte en enda mobiltelefon överhuvudtaget kvar. Lite småbesvikna gick vi ut tomhänta. Men men, vi gick till ÖB istället och köpte schampo till bra pris haha och sen åkte vi en sväng förbi Fittja där vi köpte halal.godis på lösvikt!!Efter det åkte vi tillbaks till mina föräldrar eftersom det var dags för Mohammeds matstund och det vill man ju inte missa=) Jag matade honom lite med flaska samtidigt som jag sondade och min pappa blev så lycklig att han nästan började gråta. Han har aldrig sett Hammoudi äta från flaska förut.
Nu är Ayman snart klar med de sista lådorna till byrån och jag har satt på en film som vi kollar på. Eller det är mest jag som kollar men Ayman kikar väl lite mellan spikandet och borrandet. det är verkligen bra att ha en händig man. Ja på den fronten har jag verkligen inget att gnäll på för Ayman är typ så händig som man kan vara Mashallah. Det finns inget som han inte kan fixa tror jag. Men så är det ju också hans yrke. Eller förut var det det i alla fall.
Nej nu ska jag nog servera lite godis och saft=)Haha så vuxna är vi.
Annars har jag idag varit med barnen hos mina föräldrar och där träffade vi min syster och hennes barn. De är på besök från Vetlanda och åker hem på måndag. Så på lördag blir det troligtvis Tom Tits med alla barnen vilket jag tror kommer vara väldigt uppskattat. Fast Hammoudi får stanna hemma med sin mormor och morfar för jag vill inte ta med honom in i massa folkmassor.
Idag bakade jag chokladbollar med min systers tre barn och Aida och Issam. Det gick över förväntan med tanke på att det kan gå ganska vilt till med de här barnen hehe.
Precis när chokladbollarna var klara så såg min syster en annons i tidningen om att Onoff hade halva priset på hela sitt sortiment. men hjälp jag blev helt hystersisk och såg framför mig hur jag skulle fynda en platt-teve, gps, Iphone och massagestol. Jag var mest sugen på en Iphone som jag ville överraska Ayman med eftersom han gärna vill ha en sån. Själv tycker jag inte att den verkar vara mycket att hurra för men det är en annan historia. Så jag sa åt min syster att passa Issam och Mohammed och så tog jag med Aida och fick verkligen hålla mig för att inte tokköra till Onoff i Länna. På halva vägen fick jag dock av min mamma veta att det knappt fanns nånting alls kvar så vi styrde om och begav oss till Onoff i Kungens Kurva istället. Där fick vi stå en liten stund i kö utanför butiken men när vi väl kom in fanns det verkligen absolut ingenting kul kvar. Det fanns iförsig en gps men det var inte den jag ville ha och några Iphone var verkligen inte att tala om, det fanns inte en enda mobiltelefon överhuvudtaget kvar. Lite småbesvikna gick vi ut tomhänta. Men men, vi gick till ÖB istället och köpte schampo till bra pris haha och sen åkte vi en sväng förbi Fittja där vi köpte halal.godis på lösvikt!!Efter det åkte vi tillbaks till mina föräldrar eftersom det var dags för Mohammeds matstund och det vill man ju inte missa=) Jag matade honom lite med flaska samtidigt som jag sondade och min pappa blev så lycklig att han nästan började gråta. Han har aldrig sett Hammoudi äta från flaska förut.
Nu är Ayman snart klar med de sista lådorna till byrån och jag har satt på en film som vi kollar på. Eller det är mest jag som kollar men Ayman kikar väl lite mellan spikandet och borrandet. det är verkligen bra att ha en händig man. Ja på den fronten har jag verkligen inget att gnäll på för Ayman är typ så händig som man kan vara Mashallah. Det finns inget som han inte kan fixa tror jag. Men så är det ju också hans yrke. Eller förut var det det i alla fall.
Nej nu ska jag nog servera lite godis och saft=)Haha så vuxna är vi.
