jagochmohammed

Ja, det är inte utan att man saknar lite att vara på sjukhuset. Det var så himla mysigt att vara bara med Aida och kunna lägga all uppmärksamhet på henne. Men samtidigt gillar jag att ha barn tätt, de har roligt tillsammans och jag hoppas och tror att det skapar värme i familjen när barnen växer upp, att man har syskon i nära ålder. Hur som helst, nu ska Aida äta antibiotika tills på måndag och jag har förklarat att om hon inte dricker medicinen så måste hon få en ny spruta. Så det ska nog fungera.. Idag träffade jag och Aida plötsligt min systerdotter och hennes pappa, alltså min systers man. det var verkligen kul att träffa dem men samtidigt inte kul att de var på sjukhuset. Aida och Issam lekte med min systerdotter på lekterapin och Aida gjorde ett litet halsband. Hon hann inte bli klar men fick ta med sig lite pärlor hem på lekterapitantens initiativ, det var ju verkligen gulligt. Nu ska jag ta och röja undan här hemma och städa lite, imorgon ska ju Aidas kompis komma hem till oss efter förskolan. Då vill man ju inte att det ska se ut som en rövarlya hem.

Efter en natt och nu en förmiddag med Aida på sjukhuset kan jag konstatera följande: 1. Bamse på film är faktiskt riktigt spännande, även för vuxna. 2. Jag har fått gåvan att kunna sova riktigt bra på sjukhussängar. 3. Vården i Sverige är definitivt inte så dålig som många säger enligt min erfarenhet under det senaste året. 4. Aida är världens sötaste tjej även när hon ser ut som hon fått en smäll av en jättegorilla.

2011 tar priset alltså. Ya latif. Nu e jag inlagd med Aida på q62, precis som q63 där jag brukar va med Hammody fast en våning ner. Aida har fått inflammation i ögat där hon slog sig. Men det har jag nog inte skrivit om. Hon snubblade på mattan och slog i bordet i söndags, precis bredvid ögat. Och nu är det alltså inflammerat. Och precis som med Hammody så går det inte alls bra att sätta en infart. Hon har blivit stucken två gånger i vardera han men icke sanicke. Så nu har hon fått spec.plåster med snabbväxande Emla-kräm på i båda armvecken. Vi ligger o vilar lite på rummet nu. Ja vi är iaf ensamma på rummet det är ju skönt. Men jag hoppas Inshallah att det här går över imorgon. Vi är ju här för att hon ska få antibiotika intravenöst. Men som sagt, det känns som att det räcker med sjukhus nu Inshallah, iaf för september. I oktober ska ju Mohammed opereras så då blir det ju garanterat sjukhusvistelse.

Det var några dagar sen jag skrev här. Har inte funnits tid helt enkelt. För att göra en kort uppdatering: i helgen var som sagt mina systerdöttrar här på sleep-over från lördag till söndag, till Aida och Issamas stora lycka. På lördagen kollade vi på "Hur många lingon finns det i världen" och så tog vi en sväng förbi EG:s lågprismarknad i Alby. På söndagen bakade vi chocolate chip cookies som precis hann bli klara några stycken innan tjejerna skulle gå. I tisdags var jag på föräldramöte för Issams avdelning och igår för Aidas. Var faktiskt riktigt trevligt och äntligen fick jag chans att fråga mamman till Aidas för tillfället bästa kompis om hon får komma hem till oss och det fick hon såklart. Mamman hade också tänkt fråga eftersom tydligen hennes doter också pratat om det precis som Aida. Det blir allt en liten historisk dag det, första gången Aida tar med sig hem en kompis från förskolan. Idag ringde min syster med det upptäckte jag typ nån timme senare. Men sen ringde min mamma och sa att hon hade ringt för att tipsa mig om ett program om en flicka med DS. Det sökte jag ju genast upp såklart, hittade avsnittet på Internet. Och självklart blev det ett riktigt snyftkalas, i slutet av "filmen" så springer flickan med nån drake och sen dansar hon med en kille och då höll jag på böla häcken av mig såklart haha. Ni kan hitta avsnittet här: http://svt.se/2.104920/barn_pa_sjukhus?video2531674=2541432. Flickan i filmen använder sig mycket av tecken och det blev en påminnelse till mig att jag måste börja träna på det. Min förhoppning är dock att Mohammed förr eller senare (bättre sent än aldrig) ska kunna lära sig att prata så bra som möjligt. Ska iaf börja på en teckenkurs i november och planerar att dra med Ayman och min mamma också. Det äger rum på habiliteringen som jag för övrigt ska till imorgon. Ska träffa sjukgymnast för att få övningar att göra med Mohammed, logoped för att fråga om en gomplatta samt kurator för att få hjälp att söka vårdbidrag. Sist jag var där var det ett litet samtal med psykolog och kurator. Det gick bra tycker jag. Bröt inte ihop iaf, det är kardiologerna som har ensamrätt på att få se mig bli hysterisk. När jag sa att jag vill träffa logoped angående gomplatta så sa att det skulle vi sjlälvklart få göra och så frågade hon om det är något som jag kände att jag vill egöra snarast eller om jag ville att vi skulle vänta lite med det. Jag sa att jag ville ha tid snarast och tänkte inte mer på det. Men nu efteråt börjar jag fundera på om hon menade om vi skulle vänta till efter operationen för att se om han lever då. Kan det ha varit så? Får lite lätt panik när jag tänker på det. Men det är inget snack om saken iaf, jag kan inte gå och vänta med att boka tider för at tjag inte vet hur det går..då kommer jag bli psykiskt sjuk tror jag. Nej Mohammed bara måste överleva operationen något annat alternativ finns inte. Och vad som skulle hända eller hur jag skulle må och hur resten av familjen skulle må om det inte blev bra tänker jag inte ens tänka på. Nej det måste gå bra Inshallah. Jag är hoppfull, eftersom det blev så bra resultat på kateteriseringen. Imorgon ska jag förresten ringa kl. 9 och förhoppningsvis få veta tid för operation. Det var konferens idag och då skulle de diskutera hjärtebarnen från Stockholm och däribland vår lilla Mohammed. Så jag räknar timmarna nu fram till kl. 9. Fast det blir nog att jag ringer cirka 9.20 för jag ska ju lämna barnen först. Nu ska jag gå och göra nåt att äta, är sugen på nåt med makaroner. LCHF kan slänga sig i väggen (inte för att jag hållt på med det på typ 1,5 år men jag mår jäkligt bra när jag äter lite kolhydrater dock).

Efter förtäring av fredagsgodis gick barnen till sitt rum och jag satt och matade Mohammed i sovrummet. Till slut kom Issam in i sovrummet, han såg ut som om han badat i kakao. Hade förstås glömt grinden till köket öppen och barnen hade fått för sig att de skulle baka chokladbollar...

Barnen har just fått sitt fredagsgodis och ligger i sängen och kollar på barnprogram. Snart ska vi äta middag, wok med ris. Sen vankas det sussanana för barnen och lugn och ro för mamman! Alltså hjälp jag låter som en pensionär. Tack och hej för mig!

Hemma från förskolan nu, de stängde tidigare idag på grund av brandutbildning för personalen. Det är verkligen bra tycker jag, känns tryggt att personalen vet vad som ska göras om det börjar brinna. Planerna för helgen är trevliga, imorgon ska några söta unga damer komma på sleep-over, nämligen mina systerdöttrar. Har laddat upp med lite godis och så ska vi kolla på "Hur många lingon finns det i världen". Ska bli mysigt och gosigt och fisigt som Aida brukar säga haha. Nästa vecka är det två.föräldramöten, en kväll för vardera avdelning. Ska bli intressant, har fått intrycket av att en del av de här moderat-föräldrarna kan vara riktigt kinkiga och rent av lite gnälliga. Själv är jag super-nöjd med förskolan, vet inte vad man skulle kunna gnälla på. Vill också påpeka att jag inte har nåt emot Moderaterna, tvärtom, i NÅGRA frågor tycker jag att de har rätt. Och de allra flesta föräldrarna verkar riktigt trevliga, en del av dem skulle jag gärna bjuda hem.

Här är det som jag köpte till min lilla prins idag. Stora prinsen och prinsessan fick ingenting men de fick å andra sidan nya kläder på Eid. De behöver verkligen inga nya kläder just nu. Har just kollat på ett avsnitt av Criminal Minds. Det var väldigt spännande men det var ett sådant där "fortsättning följer"- avsnitt och det gillar inte jag, man orkar ju inte vänta. Jag kommer ihåg när jag var yngre, då kunde jag bli helt hysterisk om det var ett spännande avsnitt som man skulle behöva vänta på. Nej nu ska jag ta och blanda till lite mjölk till min lilla Smurf. Har börjat ge två mål ersättning om dagen även fast jag egentligen inte vill ge nån ersättning alls. Men mjölken räcker inte riktigt till. Jag tycker också ibland att min mjölk ser pyttelite blåskiftande ut. Frågade dietisten om det igår men hon visste inte men skulle fråga en kollega. Så imorse ringde hon och berättade att det är för att mjölken har lite mindre fett i sig. Det var ju inte så syndrom att höra precis. Men det var vad jag misstänkte. Jaja jag hoppas han har gått upp bättre i vikt till nästa gång Inshallah. Då e de full rulle, Tittut på tisdag, kardiolog på onsdag och habilitering på fredag. Och på torsdagen är det ju Thorax-konferens så om man har tur kanske de ringer redan på fredagen. Men antagligen ringer de på måndagen.Till dess ska jag försöka tänka på annat. Hur som helst, imorgon ska min systerdotter kanske opereras för blindtarmen. Det var ju det jag tyckte verkar bäst så jag tycker det är bra fast lite nervöst såklart. Ska åka dit imorgon i såna fall och hälsa på. Oj nu har en vacker man här bredvid mig vaknat så det är bäst att jag slutar. Han har mandelformade vackra ögon, en söt liten näsa och en pussvänlig mun. Hans namn är självklart Mohammed. Min Mohammed.

Denna bild är från kvällen innan kateteriseringen. En grej jag har tänkt på är att Mohammed lyckas se så olika ut på alla bilder. Men det gör inget för oavsett vilket så är han utan tvekan sötast i världen

Idag var jag i sällskap av min svägerska på väg till Mohammeds veckokontroll. Vi gick raskt genom entrehallen eftersom vi var lite sena.. då plötsligt ropar någon Isa. Jag vänder mig om och ser plötsligt min systerdotter. Med en infart i armvecket. De korta sekunderna som jag inte visste varför hon var där for många tankar genom mitt huvud. Har väl blivit lite ängsligare efter allt med Mohammed. När jag sedan fick veta att hon var där för en blindtarm som krånglar så var lättnaden påtaglig. För jag har själv opererats för inflammerad blindtarm och vet att så länge man har den under kontroll så är det inte farligt. Efter att chocken lagt sig så undrade jag varför jag inte blivit underrättad om detta. Hur som helst så gav det mig en tankeställare om att man ska va tacksam för alla som är friska i ens omgivning. Hjälp, tänk om hon hade varit där för typ nyupptäckt hjärtfel eller nåt. Det händer ju ibland, inte så ofta som tur var. Iaf, tack gode Gud så är min systerdotter alltså frisk. Däremot skulle jag föredra att hon fick ta bort den för då slipper man krafset. Men jaja det får ju inte jag bestämma tyvärr. Det gick sådär iaf på Mohammeds kontroll, han hade inte gått upp så bra i vikt, så vi fick ta ett snack med dietisten som gav oss lite tips, bland annat att öka mängden mjölk lite samt att köra med smakportioner gröt varje dag. Jag fick också veta att det är hjärtkonferens den 22, alltså på torsdag nästa vecka. Så sköterskan sa att senast på måndagen den 26 borde vi få ett datum för Mohammeds operation. Efter kontrollen gick vi och hälsade på min systerdotter och hennes mamma, alltså min syster.Hon hade ett mysigt rum som var identiskt med de rum som finns på q63, förutom att det inte fanns skötbord eftersom det är äldre barn som ligger där. Men det kändes väldigt annorlunda att sitta där på grund av någon annan än Mohammed. Min systerdotter hade gjort en jättesöt liten krokodil i glittriga pärlor, det var så gulligt tyckte jag. Barn är så söta när de pysslar, hoppas att Aida också blir lite pysslig. Ja annars har kvällen bjudit på lite kamp med barnen som inte velat sova. Men nu sussanannar de gott iaf så jag väntar på Criminal Minds kl 23. Ska fika med en kaka då. Imorgon och på fredag har jag ingenting planerat, känns faktiskt skönt. I helgen ska mina systerdöttrar sova över om inget oväntat inträffar men det hoppas jag inte.

Ligger i sängen o kollar på Teen mom med alla tre barnen o äter Tarragona-choklad. Aida och Issam har tagit med sig typ 20 böcker som de sitter och bläddrar i. Igår var vi hos mormorn och morfarn o umgicks lite o ungarna fick träffa sina kusiner. De hade jättekul som vanligt. Imorgon är det ett dags för ett första besök på habiliteringen i Liljeholmen. På onsdag frisör kl 11 och kontroll how kardiologen kl 13. Förresten fick jag en JÄTTEleverans med sprutor till sonden i torsdags. Så nu har jag sprutor så det räcker ett bra tag framöver. Efter ett tag försvinner ju siffrorna på sprutan eftersom jag kokar dem ganska ofta. Och siffrorna är ju ganska viktiga när man ska ta en viss mängd medicin.

Jag älskar de här nätterna när alla sover utom jag, det är så mysigt när det är så lugnt och skönt och jag kan stryka omkring o göra lite smått och gott. Ikväll har jag vikt fyra maskiner tvätt, städat i garderoben, ätit lite makaroner o korv och bakat chocolate chip cookies.Det blev i och för sig inte så bra eftersom jag glömde sockret, inte så finurligt att glömma socker i kakor. La till socker så fort jag kommit på det i smeten som va kvar men tror inte de blir som vanligt iaf. Under tiden kollar jag på Solsidan. Jag skrattar nästan så jag gråter till varenda avsnitt. Min favorit är när Fredde är beroende av att grilla. Imorgon ska vi bara vara hemma och ta det lugnt och chilla med kidsen:-D Nej nu ska jag ta och ge Mohammed sista målet mjölk för dagen och sen blir det sussananna.

Mitt barn är ingen olycka.

Idag ska vi få åka hem, kl 9 ska vi göra ett ultraljud men sen bär det hemåt. Det ska bli skönt även om det faktiskt varit riktigt mysigt att va här, hade ju en trevlig rumskompis o det var skönt att få en paus från städning och hembestyr. Resultatet av kateteriseringen var ju självklart det bästa, kommer nog aldrig glömma stunden när läkaren Gunnar berättade den glada nyheten. Jag vet att det fortfarande finns många risker med operationen men det ger iaf en bättre utgångspunkt. Hade resultatet varit sämre så hade de inte opererat så.. Idag blir det nog inga speciella aktiviteter, ska bara gosa med Mohammed. Om jag känner min familj rätt så lär det se ut som ett bombnedslag hemma så det blir väl lite städning. Tur att jag gillar att städa. Jag håller på trumma samtliga medlemmar i familjen att de ska ta undan efter sig när de gjort nåt. Vi har kommit en bra bit på väg så okej ett bombnedslag var kanske att ta i, men lite stökigt kommer det nog va iaf. Kanske ska slänga ihop en äppelkaka också. Inte minst ska jag njuta ab att hämta.barnen på förskolan. Det är alltid lika härligt.

Alf alf alf Al Hamdulillah, jag är så otroligt tacksam för resultatet av kateteriseringen idag, den visade att Mohammeds lungtryck är tillräckligt lågt för att han ska ha en chans att klara den operation som han behöver göra. Det här är en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Läkaren som gjorde kateteriseringen var fantastisk och kom till mig och Mohammed på uppvaket sen för att berätta hur det hade gått. Jag hade massa frågor såklart som vanligt men dem svarade han snällt på och verkade inte tycka att jag var alltför jobbig. Nu blir det alltså en Glenn- operation inom de närmsta månaderna, senast innan oktobers slut men antagligen innan, det kunde tydligen bli redan i september också, det visste han inte riktigt än. Så vi ska hoppas och be för att den operationen ska gå bra Inshallah. Kateteriseringen gick bra för övrigt men jag började grina vid sövning såklart. Fjantig morsa som man är:-D

Vi har ju tagit bort Mohammeds nattmål kl. 3 men eftersom han ska fasta idag från kl. 4 så förskjöt jag allt. Så att han får mat nu precis innan fyra, efter det är det matförbud. Det påminner mig om när jag somnade under sondningen kl 3, inför hans operation. Jag vaknade 4.20 och fick självklart panik när jag såg att han bara hunnit få i sig 20 ml av 60 innan jag somnade. Funderade fort på om jag skulle fuska och fort trycka i honom allt men insåg ganska snabbt att det inte var så smart. För fastan finns ju där av en anledning. Iaf så kommer jag ihåg att jag mådde så himla dåligt och verkligen på riktigt kände mig som världens sämsta mamma. Jag googlade till och med på "världens sämsta mamma" för att se vilka hemskheter jag kunde jämföra mig med.Det fanns en mamma som ansåg i en blogg att hon var värd titeln eftersom hon hade skrikit på sina barn innan läggdags. Men snälla tänkte jag, hon är ju värsta winning award- mamma om man jämför med mig. En mamma som jag läste om var tydligen värd priset eftersom hon lämnat sina barn när de var små och stuckit. Och hon knep priset måste jag erkänna, så VÄRLDENS sämsta mamma var jag kanske inte. Men det kändes definitivt så då...

Nu är jag och Mohammed tillbaks i våra hoods på Q63 på Astrid Lindgren. Imorgon är det dags för Mohammeds hjärtkateterisering, kl. 8 ska vi vara på Thorax-kliniken. Som tur var ska en sköterska följa med oss för det är tydligen långt att gå i kulvertarna. Ayman skjutsade hit oss så vi var här kl. 18 och så gav han Mohammed en liten pussattack innan han gick. Jag har fått en trevlig somalisk kvinna som rumskompis, passande nog för att göra sköterskorna så heter hal också Mohammed. Iaf jag hade Emlat Mohammed på båda fötterna innan vi åkte in eftersom han skulle få en infart. Men det gick inte så bra att sätta den så han fick en på huvudet istället. Så nu ser han ut som världens sötaste smurf istället. Nu ligger han och sover den lilla pussgurkan. Hans kind blir bara tjockare och tjockare så den är som gjord för pussattacker. Jag frågade läkaren om man skulle oroa sig för att han kanske blir lite för tjock istället men skulle man inte. Kvällens aktiviteter blir att gå till pumprummet var tredje timme man annars ska jag bara ta det lugnt, kolla på teve och äta Chockad chip cookies som jag bakade idag. Och så hänger jag nog en del med min rumskompis.Ganska mysigt faktiskt. Ska försöka lägga in en bild på min lilla smurf lite senare också.Kl 23 ska jag kolla på Criminal Minds på femman. CSI har jag aldrig gillat.

På måndag blir Mohammed tre och en halv månad gammal. Hans utveckling går sakta men säkert framåt och jag blir lika lycklig varje gång jag ser att han kan någonting nytt. Med de andra barnen höll jag inte riktigt reda på när de kunde vad, men jag antar att det blir speciellt med en barn som man inte vet kommer följa "det normala". I vilket falla som helst har Mohammed nu börjat le!!Första leendet fick jag tisdagen den 23 augusti, på morgonen innan vi skulle gå till föräldragruppen på Tittut. Det var så fantastiskt så jag började gråta såklart, jag har aldrig i mitt liv skådat ett så vackert leende. jag smälte totalt. Efter det får man ett leende lite få och då men han är inte precis generös med dem. Men det är lika bra, man måste få kämpa lite här i livet. Mohammed har också börjat lyfta på huvudet ganska rejält när jag lägger honom på mage. Vrida på huvudet i magläge har han kunnat sedan han föddes. Han har också sedan någon månad tillbaks börjat följa saker med blicken. Ja det är min lilla Mohammed det, tillsammans med sina syskon är han den största kärleken i mitt liv. Han är min bebis och kommer alltid vara min bebis hur stor han än blir.

Idag har varit en riktigt trevlig dag. Mötte först upp min älskade kollega Salma och hennes härliga son Taufiq här hemma hos mig. Sen åkte vi till Fittja för lite handling. Det blev kyckling, dadelkakor, godis och lite olika läsk och juice. På vägen hem hämtade vi vår kära kollega och vän Sairah på Älvsjö station. Sen åkte vi hem o lagade mat och spelade teve-spel. Nu sitter jag här själv och tittar på en film som heter The next three days och äter jordnötsringar och godis. Ayman orkade inte titta, han var så trött eftersom han har jobbat mycket hemma idag. Vi har stängt trappen så nu är det ett helt eget hushåll där nere där någon anna kan bo. Vi använder ju inte den ytan. Brukar tycka det är lite läskigt att titta på film ensam i vardagsrummet eftersom jag fantiserar om att det står nån i trappan bakom med det slipper jag nu. Tycker det är mycket mysigare när det är stängt. Imorgon bär det av till mina föräldrar som vi inte träffat på¨några veckor eftersom de har varit hos min syster i Vetlanda. De har varit på loppis idag så jag bad dem titta efter några pussel till Aida. Ska bli spännande också och se om de hittade några. Fasth härligast ska det bli att träffa föräldrarna igen.