Flum-inlägg
Kan man gradera kärlek och hur mycket man älskar någon? Eller älskar man människor bara på olika sätt? Ända tills Aydah föddes så trodde jag aldrig att jag skulle kunna älska någon på samma sätt som jag älskade mina föräldrar. Först och främst måste vi definiera vad det betyder att älska någon, för på den frågan finns nog inget definitivt svar, utan det är upp till var och en att avgöra. För mig tror jag nog att om man känner att hela ens existens skulle gunga och man skulle känna som att man inte vill fortsätta leva om den personen dog, ja då älskar man den . Iaf, när jag träffade Ayman så började jag såklart efter ett tag att känna att jag älskade honom, men inte kom han upp i den grad som mina föräldrar hade, på några månader inte. Men ens barn, det är någonting mystiskt alltså. Det övergår mitt förstånd, hur man på en sekund kan älska en person som man nyss träffat, mest i hela världen. Så mycket så att man får panik bara av att tänka på att det skulle hända något med den. Det är väl så vi är skapta för att vi ska fortsätta skaffa barn helt enkelt, för någon dans på rosor är det ju i ärlighetens namn inte alltid.I alla fall så irriterar det mig lite, att jag vet att till exempel Aydah kommer älska sina barn mer än hon älskar mig. Det kommer en tid, då jag inte längre är nummer ett för henne. MEN, jag vet också att när man får barn, så älskar man sina föräldrar plötsligt på ännu ett plan. Man inser och förstår succesivt, hur mycket de älskar en och hur otroligt mycket de kämpat för att man skulle ha det bra och vara lycklig. När min mamma till exempel tog med mig och min kompis Lisa på lådbilstävling, fast hon säkert inte tyckte det var så kul. Eller när min pappa kom hem med världens finaste bokmärken till mig. Det glömmer jag aldrig. Det var i första klass. Än idag undrar jag hur det kom sig att alla flickor hade bokmärken med sig till den allra första skoldagen. På rasten pågick en byteshandel ute på skolgården. En byteshandel som får NASDAQ att blekna i jämförelse och som skulle kunna ta kål på den mest luttrade affärsmannen. Men här var det inte pengar som stod i centrum, utan bokmärken. Färgglada och om man hade tur, glittriga lappar i glatt material som var själva definitionen av skönhet. Album öppnades och stängdes, bytesregler diskuterades och affärer gjordes. Men under den första dagen hade jag inte några bokmärken med mig, jag var inte den enda som var utan men ändå kände man ju en gnutta avund på de tjejer som fick delta i byteshandeln. Där hemma fick föräldrarna självklart höra om detta och döm om min lycka när min pappa dagen därpå kom hem med bokmärken i mängder, och framförallt de allra finaste bokmärken man kan tänka sig!! Lyckan var total och jag kunde bara drömma om vad de andra tjejerna skulle säga om mina bokmärken dagen därpå. Tillsammans lösgjorde vi märkena från varandra och satte in dem i fina album som min pappa hade köpt också. Dagen därpå var jag drottningen av börsen med stort B!! Alla ville se mina märken och alla ville få byta med mig, men ärligt talat var jag inte speciellt intresserad av att byta med någon. Jag hade redan de finaste märkena som fanns. Lite byteshandel blev det ändå men de finaste märkena behöll jag för mig själv. Jag minns det som igår och jag tänker på det ofta när jag köper saker för att göra barnen glada. Att precis så som jag känner, så kände min pappa nör han köpte alla bokmärkena. Men det handlar inte bara om allt ens föräldrar köpt, utan allt de gjort som de egentligen kanske inte tyckt varit så roligt själva, allt de planerat för en och som kanske inte gick som de tänkt, eller all oro de känt. FRAMFÖRALLT oron! Ja när man själv får barn så tycker jag nog att man om möjligt älskar sina föräldrar ännu mer. Och att ens föräldrar plötsligt verkar älska ens barn snäppet mer än de älskar en själv (haha) känns bara fantastiskt! För ens barn är ju liksom en del av en själv, så det är ju inte precis som att man blir svartsjuk.
Trevligt
Det var väldigt trevligt att logga in till bloggen och se några kommentarer. Speciellt från mina söta föräldrar. Jag var när att skriva ett inlägg om att det inte är olagligt att kommentera;-) Nu på kvällen har jag speed-städat. Jag börjadd känna mig lite ängslig och eftersom det inte var några känslor som jag orkade ta itu med ikväll så sysselsatte jag mig istället. Så nu får man iaf vakna till ett rent och prydligt hem imorgon. Det är HELT otroligt hur fort det blir stökigt. Så fort barnen blir lite större så ska de få egna städuppgifter. När jag var yngre så var min uppgift att städa badrummet på fredagar. Jag tyckte det var rätt kul faktiskt. Nu för tiden är det dock det sista på min lista över roliga städgrejer. Därför blir det också det första som något barn ska få som vecko-uppgift, så jag slipper det. Aydah är faktiskt redan duktig på att hjälpa till. I förmiddags kom hon till mig när jag satt i sovrummet och så sa hon "mamma jag har en överraskning till dig" medan hon hoppade upp och ner och lyckan bara lyste i hennes ögon. Jag hade en föraning om att det kunde vara att hon städat i vardagsrummet eftersom jag hade hört henne greja där. "Vad tror du det kan vara" frågade hon. "Ja, kanske att det ligger en halv banan till mig på marbordet, eller kanske att du tagit upp en kudde från mattan" sa jag. Lyckan i hennes ögon lyste ännu mer och hon sa "nej det är det inte, men visst tror du inte att överraskningen är att jag städat vardagsrummet mamma för det tror du väl inte att en fem-åring kan klara mamma, visst". " Naaaaeeej det tror jag VERLIGEN inte att det kan vara, sånt kan en femåring bara inte klara helt ensam" sa jag. Till slut hade jag ammat klart Amira och Aydah var halvt hysterisk när jag gick med henne till vardagsrummet. Plötsligt rusade hon före mig och gömde sig bakom soffan. Det är nämligen hennes nya grej, att hon ska göra nåt till mig, kasta fram det och sen springa därifrån för att ifrån en gömd plats spana på min reaktion. Och denna gång behövde jag inte spela att jag tyckte det var en fin överraskning för det var det verkligen på riktigt. Min duktiga tjej Mashallah. Plötsligt hoppade hon fram bakom soffan och då fick jag ge henne en stor kram och överösa henne med beröm såklart och då sa hon "jag ville städa till dig som överraskning för jag vet att du blir så glad då". Haha hon är så rolig. Jag är verkligen välsignad med fyra fantastiska barn Mashallah. Och Inshallah ska jag få behålla dem allihopa.
A3gra
Skulle snagga Hammody idag lite lätt, eftersom han började se ut som en hottentott i håret. Vid ett tillfälle när jag hade tömt plastgrejen som man har på för att välja längd, glömde jag sätta dit den igen. Så det blev en stor fläck mitt på huvudet där det var VÄLDIGT snaggat. Efter lite rådgörelse med Ayman kom vi fram till att det var bäst att snagga allt i samma längd, annars skulle det bara se konstigt ut. Sagt och gjort, nu är min älskling extremt kortklippt. Snygg som vanligt dock Mashallah, ja antagligen snyggaste killen i hela Söderort. Han o brorsan såklart. Annars har dagen varit ganska produktiv, jag har piskat mattorna i vardagsrummet, Ayman har meckat med bilen, barnen har varit ute och lekt och jag och Aydah har bakat Chocolate chip cookies.
Kan fortfarande inte sova
så här kommer lite Old School- bilder: 
Isaam helt nyfödd. Mashallah
När jag o Ayman gifte oss.
Min pappa med Isaam.
Äääälskar den här bilden som min svåger tog på Mohammed Mashallah
Äntligen!
Har jag för första gången "vunnit" en auktion på Tradera. En helt ny Lejonkungen- dvd Blu-Ray. Eftersom jag inte vill köpa nya Disney-dvder från butik (jag e osäker på om de stödjer Israel) så kändes det kul. Lite onödigt dock kom jag på när min syster hade med sig typ 25 barnfilmer, omåttligt populärt just nu kan jag säga, när vi är hemma hela tiden. Men men, just Lejonkungen gillar jag och på Blu Ray blir det extra fint. Nej nu får det nog räcka med inlägg för ikväll, som ett brev på posten har dock mina tilltagande svårigheter för sömn kommit tillbaka när nervositeten för operationen börjst eskalera, ju närmare vi kommer operationen. Men jag håller mig sysselsatt genom att underräta er om min händelserika vardag;-)
Bilder från de senaste dagarna
Idag bakade Ayman mitt favoritbröd i sin exklusiva bak-maskin;-)
Äntligen har jag fått hyllor i sovrummet.
Äntligen slog jag Aymans rekord i frukt-spelet!
Tack Gud för att jag bor i Sverige..
för den fantastiska sjukvård som finns här och min önskan är att alla barn skulle kunna få lika bra vård som här, oavsett var i världen man bor någonstans. I onsdags var jag och Mohammed på sjukhuset eftersom det var dags för hans RS- vaccin som han får en gång i månaden under vinterhalvåret. Detta blir sista året dock eftersom det bara är upp till två års ålder. Om jag någonsin vill jämra mig över skatterna här i Sverige så behöver jag bara titta på fotot här nedan. För övrigt, nu återstår drygt en vecka av vår tid i isolering. Det känns lite vemodigt tro det eller ej. De senaste veckorna har jag tänkt mycket på att det här antagligen är sista gången vi är hemma så här länge alla tillsammans mitt i terminen. Snart börjar Aydah förskoleklass och då kan man inte bara komma och gå som man vill.
Världens bästa familj
Som alla vet så har vi isolerat oss i cirka tio veckor nu och inget undantag blev det över jul (o inte heller nyår) även fast min syster med familj kom hit ända från Vetlanda. Det kändes inte superkul måste jag säga. Aningen smådeppig åkte jag därför till mamma o pappa för att på julafton hämta en custom-made julmiddag som resten barnen o Ayman o inte minst jag var väldigt sugna på. Döm om min förvåning när jag ÖVERÖSTES med paket, mat, godis och kärlek i mängder. Min familj hade verkligen ansträngt sig för att vi skulle få det mysigt hos oss och för att barnen skulle få presenter. Till och med jag o Ayman fick presenter!! Hade det inte varit för att jag i det iskalla vädret var rädd för att tårar kunde frysa till is så skulle jag nog ha gråtit en skätt så rörd var jag. Gissa om barnen var hysteriska när jag kom hem. Till och med Ayman var uppspelt över kontakt med omvärlden och slet illa kvickt upp innehållet ur den matkorg som jag fick med mig. Där fanns nåt för alla, framförallt till Aymans stora lycka, nötter. Min syrra hade slagit in en chokladask till mig och ytterligare en fanns det i mitt paket från henne som innehöll lite smått o gott. Barnen fick också varsitt paket från Kappahl med kläder i från en moster som ringt o intervjuat mig om storlekar veckan innan:-D I mitt paket fanns bland annat två små skålar som var jättefina som det kommer bild på sen. Två presenter som var lite extra speciella var en bok som barnens kusin köpt för sina egna pengar och en dikt som min systerdotter skrivit till mig, som var SÅ fin. Men alla presenter och all maten var speciell eftersom min familj VERKLIGEN hade ansträngt sig för att göra oss glada!! Efter att vi hade ätit maten så fick barnen äntligen öppna presenterna, halvt hysteriska gallskrek de typ för varenda paket. Sen la Ayman och barnen ett pussel som de fick av kusinerna, jag tror att det döljer sig en pussel-kille i Ayman:-D Här kommer bilder från den mest händelserika dagen på länge:
I'm back!
Yes trot eller ej, men mobilen har fixat sig själv. Bilder från de senaste dagarna:
Boll med anka är alltid kul!
Isaam tyckte att Hamdo skulle sitta i fängelse en stund
Nybadad Hamdo
Amira står Mashallah!
Gos
Bild pa Hamdo och smorgasen
Idag ar ingen vanlig dag.
For idag ar namligen dagen da Mohammed for forsta gangen at en smorgas! En hel! Som jag hade delat i sma bitar dock men anda. Till det att han en del av en stor barnmatsburk, det som han inte at upp sondade jag istallet. Har namligen kommit pa att det ju finns en tjock slang ocksa som man kan sonda pureer och sadant i. Annars har vi haft riktigt mysigt idag. En rutin som jag har borjat med ar att jag haller ett litet tal vid varje lunch. Klirrar lite i glaset o sen satter jag igang:-D Idag sa jag sahar: Jag vill saga att jag ar sa lycklig och tacksam over att fa leva med er. Barnen sag glada ut och Oso utbrast "sa du ska inte salja oss mamma?". Haha var han har fatt de farhagorna ifran vet jag inte. Har kanske varit lite val mycket Tradera- snack pa sistone. God natt!
Dagen i bilder
Lite pyssel som vanligt.
Lek i sovrummet.
Den har bilden e fran igar.
Aydah i sin pyjamas som hon fick nar hon fyllde ett:-D
Hittade Osa sittandes pa toaletten och sahar hade han satt Alfonso<3
Lite bilder
Typiskt!
Lagom till att jag upptackt blogg- appen sa har Mohammed mixtrat med min mobil IGEN. Ja jag vet, jag far skylla mig sjalv. Men han ar sa fortjust i den. Imorgon ska jag engagera mig i att stalla tillbaks den till fabriksinstallningar. Tills dess far ni noja er med bilder.
Vad händer med amerikanskt rättsväsende?
Jag såg nyss en dokumentär som handlade om tre killar som 1993 blev fällda för mord på tre åttaåriga pojkar i Arkansas i USA. Men det verkade onekligen som att de var oskyldiga. När de till slut släpptes, 2011, så var det för att de förklarade sig skyldiga, men samtidigt sa att de är oskyldiga. Hello? Ett riktigt skrotsystem om man frågar mig. Men det är det ingen som gör, de enda frågorna jag får är om man kan få fler kakor, om vi kan ja kuddkrig eller om vi kan se på Karlsson på taket. För att förtydliga mig dock: Kuddkrig är KUL! På riktigt alltså. När jag badr yngre så älskade jag att brottas, ibland var det nån ab syrrorna som ställde upp men inte så ofta. Nu brottas jag o Aydah rätt ofta men det är inte så svårt motstånd om man säger så. Men det är ändå kul. Nu ska jag försöka somna. Det ligger en liten kille i ljusblå pyjamas med röda och gröna bilar på bredvid mig i sängen och hans säng är i sin tur upptagen av en lite större kille som sussar sött under turkost Pingu-täcke. Min pappa brukar alltid säga att när barn sover så får man dåligt samvete över att man varit arg på dem på dagen. Det stämmer V E R K L I G E N kan jag säga och är något jag känner av just ikväll eftersom jag varit allmänt fräsig idag. Imorgon ska jag vara en pigg och glad mamma med blommigt förkläde som serverar färsk mannagrynsgröt till frukost och sedan till egen- komponerat kvitter och ljusstämmad sång pysslar, bakar och leker med barnen. I slutet av dagen ska barnen titta upp på mig med stora ögon och säga att jag är världens bästa och mest engagerade mamma. Sedan ska jag läsa högt ur Pelle Svanslös och i slutet av berättelsen ska vardera barn ha somnat på varsin av mina armar, varpå jag försiktigt lägger ner dem i sängen och stryker bort en hårtest från deras pannor. SÅ SKA DET BLI ANNARS ÅKER FÖRSTA BÄSTA DÖRRKNACKARE PÅ SPÖ!!
Klockan
Tiden på bloggappen går ju en timme efter såg jag nu. Blev så glad att klockan bara var 02.30 men det var den ju inte.. inte för att jag har någon tid att passa imorgon men. Skulle velat ringa mamma o snicksnacka lite nu. Men hon ligger väl och sover.
Insomnia
Blev ivägskickat lite för fort. Men det jag ville skriva om var att jag har börjat få riktiga problem med att somna om kvällarna. Så här har jag inte haft sedan innan jag fick barn. Det är minst fem år sedan jag hade någon period då jag hade svårt att somna och nu när jag har det så minns jag hur jobbigt det är. Fast när jag var yngre så hade jag det nån gång ibland bara, rätt sällan. Men nu började det för någon vecka sedan, inför operationen. Jag trodde att det skulle avta nu när det blev inställt men icke sa nicke. Hoppas det går över snart. Jag är väldigt trött men kan ändå inte somna, superskumt.
Insomnia
Gullisar
Lite uttråkad blir man ju av isolering, men jag har ju iaf världens sötaste Bumbibjörn hemma och hans lika söta storebror;-)
Omställning
I fredags och igår hade jag mitt kanske sämsta humör någonsin. Allt kändes så orättvist och jobbigt. Orkade inte prata med någon utan gick bara omkring och fräste. I fredags fick jag mig dock ett gott skratt när jag såg att min mamma skällt ut min syster efter noter här i kommentarsfältet, fast hon visste ju inte att det var syrran. Mamma fick sig också ett gott skratt när jag ringde och förklarade för henne:-D Observera att det var Mohammeds läkare som ringde i fredags eftermiddag och berättade. De i Lund hade ringt henne för de vågade inte ringa till mig:-o Idag har jag iaf haft en uuuuunderbar dag. Har varit hos föräldrarna och barnen var ute och lekte med kusinerna<3 Det var riktigt mysigt o sen åkte vi hem och kollade på Solsidan. Jag fick en bukett fina röda tulpaner av mamma o pappa som lite plåster på såren. För övrigt har jag börjat läsa boken "Män är från Mars, kvinnor är från Venus". Det är HELT otroligt hur mycket jag känner igen mig.
Inställt
Operationen är inställd. Vi får vänta till januari. Pga personalbrist, det finns inga sjuksköterskor.
Håhå jaja
Gick till psykologen idag men hon var sjuk och hade bokat om min tid men det hade jag inte fått något meddelande om. Måste nog vara ett misstag för hon verkar inte vara den typen som struntar i att meddela patienter. Jag fick en promenad iaf i frisk krispig vinter-luft och på vägen hem köpte jag creme fraiche, räkor, mannagryn, två tablettaskar och lite annat smått och gott. Ska laga mina favorit-mat idag och så ska barnen få baka pepparkakor. Mina fina barn. Idag känner jag mig väldigt känslig och har under dagen blivit irriterad av andra anledningar. men ingen från Lund har ringt iaf. Den enda som ringt är min underbara mamma som varit i Farsta och hjälpt mig att köpa några skjortbodysar till Hammody. Utan min mamma och pappa skulle man nog ha kapsejsat för länge sen.
God morgon!!
Dags att gå upp och hoppa!! Eller iaf väcka barnen o gosa lite med dem!! Småungarna (Mohammed o Amira) sover i några timmar till, de somnade inte förrän 2, gangstrar:)
Resfeber
Nu är det bara morgondagen kvar att trippa på tå hela dagen, om det inte ringer nån från Lund på måndag morgon. Men det hoppas jag verkligen inte de gör, kommer väl vara helt upp-speedad på måndag morgon så ringer det nån då så blir det vääääldigt svårt att accpetera att vi inte ska åka. Har det inte ringt nån imorgon så tänker jag tvätta och packa i helgen. Det blir nog en del bagage till fyra barn och två vuxna. Som tur var har de ju dock tvättmaskin på Ronald- huset. Förresten, ska bli kul att få tillbaks mina vinterstövlar som jag glömde i Ronald- huset förra gången. Det blir ett kärt återseende så här ett år senare ungefär:-D
Från
Jag känner för att skriva om viktiga saker, tex varför det är så viktigt att tänka på vad ens barn ser på för filmer (haha även om det kanske inte verkar som att jag bryr mig om sånt efter vad jag skrivit här nån gång), hur ens förståelse och kärlek till ens föräldrar ökar när man får barn, varför folk aldrig verkar tänka på att jag sitter med ett barn som har Down Syndrom framför dem när de berättar att de är "så lättade" för att de fick bra siffror på Nupp och Kub, att kyckling och räkor är min favoritmat och mycket mera. Men jag orkar inte engagera mig i nåt av detta just nu. Jag orkar inte försöka upprätthålla nåt sorts textflöde som behandlar intressanta ämnen. Inte för att nån heller krävt det av mig. Nej nu känner jag att jag inte har nåt att skriva, ska gå och lägga mig. Bredvid mig ligger världens vackraste kille, som jag inte skulle byta mot tusen "normalstörda" söner.
Min app är fantastisk!!
Äntligen kan jag på ett mycket enkelt sätt lägga in bilder!!
Mysigt o gosigt o fisigt
Haha det är nog ett av Aydahs favorituttryck. Och just nu har vi verkligen mysigt. Samtliga planer ställdes dock in idag pga vädret. Vi gav upp när vi insåg att plogbilen hade plogat upp en hel hög snö mot bilen.. Så vi har varit hemma och bakat chokladbollar istället. Ayman åkte o jobbade en stund men sen fick han åka ut på en del räddningsuppdrag:-D Snart ska jag laga mat, idag ska jag göra: potatiskroketter och kycklinglår, Gaza-sallad, foul, hemmagjorda pommes frites och inget mer. Det låter kanske som ett projekt men det är det faktiskt inte.
En app!
Teknikens under slutar aldrig att förbluffa mig! Nej, nu snackar jag goja igen, jag är faktiskt redigt trött på teknik och strunt. Men jag har precis upptäckt blogg- appen, vilken verkaf bra. Idag har sömnen inte riktigt velat omfatta mig i dess gemenskap, iaf inte den där välkomnande och kraftfulla sömnen. Får väl se om det är så här det ska vara fram till operationen?
Kallt och ruggigt
Förut brukade jag alltid tycka det var så mysigt när man var inomhus och det var mörkt och kallt och blåsigt ute. När man hörde vinden vina genom träden eller regnet smattra mot fönstret. Nu för tiden tycker jag inte att det är mysigt längre utan bara hemskt och lite ångestframkallande. Jag börjar tänka på döden och hur omysigt det skulle kännas att ligga i en grav. Precis så där är det just nu. Jag hoppas att den känslan ska gå över efter Hammodis operation. Fast, jag tycker fortfarande att det kan vara mysigt, ibland. Men då ska det åtminstone vara ljust ute. I vilket fall som helst så ska jag till psykologen på fredag och det kommer vara bra för mig. Jag ska försöka gå tillbaka till själva grunden av varför min BVC-sköterska skickade mig dit, nämligen mina många och dagligen förekommande tankar och funderingar kring döden. Jag hade så även efter att jag fick Isaam men nu är det mycket mer intensivt. Ofta börjar vi prata om både det ena och det andra men på fredag tror jag att jag vill prata om just detta. Och så blir det väl en hel del snack inför Hamdos operation.
En vecka
Ja idag är det en vecka kvar till Hamdos (kärt barn har många namn) operation Inshallah. Det är SÅ jobbigt att gå och vänta på att nån kanske ringer och ställer in operationen. Jag säger som jag sms:ade till min syster när hon frågade när vi ska åka: jag vill gå och lägga mig och vakna på fredag efter kontorstid! För övrigt har jag och kidsen riktigt mysigt här hemma om dagarna. Vi tänder brasor, tittar på teve, leker, pratar och gosar. Imorgon ska vi gå ut (!) och gå till BVC, eller rättare sagt jag, Aydah och Amira. Amira har läkarkontroll (sex-månaders) och Aydah ska få göra om syntestet som hon gjorde på fem-årskontrollen. Sen ska vi hämta killarna hemma och så drar vi till sjukgymnasten. Igår på kvällen hade jag och Hamdo förresten så kul. Han satt bredvid mig och leken gick ut på att han plötsligt skulle anfalla mig och då skulle jag gapskratta! Han tyckte det var hur kul som helst och det var första gången jag upplevde att han verkligen fattade att vi lekte en lek. Det var fantastiskt och jag lyckades filma med mobilen också. Ska försöka lägga ut det här.
