Min lilla son
Vi fick en liten Omar- pojke. Han är så otroligt söt Mashallah, när jag stoppar ansiktet i hans halsveck så är det så mjukt och doftar så gott att jag nästan hamnar i trans. Nu ska jag njuta av lugnet på BB lite mer, om några timmar blir vi hämtade och ska åka hem Inshallah. Ska bli spännande att se hur barnen reagerar. Speciellt Ali för han har ju absolut inte förstått att det ska komma en ny liten babys. 
Dagen före dagen, IGEN
Nu ÄR det Inshallah, dagen före dagen...kheir Inshallah!! Jag och Aydah har precis kollat på Teen Mom, Aydah har sovit halva dagen eftersom hon är sjuk, så att få henne att somna kändes inte som nån idé. Tidigare under kvällen så berättade hon för mig att hon hade bett till Gud om att det skulle vara en lillasyster som kommer ut imorgon. Annars skulle hon börja gråta. Det sistnämnda sa hon senare att det inte var sant, en lillasyster är dock halva världen införstådda med att hon vill ha haha. Isaam vill helst ha en lillebror och det verkar han stenhårt räkna med att få. Han benämner oftast bebisen som "Omar", ibland säger han "Omar eller Aisha". Det sistnämnda namnet är långt ifrån bestämt men om det blir en kille så blir det garanterat Omar, Inshallah.
Idag har Isaam varit på kalas, det verkar ha varit väldigt lyckat. Vi andra har varit hemma, Aydah har varit fortsatt hängig men bättre än igår.
Jaja...ska bli spännande att se hur det igår och vad vi får för nåt!! Ärligt talat så spelar det inte någon större roll för mig, klart det skulle vara kul med tre av varje men det skulle vara kul med 4 + 2 också. Det viktigaste är att förlossningen går bra Inshallah, under alla sjukhusvistelser med Hamdo har jag träffat flera där förlossningen inte alls gått som den skulle. Där barnen fått så grava handikapp att deras liv blivit helt förstörda. Sånt tänkte jag inte på innan.
Iaf, en liiiten del av mig, är lite rädd att jag ska bli besviken om det inte blir en tjej. Finns så himla mycket söta babykläder att handla till en liten flicka. På Next fanns det förut en sjukt söt liten pyjamas med ballerinakjol på men den finns såklart inte kvar. Hade den funnits så hade jag banne mig köpt den o låtit bebisen ha den, även om det var en kille.
Hur som helst, kommer inte på nåt att skriva om. Ska kolla vidare lite på Independence day. Puss puss.
Ljugvärkar
Jag vaknade i soffan kl 3.30, kunde inte somna om. Jag och storbarnen hade haft mys och uppenbarligen somnat där allihopa. Efter en stund gick jag upp och gjorde några mackor, Hamdo lyckades vakna så sen har jag och han suttit i soffan och myst och ätit mackor. Nu har jag haft två ganska korta värkar som givetvis inte kommer leda nånstans, det är liksom story of my life, eller vad man nu brukar säga. Det är ändå dock det närmaste jag kommit att få värkar hemma, som andra normala kvinnor. Jag började fantisera om att det bara blev värre och värre och till slut fick jag ringa min mamma och säga att hon skulle beställa en taxi, nu var det på gång!! På morgonen skulle barnen vakna och fråga var mamma var och då skulle mormor svara att hon och baba har minsann åkt till förlossningen. Det kändes ganska odramatiskt när jag fantiserade om det, kanske är det inte så himla otroligt att ha förlossningar som startar av sig själv? Känner mig bara så okvinnlig och misslyckad när jag inte ens lyckas med nåt som kvinnor lyckats med i alla tider- att föda barn? Alltså jag lyckas ju med det men aldrig utan hjälp på traven. Jag känner INGEN som likt jag, alltid blir igångsatt. Det verkar vara väldigt ovanligt. Jag varken känner eller har hört talas om, förutom några på Familjeliv. Nu har ju jag fortfarande inte gått över tiden men det spelar liksom ingen roll, hade jag suttit här i typ 41+3 nu, så hade det fortfarande inte satt igång. Strunt samma- skulle bara vara spännande att uppleva. Men men, nu ska jag försöka somna om. Värkarna avtog lika snabbt som de kom. Det var spännande i de cirka fem minuterandes varade iaf haha.
One born every minute
Jag älskar att kolla på förlossningsprogram när jag är gravid. Annars- totalt ointressant. Inte totalt kanske men definitivt inte något som jag väljer att sätta mig och kolla på. Men som sagt, när jag är gravid så är det min favorittyp av program. Det känns lite som förberedelse men ibland blir jag också avskräckt. Iaf, på TLC gick det ett förlossningsprogram varje vardagkväll kl 23, tills för ett tag sen. Nu upptäckte jag att det börjat sändas igen, en timme senare men ändå. Kul!! Ska kolla ikväll och imorgon kväll men sen hinner jag inte se fler avsnitt innan min egen förlossning Inshallah.
Ikväll har jag återigen varit mycket effektiv, måste liksom sysselsätta mig. Städade i Amiras rum, hall, kök och vardagsrum. Tvättar gör jag som vanligt också haha. Aydah har haft huvudvärk på kvällen och hon hostade och hade sig. När hon skulle lägga sig sänkande jag på hennes panna och märkte att hon var väldigt varm. Blir nog till att stanna hemma från skolan imorgon.
Det ante mig!!!
Igångsättningen blev såklart inställd. Fick tid på måndag istället och hon lovade mig att då blir det av. Läkaren hade skrivit i min journal att jag skulle sättas igång absolut senast i vecka 38+0, det är på tisdag. Barnmorskan som ringde sa dock att jag fick välja på måndag eller tisdag, jag sa att jag hellre vill komma på tisdag om det inte är någon risk för att det blir inställt då. Hon menade dock att även om jag väljer måndag så kunde hon garantera att det inte skulle bli inställt så då valde jag såklart måndag.
Trist såklart men jag har blivit bättre på att acceptera på att saker alltid inte blir som jag tänkt mig. Nu får jag väl gå och kolla och sukta på babysängen under helgen, bebiskläderna är ju tvättade och torkade så jag tänker packa allt klart redan idag Inshallah. Kanske ska försöka sy en sänghimmel i helgen? Jag kan ju knappt sy fast en knapp men ändå? Nåt måste jag ägna mig åt iaf, annars blir man väl galen. Det är lustigt det där, egentligen har jag BF 29 februari och så går jag över två veckor, så runt mitten av mars. Nu för att jag vet att det är nära så känner jag mig helt utmattad haha. De senaste dagarna så har det känts lättare dock, kanske har magen sjunkit ner lite?
Jaja, nu ska jag äta min favoritmat, Aminas gräddkyckling kallar jag den. Åt den hos min kompis Amina, det är kycklingfiléer i en gräddsås med vitlök, senap och timjan bland annat. Serveras med ris, fantastiskt gott Mashallah! Lagade den imorse för att jag tänkte unna mig det godaste jag vet, såhär innan förlossningen och allt. Hehe, får väl göra den på måndag igen Inshallah.
Sömnlös
Jag har varit riktigt effektiv ikväll. Har städat hall, vardagsrum och kök, vikt tre maskiner tvätt, stoppat in ny tvätt, tvättat bebiskläderna, städat Isaams rum (det vad inte han som hade stökat ner), fyllt och satt på diskmaskinen. Nu ligger jag ändå här och kan inte sova. Har inte riktigt försökt inför sig, så många tankar som snurrar runt.
Skriver en lista på vad jag ska ha med mig imorrn, vill inte glömma något.
Andningslarm
Babykläder
Babyoverall
Tofflor (till mig)
Mobilladdare
Lämpliga kläder
Schampoo
Tandborste och tandkräm
Linsetui
Godis
Kakor
Tidning?
Oooh, nu när jag skrev listan så fick jag en bild framför mig hur jag får se den lilla bebisen för första gången Inshallah. Vad ska jag skriva....ooooh...eller ååååh....finns liksom inga ord för att beskriva den känslan. Vet att det låter SÅ fjantigt men det finns faktiskt inga ord. Det är obeskrivligt helt enkelt.
Undrar om jag kommer se direkt vad det blev för nåt, eller om man inte hinner se det när de lägger upp ungen hos en? Om jag inte ser så får det vara, jag måste njuta av den första stunden och inte börja lyfta upp ungen och hålla på böka.
Nej nu börjar ögonen gå i kors, bäst att iaktta den känslan så att jag inte fortsätter tänka halva natten.
Dagen före dagen (Inshallah)
Idag har jag bäddat bebissäng och jag nu är jag i färd med att tvätta små bebiskläder. Hittade EN pyjamas som jag hade sparat från Ali, annars var det fattigt. Den passar som tur var till både pojke och flicka. Från de andra har jag kvar några favoritplagg som jag vill spara som minne, det är dock väldigt flickiga och pojkiga saker, så tar man fel så passar det ju inte. Hade ju tänkt att det inte skulle bli fler barn så det mesta hade jag gett bort. Det finns säkert nåt mer i nån låda på vinden men speciellt mycket kan det inte vara.
Iaf, det här ska jag ha med mig:
Beige byxor och beige- vitrandig body från Newbie.
Väldigt ljust turkosa mjukbyxor och en vit ribbad body, från Likdex.
Liten velourdress med en giraff på överdelen, går i vitt, gult och grått, från HM.
Ett sett med body och byxa från Polarn & Pyret, mörk i basen och sen rosa, blå och gröna ränder.
Vit pyjamas med gammelblå små harar på, från Newbie.
Haha, inser nu att jag har ett set från var och en av de stora kedjorna. Råkade bara bli så, har inte försökt vara rättvis eller nåt sånt.
För att vara unisex-kläder så tycker jag de är riktigt söta! Jag gillar ju rosa och ljusblått men har inte vågat chansa. Blir det en tjej så kommer jag definitivt köpa lite söta små klänningar och sånt sen Inshallah.
Nu är min farhåga att det ska vara alldeles för många igångsättningar inbokade imorgon, i såna fall får jag avvakta. Det är väl inte världens undergång men jag gillar ju inte när saker inte blir som jag tänkt mig, vem gör det egentligen?
En annan farhåga är att det inte kommer gå att få till en igångsättning, min kropp har är väldigt trög på att förstå att det ska födas barn nämligen. Jag glömmer aldrig när jag skulle åka in och bli igångsatt med Ali. Under tiden vi var på sjukhuset så hade min mamma och syster kommit hit, min syster hade med sig en helt fantastiskt ballong inform av en ljusblå fot. Den skulle jag alltså ha sett då när jag kom hem med en bebis. Efter att jag hade fått infart och sjukhuskläder och hela fadderullan så kom en doktor och sa att det nog inte var någon bra idé att sätta igång mig. Snacka om snopet. Jag tog det ganska bra dock men kul var det definitivt inte.
Vad har jag gjort mer idag då? Har träffat min systerdotter, vilket var väldigt kul. Hon intervjuade mig om religion och det var faktiskt väldigt intressant. Sen körde vi runt och så köpte vi kakor och chokladbollar hehe.
Isaam har varit på Junibacken med mamma, det verkar ha varit väldigt lyckat. Isaam har berättat i ett om allt han sett och upplevt, till en början lyssnar man ju på allt men efter ett tag så började tankarna flyga åt andra håll. Det knepiga är om de då frågar nåt som har med det de berättat att göra, då fattar de att man inte riktigt lyssnar haha.
Jaja, nu ska jag gå och lägga in babykläderna i tvättmaskinen, har väntat på att tvätten innan skulle bli klar.
På återseende Inshallah!!
Kräksjuka?
Hoppas inte läkaren föreslår igångsättning på tisdag. Aydah har nämligen kräkts ikväll. Så olägligt som det i princip kan bli. Jag har två hopp dock, antingen att det inte är kräksjuka utan något annat, eller att det är över redan imorgon. Är det kräksjuka så väntas det dock ju ytterligare kräkningar, från övriga familjemedlemmar. När är familjen frisk då liksom?
I vilket fall som helst, Alhamdulillah för allt. Jag har verkligen inget att gnälla om. Kvinnor föder i krig, på flykt, i hunger, utan lustgas, ja listan kan göras lång. Jag personligen, förstår inte hur man klarar att genomgå en förlossning utan lustgas, och sedan komma ut ifrån rummet vid god psykisk hälsa. Hur överlever man en förlossning utan lustgas? Går gör det ju uppenbarligen, jag känner flera som inte hunnit få någon bedövning alls. I större delen av världen så antar jag att man inte har tillgång till någon bedövning alls. Må Gud vara med dem säger jag bara. Och med mig med såklart Inshallah, och alla andra födande kvinnor.
Jag är väldigt bra på att beskriva hur det känns att förlösas, om jag får säga det själv. Jag beskrev för en väninna hur det kändes när man ska trycka ut huvudet: nämligen som att man sätter en brinnande fotboll mellan benen. Efter sin förlossning så sa hon att det verkligen stämmer och det är flera som gjort det.
Själva värkarna skulle jag vilja likna vid detta: man tar en stor leksaks-lastbil, vi har en orange stor sopbil här hemma som jag brukar tänka på. Den opererar man på nåt sätt in i magen, där en bebis ligger. Sedan ska den mycket långsamt, tryckas ut genom, ja, mellan benen liksom. På sin väg ut så trycker den undan andra organ, den spetsar kroppen med små spjut och pistolkulor. Originalbilen har alltså inte dessa förmågor men det är såhär jag tänker.
Det kanske inte låter som att det gör så ont men liksom, tänk på detta: jag HATAR att gråta framför folk, ja i princip alla. Under mina förlossningar så gråter jag inte, jag stortjuter och skriker samtidigt det absolut högsta jag kan, om och om. Inför diverse människor som jag inte känner och som dessutom ibland bett mig att lugna mig (endast vid Alis förlossning, då sprattlade jag med knäna så mycket att jag tydligen höll på knocka undersköterskan). Då kan man fatta att jag har NO CONTROL.
Eh, trevligt avslut såhär på en onsdagskväll. Nu ska jag somna här i soffan, med en skålen bredvid mig på golvet, beredd att agera om jag hör att Aydah kräks. Hon o Isaam ligger också här i soffan, riktigt mys Mashallah.
Vad behöver man till en bebis?
Jag sitter här och lägger Hamdo och Amira och sökte samtidigt på vad man behöver till en nyfödd bebis. De flesta listor jag hittar är på cirka 30 punkter (!). Folk flyr över halva jordklotet men här i västvärlden skulle det bli väldigt jobbigt om vi behövde fly någonstans, det blir väldigt tungt med dessa grejer. Efter fem barn kan jag konstatera att det enda man verkligen behöver är lite kläder, barnvagn, babyskydd, någon typ av sovplats, skötbord (helst) och kanske ett andningslarm. Detta är alltså vad JAG skulle ha svårt att klara mig utan. Trots detta köper man (jag) hur mycket grejer som helst!? Den här gången har jag dock inte köpt mycket alls, sammanlagt kanske 8 plagg. Skulle dock vilja köpa ett babynest, verkar dock som att de är ganska små o bebisen växer ut nestet rätt fort. Får se hur det blir med det.
Imorgon ska jag till Specialistmödravården på Huddinge sjukhus. Där ska jag göra något för inte mindre än tredje gången, nämligen en ...tadaaaa... hinnsvepning!! Ja, det är precis lika otrevligt som det låter. Så otrevligt att jag förra gången kände hur jag nästan fick kramp i ansiktet av hur jag spände blundade och grimaserade sångernas kunde. Inte gjorde det mindre ont för det. Om det har utvecklats något av den senaste hinnsvepningen, får jag se imorgon. Eller läkaren får se, rättare sagt. Jag hoppas på det, i såna fall ska vi nämligen bestämma ett datum för igångsättning!! På tisdag nästa vecka hoppas jag, hon har gett lite hintar om det. Känner jag mig själv rätt så kommer det inte ha hänt mycket dock. Då får jag väl köra en himla svepning till och hoppas på utveckling till ännu nästa gång. Tröstpriset blir iaf att jag o mamma ska åka och storhandla efteråt, det ser jag i vilket fall som helst, fram emot. Jag har skrivit en eminent liten lista på maträtter och ingredienser som behöver inhandlas till den.
Tshuss!
