jagochmohammed

Idag släppte Aydah min hand när vi gick över parkeringen. Hon bara sprang iväg. Då skrek jag åt henne att hon skulle stanna. Sen när vi kom ifatt henne så fick hon en utskällning efter noter. När jag var klar så skrek hon tillbaka: "Mamma, när du skriker på mig att jag inte får springa på parkeringen så tänker jag att jag vill kasta dig i papperskorgen". Haha så himla gulligt. Jag hade lust att säga att hon skulle kasta med sig själv också så vi kunde ha lite torsdagsmys där men det gjorde jag inte för hon måste ju förstå att jag menar på allvar att hon inte får springa på parkeringen.

Ja idag var förhoppningsvis min sista shopping på ett år. Jag var med Aydah och Isaam först på Babyland. Där FYNDADE vi varsitt par Nike- skor till dem, det var 70 % på alla skor från Nike. Fanns inte så mycket kvar men just de två som jag ville ha fanns iaf. Sen köpte vi en leksak till Mohammed och ett utekläd-set från Didriksson för halva priset. Och tre par strumpor var också från Nike. På Citygross köpte vi mjölk, disksvampar, Ajax städsprejer och lite annat smått och gått. Bland annat Kinder julchokladförpackningar för 15 iställer för 36,95. Det ni! Så spännande är mitt liv haha. Så det var alltså min sista shopping på ett år. Nu på kvällen har vi bakat chokladbollar till barnens stora förtjusning. När barnen har lagt sig ska jag nog ta en stor städrunda med mina nya sprejer!

Ja egentligen har jag inte gjort så mycket idag men det känns ändå som att det varit en lång dag. Som de som jag känner närmast redan vet så ska vi få ett barn till Inshallah. Ja det ver verkligen inte så vi hade tänkt men livet e ju fullt av överraskningar. Så idag skulle vi iaf på ett ultraljud av bebisens hjärta, man får göra det när man har barn med hjärtfel sen tidigare. Eftersom sannolikheten att man skulle få ett barn med hjärtfel är något lite högre om man har fått ett tidigare. Iag ultraljudet gick bra AlHamdulillah och han såg ingenting avvikande på hjärtat. Det kändes väldigt surrealistiskt att vara tillbaks, det var samma rum med samma barnaffisch som hängde i taket. När sköterskan kom in fick jag en fniss- attack, tyckte det var genant att vara tillbaks så fort igen. Iaf, på kvällen innan hade jag inte kunnat sova och när klockan hade hunnit bli fyra så bestämde jag mig för att inte sova alls för då skulle jag nog inte vakna och tänk om Ayman också skulle försova sig då. Men jag höll mig vaken under ultraljudet o sen åkte vi för att hämta barnen som hade sovit hos mina föräldrar, alltsa Aydah och Isaam. Vad jag gjorde hos mina föräldrar är som ett enda stort töcken, när jag är riktigt riktigt trött så upplever jag nämligen ofta allt lite som i en dröm. Jag minns att jag somnade på soffan och att jag träffade min systerdotter. Men jag har ingen aning om om jag pratade med henne eller inte och jag minns heller inte vad jag pratade med mamma om. Sen minns jag att jag fick kalsonger från min syster. Men alltså helt borta måste jag varit. Nej får ta och skärpa till mig med sömnen alltså. Iaf när vi kom hem så tog Ayman hand om barne och jag gick och la mig. När jag vaknade efter några timmar så såg jag att han och Isaam också hade däckat i sängen och Aydah satt och sorterade i Mohammeds klädlådor=) Mammas sötnos. Nu låter det som att jag är värsta tjack- mamman (haha mitt favorituttryck) men det är jag verkligen inte. Men jag tror aldrig jag varit så trött i hela mitt liv. Igår så var jag iaf i Farsta med mina systerdöttrar och en kompis till dem, det var riktigt kul och jag köpte ett Pingu babygym till Mohammed, en overall på rea till Isaam för nästa år samt en liten Adidas- dress till Mohammed. Jag har bestämt att 2012 ska bli ett helt köpfritt år för mig, ska abra köpa mat och förbrukningsartiklar samt presenter när det behövs. Man köper så mycket onödiga grejer som man inte behöver. IMorgon tänkte jag dock bege mig till Skärholmen och kolla lite på rean där. Kanske köper jag nåt innan mitt köpfria år börjar. Haha som när jag läste om Babben Larsson och när hon åkte in på sockeravvänjningshem. Kvällen innan hon skulle dit så TRYCKTE hon i sig massa BRIO- påsar. Jag diggar Babben Larsson alltså.

En hel pepparkaksdeg (sån som man köper färdig) resulterade i nio pepparkakor. Jag misstänker att det blev en hel del svinn. Ungefär hälften åkte ner i Isaams mage. Sen gjorde vi ett pepparkakshus också. Det höll dock bara några timmar för det stod på matbordet och Isaam råkade spilla saft på bordet varpå huset blev lite blött i grunden och rasade ihop efter en stund. Men det gjorde inget haha för taket var ändå uppätet i kanterna.

Ja alla är vi lite snuviga idag. Men inte så farligt. Till och med Hammody är lite snuvig, fast han har vaccinerats för både RS och influensa. Idag har han också haft lite feber stackaren eftersom han fick sitt sexmånaders- vaccin igår. Jag har hamnat lite efter med matlistan för idag var det ganska mycket mat kvar från igår så jag behövde inte laga något nytt idag. Men det var ju bara skönt. Så det blir Bamia imorgon istället. Jag är inte så förtjust i det, det är alltså typ okragryta med kyckling. Jag brukar äta bara kyckling med bröd. Men jag gör det mest för att Ayman gillar det och för att barnen ska lära sig att tycka om det. Jag funderar på att göra lite dolmar och ta med till mamma och pappa på lördag och kanske slänga ihop en dubbel sats chocolate chip cookies också. Det brukar mina systerdöttrar gilla. När min syster och hennes barn kommer efter nyår ska jag göra det också för de har inte testat mina kakor och det borde ju bli en succé. Den här gången när min syster kommer har jag verkligen tänkt att jag ska njuta av att vara med hela familjen. För de senaste gångerna som hon har varit här har jag antingen varit gravid med Hammody eller haft operationer framför oss inom en snar framtid och då har man såklart varit orolig för det. Nej jag ska försöka att inte tänka några negativa tankar och bara ha det trevligt. Eftersom jag inte vill att Hammody ska gå ut bland mycket folk så planerar jag att lämna honom hemma hos Ayman om vi ska till stan eller så. Jag vill gå på bio för det har jag inte gjort på flera år och så vill jag äta på restauranger. Och så vill jag gå på olika barnaktiviteter som passar både små barn och större. Nej nu ska jag ta och blanda lite medicin och ersättning och sen ska jag mata Mohammed medan jag tittar på Criminal Minds. Imorgon ska vi upp i ottan eftersom Aydah ska till tandläkaren 8.45. Då måste man vakna tidigt kan jag säga för det går inte precis undan på morgnarna hos oss. Och jag gillar inte när vi måste stressa.

Varför blir det aldrig mellanrum mellan raderna när min text kommer upp på bloggen. Det såg snyggt ut när jag skrev det men när det kom upp så är det bara en stor klump. Ursäkta mig!!

Ja jag har bestämt att vi ska börja veckohandla, alltså jag ska skriva matlista för en vecka och sen ska vi bara handla det som behövs till den. Då borde man ju få ner matkostnaderna. Jag har kollat runt lite vad folk har för matkostnader och tror att jag fått ett hum om vad som kan vara normalt för oss. Iaf veckans matlista blev så här: Onsdag: Kyckling- och medelhavsblandning. Torsdag: Bamia Fredag: Kofta med Tahina Lördag: middag hos föräldrar. Söndag: Potatis och ägg, foul och pommes frites. Måndag: Laxfilé med potatismos. Tisdag: Spaghetti med köttfärssås. Onsdag: Kabsa med kyckling. Torsdag: Mlokhia (absolut det minst goda jag vet) Fredag: Auberginelasagne. Lördag: Ros ghidra. Söndag: Rester eller nåt. Ja det ska bli skönt att veta vad som ska lagas varje dag så man slipper fundera Jag blev inspirerad av en blogg som jag läser där de hade börjat med Fridas matkasse eller vad det heter. Det verkade så lyxigt att ha alla ingredienser hemma och veta varje dag vad som skulle lagas. SÅ jag tänkte att det kan man ju göra själv, för jag tror inte rätterna i Fridas matkassar skulle passa oss riktigt. De skulle nog inte falla Ayman i smaken iaf. Annars har Hammody fått vaccinationer idag, samt dragit ut sonden så SABH fick komma och sätta en ny. Barnen och jag har bakat chokladbollar. Haha ofta när jag skriver så blir det ofta att Mohammed kallas Mohammed och de andra för barnen. Med det menas inte att Mohammed inte är vårt barn, utan att aktiviteterna oftast görs med Aydah och Isaam (ja jag har ändrat deras stavningar hos Skatteverket till min mammas och Aymans stora förtret men det struntar jag i) och då orkar jag inte skriva deras namn hela tiden.

Idag har Aida haft feber. Så vi kunde inte gå ut och leka i snön. Men imorgon om hon är frisk ska vi både bygga snögubbe och testa Aidas skidor. Ska se om jag har nån snowracer nånstans så vi kan gå till en backe och åka lite. Sen ska vi byta sängkläder i barnens sängar. Vi skulle göra det egentligen idag på kvällen och barnen hade fått välja vilka de ville ha. Issam valde Pippi och Aida valde med nån prinsessa. Men sen när vi kom in i deras rum så såg jag att de hade ritat med spritpenna på väggen och på en jättefin tavla som de har i sitt rum som de fått av min kompis. Mitt redan nedstämda jag blev såklart på ännu sämre humör och hade inte längre nån lust att byta några lakan, så de fick ha det som straff. Jag hoppas att det funkade. Men nu när de ligger och sover får jag lite dåligt samvete. Men jag måste ta mig i kragen, har kanske varit lite väl tillåtande den sista tiden bara för att jag känner mig så tacksam för barnen. Men nu får det vara nog med det, man gör de faktiskt en björntjänst om man låter de göra vad de vill.

När vi var i Lund senast så lärde vi känna en familj lite som också var där och de hade även de ett barn med hjärtfel som skulle opereras. Vi kom att följas åt eftersom vi pratade en hel del dagarna innan operationerna.Vi möttes utanför röntgen och andra förberedelser inför operation. Sedan blev det så att våra barn opererades på samma dag och fick sedan ligga på samma sal på Barnintensiven. Så vi fortsatte att följa varandras resor, uppdaterade varandra i vilorummet om hur det gick för våra barn. Efter två dagar fick Mohammed åka ner till Avd 67 men det andra barnet blev kvar. Jag tänkte inte så mycket på det då, olika operationer kräver ju olika lång vårdtid. Jag minns det där lilla barnet som fantastiskt härligt och nyfiket och föräldrarna var så kärleksfulla och varma. När vi skildes åt fick jag adressen till deras blogg, men jag läste den inte på ett tag. Och jag insåg aldrig att det var så allvarligt med barnet. Men så sent igår kväll när jag gick in på deras blogg så såg jag att det ofattbara hade hänt och deras älskade barnhar dött, två år gammal. Jag fattade ingenting, trodde först att jag läst fel. Men sen insåg jag att jag tyvärr inte hAde gjort det. Jag kan föreställa mig deras sorg men är inte säker på att jag förstår hur det känns. Det måste vara en outhärdlig smärta som inte går att döva eller dämpa på något sätt, förutom med kanske starka mediciner. Ja jag vet inte vad jag ska säga faktiskt. Livet är ofattbart grymt, det har jag insett vid det här laget.

Nä livet känns inget kul just ikväll. Jag har fått kontakt med en fantastisk kvinna vars barn har samma hjärtfel och ds precis som Mohammed. Att läsa hennes brev är fantastiskt underbart men samtidigt otroligt hemskt. Hennes barn mår inte så bra längre, den speciella cirkulationen är påfrestande för kroppen och de vet inte hur länge till han kommer att leva. Han är 16 år nu. Först och främst känner jag verkligen med dem och dessutom så går ju tankarna självklart oundvikligt till min egen Mohammed. Att sannolikheten att det blir så för honom också är ganska stor. De känslorna orkar jag bara inte med. Men hon har gett mig många fina tips på hur man ska lära sig att leva med dem. Sakteligen börjar jag inse att livet inte blir vad det varit, inte lika bekymmerslöst som det var förut. Konstigt nog börjar den insikten komma först nu. För de dåliga dagarna börjar bli fler och fler. Eller kanske inte hela dagar, men stunder som börjar komma lite oftare. Och sen inser jag att detta nog bara är början. Och att jag MÅSTE lära mig leva med detta. Något som irriterar mig är en del människors reaktioner. Jag gillar inte när folk som inte förstår hur det känns ska ge mig tips och råd, även om det säkert är i alla välmening. Häromdagen blev jag väldigt glad, då ringde min syster och vi pratade lite och hon sa att jag borde få prata med en psykolog. Det tyckte jag var väldigt gulligt och omtänksamt, det känns ju väldigt bra när någon bryr sig. Såna tecken på omtänksamhet är väldigt välbehövliga i situationer som denna. Det som jag menar irriterar mig är tex folk som säger att vi måste lära oss att leva med detta, och tex att vi ska leva i nuet. Vilka jäkla standardfraser. Jag kan lova att de som säger så inte själva har någon aning om vad det innebär att leva i nuet. Eller har de själva kanske en aning om hur svårt det är att lära sig att leva med ett sjukt barn. Det är ju typ samma sak som att säga till någon att du måste faktiskt lära dig att bestiga Mount Everest. Och jag vet som sagt att de säger det i all välmening och det är absolut inte så att jag skäller ut dem eller nåt, men det kan irritera mig när jag kommer hem och tänker på det. Något annat som slagit mig är att jag måste bli modigare och våga säga rakt ut till folk vad jag tycker. Som häromdagen, då var jag och en kompis hos frisören. Hon berättade att hon var gravid, och av nån anledning kom vi in på moderkaksprov och hon berättade att hon hade gjort ett med båda sin första graviditet och denna. En stund innan hade jag berättat att min son hade hjärtfel vilket inte verkade chocka henne eller göra henne nämnvärt bekymrad. När jag däremot berättade, i diskussionen om moderkaksprov, att min son har ds så ställde hon sig helt stilla och la huvuvdet på sned och började beklaga sig. Jag visste inte vad jag skulle säga, skulle jag försöka börja gråta för att visa att jag inte var okänslig tänkte jag. Men det skulle kännas onaturligt, för ärligt talat är det inte mitt livs största sorg att min son har ds, i såna fall är hans hjärtfel mitt livs största sorg. Men det verkade ju inte vara så allvarligt för henne. När jag sedan berättade att det inte var nån chock när han föddes eftersom vi visste om det så frågade hon helt chockat varför vi inte gjorde abort om vi visste om det. Jag svarade bara att jag inte skulle klara att göra en abort och att vi inte ville det. Resten av stunden fortsatte och vi pratade på och så men hon suckade ibland ljudligt och det hördes att det var för det vi hade pratat om. Jag tänkte inte så mycket på allt detta just då men jag tyckte att hennes reaktion var väldigt okänslig och detta bekräftades när min kompis utanför bilen också uttryckte att hon tyckte att hon hade varit väldigt okänslig. Jag trodde att jag skulle glömma detta men det har jag inte gjort. På ett sätt uppskattar jag att hon vågade fråga rakt ut varför vi inte valde att göra abort. Det hade onekligen inneburit en hel del mindre psykiska påfrestningar och det är säkert många som vill fråga det men inte vågar. Det som jag reagerade på var hennes egen olust inför att kanske få ett annorlunda barn, hon uttryckte bokstavligen att det ville varken hon eller hennes man ha, det skulle vara jobbigt både för dem och för barnet. Hon vill ha ett vanligt sött barn med raka ögon, tydligt tal och åldersadekvat utveckling. Och vem vill inte ha det? Ja jag vet inte vad jag vill säga egentligen. Men jag vet att jag älskar Hammody exakt lika mycket som mina andra barn och jag skulle aldrig vilja ta bort hans ds för då skulle det inte vara Mohammed. Jag skulle däremot utan att tveka kapa av både mina armar och ben för att hans lilla hjärta skulle vara helt. Tyvärr är detta dock inte möjligt. Så sånt är livet och jag får väl lära mig att leva på ett nytt sätt.

De senaste dagarna har jag gått och lagt mig väldigt sent. Det måste bli ändring på det. Egentligen är det Ayman som är en nattuggla och så drar han med sig mig i sina ovanor. Kan ju skylla på det iaf haha. Vi har nyss ätit ugnsbakade bröd med zaatar, vilket var väldigt gott. Annars var logopeden och kuratorn här idag,det var jättetrevligt. Sen skulle jag ha åkt hem till en väninna men då ringde förskolan och sa att Isaam var lös i magen. Så Ayman gick och hämtade honom och så åt vi adas alla tre och sen gick jag och Isaam och vilade en stund. Och Ayman gick ner och byggde. Så det blir till att va hemma imorrn också för min lilla kille. Imorgon får han dock följa med och handla lite, jag måste hitta nån choklad eller.blommor eller nåt att ge till de FANTASTISKA fröknarna på förskolan Mashallah. Sen vill jag också handla lite mjöl och ost för Ayman har lovat att han ska göra pizza imorgon och den brukar bli väldigt god. Egentligen tycker jag inte om att ha en man som är duktig på att laga mat, för det är sånt som kvinnan ska va bättre på tycker jag. Men men när det nu är som det är så får man ju passa på och utnyttja det lite:-D

Den här söta presenten fick Hammody när vi var på hjärtmottagningen. Den är ju jättefin och användbar, jag blev verkligen rörd. Annars har jag idag varit hos en kompis och hos frisörskan. Jag vet inte riktigt hur jag hade planerat med tiden men det blev väldigt stressigt iaf. Till råga på allt fanns det intern enda parkering på hela sjukhuset så det stod massa bilar parkerade på gatorna runt sjukhuset och jag såg till och med några som verkade stå o bråka om nån liten.plätt. Till slut hittade jag en plats där jag kunde stå halvt på gräset och halvt på gatan. Som tur var fick jag ingen böter. Hammody gallskrek nr han fick sin vaccination men det gick snabbt över.

Va på föräldragruppen idag och det var lika trevligt och fantastiskt som vanligt. Sen va det Lucia- tåg på barnens förskola. Det var utomhus så alla barnen hade lucia- kläder ovanpå ytterkläder, såg riktigt kul och gulligt ut. Aida ville dock inte va med o sjunga utan höll mest fröken i handen och Isaam sprang framför alla barnen i fin rad som stod och sjöng. Sen gick vi hem och till middag åt vi potatismos med fiskpinnar. Jag har äntligen insett efter x antal år att hemmagjort potatismos är godare än pulver. Men jag har alltid pulver hemma för att om potatismoset blir lite löst så häller jag i lite pulver. Imorgon är det späckat schema för mig och Mohammed. Kl 12 ska vi hälsa på min kompis som har en son som är född dagen efter Isaam och så har hon en liten son som är några månader yngre än Mohammed. Han heter också Mohammed:-D 13.30 ska vi vara hos kardiologen på Astrid Lindgren för influensavaccination. Sen har jag tid hos frisörskan i Solna kl 14.10. Där ska jag träffa en kär väninna dom har tiden innan mig. Jag skulle boka till oss tillsammans men det va ganska fullt så det fick bli så här. Jag ska iaf klippa mig och fixa ögonbrynen. Man tror att ögonbrynen inte gör så mycket för ett ansikte men det är de verkligen. Speciellt järnmalm både noppar och klipper. Jag läste faktiskt att klippta ögonbryn låg etta på nån lista över saker som fåt en att se yngre ut:-D

Ja jag är inte speciellt rik när det kommer till pengar och finanser men vad gäller kärlek så är jag minst sagt biljonär Mashallah. Man kan ju inte vara annat med de här skitungarna. Här sitter de och myser i soffan hos en av mina käraste väninnor Salma. Den läckra Adidas- jackan som Mohammed har på sig fick han av henne. Det är storlek 92 så den kommer nog passa i vår Inshallah. Vi hade väldigt trevligt hos fröken Salma. Hon bjöd på en. OTROLIGT god kycklinggryta med ris, ja det var antagligen den godaste kycklingrätten jag ätit i hela mitt liv. Som komplement (vilket definitivt inte behövdes) hade hon gjort ugnsbakade kycklinglår och makaroner. Till det drack vi julmust!! Behöver jag säga att jag var PROPPmätt när jag lämnade bordet. Som pricken över i sms:ade hon receptet till mig senare på kvällen. Så jag ska försöka laga rätten imorgon eller på torsdag och hoppas då att det blir lika gott. Förr i tiden när.man bodde hemma hos sina föräldrar så tyckte jag att det var helt ok när.man blev bortbjuden på mat, men inget speciellt som jag brukade se fram emot. Men eftersom man nu har så mycket annat att stå i och man dessutom vet att det är ganska mycket jobb med en middag, så älskar jag att bli bjuden på mat haha. Jag brukar fantisera om vad det ska bli för mat och hur det ska smaka. Ehhh nu låter jag som att jag är helt besatt av att äta vilket jag kanske intee är men jag tycker definitivt att kulinariska upplevelser är en viktig del av livet. Haha det behöver inte ens vara några upplevelser eller något nytt, bara det smakar gott. Min favoriträtt är inte direkt någon finsmakarmat, nämligen köttbullar med stuvade makaroner. Mmm, slurp!

Efter förra veckans späckade schema såg jag fram emot en lite lugnare vecka. Men det blir ganska fullt den hör veckan med. Idag var det teckenkurs, imorgon föräldragrupp, på onsdag influensavaccin till Hammody, torsdag hembesök av logoped och fredag sjukgymnast på habiliteringen. Alla dessa grejer ser jag dock fram emot,förutom kanske vaccineringen. Så det blir nog en kul vecka ändå. Det här med min oro och ångest för Mohammeds hjärtfel och hur framtiden ska bli, går upp och ner. Det går ju självklart inte en dag utan att jag tänker på den väldigt många gånger. Men en del dagar, de bra dagarna, så tänker jag på det mer som ett konstaterande och tänker inte så mycket runt det. Andra dagar, de dåliga dagarna, så fattar jag inte hur jag ska kunna leva med den oro och ovisshet som det innebär att ha ett sjukt barn. Då kan jag sitta o gråta och tycka att allting är orättvist. När de där dagarna kommer så brukar jag tänka att jag nog håller på att bli deprimerad. Men nu har jag börjat tänka att det kanske är så här livet kommer vara. Ibland mår man bättre, ibland mår man sämre. Tur är väl det, för det skulle va väldigt jobbigt att må dåligt varje dag. Och att alltid må bra skulle väl i för sig vara kul, men kanske lite onaturligt i denna situation.

Ligger i sängen och kollar på film som precis börjat. Ska ta fram några godsaker så fort den lilla pippiluttan bredvid mig har somnat. Annars är jag helt slut, idag har vi varit hos mormor o morfar o träffat kusinerna. Det var superkul. Om någon månad får vi träffa de andra kusinerna också. Och då ska jag dra med min mamma och mina systrar på mellandagsrea. Jag vill inte ha något speciellt men det är alltid kul att kika lite

Idag fick Aida en Pippi- peruk av sina kusiner. Hon hade väldigt kul med den när vi kom hem. Men det visade sig också att vi har en annan liten Pippi- talang här hemma.

Idag hämtade jag en torr Aida och en dyngsur Issam på förskolan. Eftersom vi skulle till Kungens Kurva så gick in och bytte kläder på Issam först. Sen åkte vi till Toysrus och köpte ett paket med pärlor som man gör halsband av. Efter det handlade vi lite på Kvantum. När vi kom hem åt vi mat, gjorde lite halsband och kollade på en ny barnfilm som vi köpte. Och så fick barnen.sitt fredagsgodis såklart. Nybörjare det riktigt ruskigt väder ute. Då brukar jah tänka att det är så mysigt att vi är inomhus allihopa. Men den senaste tiden har jag också tänkt på hur det känns för de som har mist ett barn som är begravet. Då är inte alla inomhus. Då har man ett barn som är alldeles ensam utomhus. Då är jag väldigt tacksam för min tro som säger att barnet inte ligger kvar där, bara kroppen.När jag tänker på sånt så börjar jag ibland omedvetet skaka på huvudet. Ungefär som att jag vill skaka av mig såna tankar. Men de har kommit oftare den senaste tiden. Det kanske är mitt sätt att bearbeta allt som hänt de senaste månaderna. Samt ett sätt att bearbeta det faktum att jag har ett svårt sjukt barn vars framtid är oviss, även om det ser ganska ljust ut just nu. Jag tror att det är dags att jag slutar skaka av mig de tankarna och tar tag i dem istället. Annars samlar väl allt ihop sig till någon sorts explosion till slut.

Idag väckte jag barnen kl 06 som planerat. Det var svårt att gå upp kan jag säga, men inte för barnen, de hoppade glatt upp ur sina sängar. Aida klädde på sig och jag klädde på Issam och sen gick vi och la oss i sovrummet och tittade på My little Pony. Issam var nära på att somna, han är inte så intresserad av att kolla på "de där fula hästarna" som han brukar kalla dem. Men lite tittade han iaf. Aida var förtjust som vanligt. Issam vill hellre kolla på Bamse men det kan vi ju inte kolla på varje gång. Hur som helst, nu är de på förskolan och jag tänkte göra mig en mumsig baguette och varm choklad. Kl 10 ska Mohammed ha mat och efter det måste vi nog åka till sjukhuset, även om vi inte ska vara där förrän 11.20. Men när vi skulle gå till förskolan upptäckte jag att det är minst sagt snorhalt så vi förboka i tid så att vi kan åka riktigt sakta.

Nu har jag och Hammody kollat på Facebook en pytteliten stund och nu ska vi sova. Imorgon ringer ju klockan vid 06. Full rulle imorgon med läkarbesök, vaccination och teckenkurs. Det sistnämnda är faktiskt kul att gå på, även om at är lite ovant och kan kännas lite motigt att lämna hemmet och familjen när det är mörkt och kallt ute. Fast att det är mörkt säger ju inte speciellt mycket, det känns som att det blir mörkt vid 11 på förmiddagen.

Så här stor var min lilla kärlek när han föddes. 2650 gram. Det måste jag minnas när jag tycker att han växer för långsamt. Nu är han ju Mashallah en stor liten klump som väger nästan 7 kg. Resten av familjens matlust har han dock tyvärr inte ärvt.

Min plan om att barnen ska börja lägga sig tidigt på kvällarna går hittills enligt planerna. Igår kväll när vi kom hem från mormor o morfar så somnade de redan i bilen o sen väckte jag dem kl 06. O nu på kvällen över så somnade de 18.30. Inspirerad av en av mina väninnor som numera kan allt om olika sömnmetoder så satte jag mig bredvid sängen en stund o sedan sa jag att jag skulle gå till sovrummet men att de skulle ropa på mig om det var nåt. Nu hoppas jag att det fortsätter så här Mashallah. Dagens stora händelse är att Issam har både kissat och bajsat på toaletten idag. Plus att jag har slutat äta socker. Jag tryckte ner hela godis- och kakförrådet i en påse som jag gav till Ayman för att gömma. Detta ska bli en spännande följetong.

Idag var jag hos mina föräldrar o träffade där också min syster o barnen. De var urmysigt. Jag gjorde en kladdkaka som blev lyckad. Jag fick också sova ut, det var fantastiskt. En fråga: varför ska breivik ha en rättegång? Det är väl självklart att han ska sitta i fängelse tills han dör.

Den här tårtan hade min svägerska gjort tills vi såga första gången efter Mohammeds operation. Den var vacker både på ut och insidan. Precis som min svägerska. Haha observera förresten Issams klåfingriga hand i hörnet, han kunde inte hålla vantarna borta från den utsökta delikatessen!

ska jag göra nu. Bättre sent än aldrig. Dagens stora händelse är att Hammoudi fått tillbaka sonden. Ja nu fick det vara nog tyckte jag. Han tyckte ju inte alls om matningarna. Annars har vi varit hos sjukgymnasten och logoped idag. De tycker att Mohammed är väldigt närvarande och nyfiken vilket såklart är mycket positivt. Motoriskt ligger han lite efter men det tar ju ett tag att återhämta sig efter operationer och han har ju gjort två stycken menade de. Personligen blir jag inte så hysterisk om saker kommer lite senare, bara det kommer nån gång. Men det är klart att det är ändå lätt att man jämför lite med andra barn med ds. Men det ska man nog låta bli. Imorgon ska vi till föräldrarna. Jag tänker va där kl 07.00 för att aktivera mig. Nu måste barnen börja lägga sig tidigt på kvällarna alltså.Nästa vecka är det full rulle. Hjärtultraljud och vaccination på måndag, logoped på tisdag och läkarkontroll på onsdag. Och på torsdag har jag en egen läkarkontroll. Jag kan höra Dolly Parton sjunga i mitt huvud: working inne to five...

Jag blir så irriterad!! Jag kollade precis på uppföljningsavsnittet till "Drömmen om ett barn" som gått på tv3. Det var någon som kommenterat till ett av paren på tv3:s hemsida, Anna och Anders, att typ "åh va jobbigt det måste va för er, jag kan inte förstå hur det känns eftersom jag och min man lyckligtvis har fyra barn". Vilket rikspucko!! Det är bland det värsta jag vet, folk som lägger såna kommentarer. För de vill verkligen bara visa att de själva är så lyckade men de maskerar det för att man ska tro att de menar väl. Dra åt flanders!!

Det är sällan jag köper färdiga påsar med potatis o grönsaker från Findus, brukar mest köpa deras färdiga wok, men nu har jag hittat en blandning som gör att jag verkligen längtar till nästa gång jag ska äta. Det är Findus Medelhavsblandning som jag blandade med strimlad kyckling som jag stekt lite och sedan ringlade jag rikligt med olivolja påminnas jag satte in det 20 min i ugnen. Det blev verkligen extremt gott! Det verkade som att barnen tyckte det också. Nu är barnen på väg att somna och efter det ska jag ta det lugnt och kolla på Criminal Minds såklart kl 21. Idag köpte Ayman en vetekudde till mig efter att han o Hammoudi var klara på sjukhuset. När jag var gravid med Mohammed fick jag testa en sån hos min svägerska o den var helt fantastisk. Den kan va bra att ha om man har ont i ryggen eller magen eller om man bara är allmänt frusen. För övrigt ringde Mohammeds sköterska idag och sa att Mohammed ska få sitt vaccin mot RS på måndag. Så jag skulle ringa till Apoteket och aktivera receptet på själva vaccin- dosen för den hämtar man själv o sen tar man med den. Jag ska hämta den imorgon tänkte jag eftersom frikortet går ut på lördag och enligt tanten på Apoteket i telefon ( som för övrigt var extremt trevlig) så kostar vaccinet 8650 (!) kr. Detta ska han få en gång i månaden tills säsongen är över. Veckan efter nästa ska han även få influensa- vaccin och efter det hoppas jag att vi kan börja gå ut lite mer. Vi tänkte ju inte precis åka tunnelbana och ta djupa andetag när folk hostar och nyser och fräser men vi behöver ju inte isolera oss helt iaf. Nä nu ska jag kolla lite på Amazon vad de har för kul grejer. Idag fick jag förresten hem mitt 12- pack blöjhinks- påsar. Då blev jag SKITglad:-D Hehe nu va jag lika kul som komikern på ÖB- reklamen.